Idag..

Vaknade vi under många filtar. Så väldigt kallt. Kylan som ritar frostiga streck
genom rummet. Jag som hänger fleecefilar i fönstret. Kurar länge. Vi..
...dansar till Sophie Zelmani. Jag och Lillen ..
Lilla L som kommer hem tidigare för hon har ont i magen. När lillen sover mår
hon bra, igen och vi målar hennes naglar. spelar alfapet. ser rakt in i ögon. vi
hittar på nya ord. Funderar på vilka färger de är. Orden, hur de smakar ..
..och om vad Lillen ska heta..
lite svårt att bestämma oss har vi. Kanske Ni fina därute vet hans namn..
funderar på Ossian eller Lusse. Han är så mycket mörkare än vad de andra
var. Vill ha något månlikt. vackert tänker jag. Undrar ibland varför man inte bara
kan heta Lilla Blå eller Grynet. Fast det kanske inte passar om man ska bära portfölj
och gå med långa steg genom staden. Anlägga skägg.

Hittade en fin gammal klänning som kan passa att amma i. Snart. Nu är det för
kallt.
Idag.
Går jag i en alldeles för stor grå fleece-morgonrock.
Det går bra det också...



~Lycke

I skymningslandet...







Vi bor här i skymningslandet. Jag och Lillen, som tappade sömnen igen. Vi
har det fint i hallonbacken, men jag tror han har ont i magen. Kan han få
det om man ammar för ofta. Tänker mig det.
Men. Det är lite svårt att söva på annat sätt när man är ensam. Försöker i
allafall. Går runt runt igen. Hallen köket vardagsrummet. Mannen är på
jobbet. Storasyskonen i skolan. Bara en mjölkdoftande mamma med
trötta armar.
Så är jag lite ledsen. För en helt annan sak. Någon jag ville skulle sitta en
stund och bara lyssna. och försöka förstå. vad som känns svårt. Om
amningen. och det om natten. Oron. Det mörka djupa vattnet. Som mest
består av väldigt mycket kärlek..
Ville bara berätta, utan att du skulle få huvudvärk. Och gå hem...ger mig
en ryggsäck jag inte orkar just nu...Den är för tung. Tror inte du menade
det så. Men jag tror vi måste vila några dagar. Och tänka efter.
Mjukt.

Jag i skymningslandet med Lillen. Bakom en rosig gardin. Solen som leker på
gatan. Härinne finns det hallon. Och körsbärsträden blommar. Rosa kron-
blad faller mjukt till marken, precis som i Göteborg. Sänder en lyckotanke till
finaste Drömma. Som snart är där jag är. Underbara Judith
Jag sluter mina ögon när han sover. Snusar
vid min sida. Allt.
är bra nu...
Hallonkysssar till Er...



~Lycke




och tusen tack till underbaraste Sarapirat för tipsen om gamla bilder

Mjölk är livet...






Jag har sovit inatt. Massor. Törs knappt säga det så man inte retar upp trollen.
I min fantasi. Jag och Lillen i hallonbacken.
Dotra som springer med kulörta vindsnurror i sommarvinden. Tvärs över
trädgårdarna så alla grannar kan se. Mellanbror med barkbåtar i en snäll
bäck. En bris. Ljum. och guldiga solstrålar. Hallonsoda och karameller i
mormors färgade glasskål.

Undrar varför jag är så törstig hela tiden. Kan vara alla goda uppmaningar
i vårat kök. Kan vara Lillen som vill ha det sötaste bruset.
Jag vet precis hur lycklig jag är...



~Lycke

Solkatter och sömnbrist








Tusen tack alla Ni. Så fina ord. betyder så mycket. Har inte orkat skriva här
på några dagar. Inte varit ut heller. Vi har en grotta i vårat
sovrum. Där ligger vi och myser om dagen. Svartvinbärssaft och Amningsrus.
Bebisdoften. Fantiserar att mina ögon var en kamera. Så tar jag bilder av det lilla
älskade månansiktet vid mitt bröst..

Om natten. Fick sova hela fem timmar inatt. Överlycklig. Första natten utan att
vara sådär rädd, gråtig. Jag som darrar lite lätt . När han sover...
Mörka oron i halsen. Värk och vatten. Så rann mjölken till och allt blev så mycket
lättare.
Men visst. Lite rädd. Sådär så jag darrar lite lätt när han sover om dagen.
Också..

När han är vaken ser vi samma solkatter dansa över väggen.



~Lycke

...Liten hälsning från förlossningen



En sötbrottare. Doftande ljuvlig nyfödings-pojke...4,5 kg tung och 51.5 i längd.
Vi kom in strax efter klockan 8 på morgonen fredagen den 4 februari
precis som det var sagt. Fick ett rum och då hade värkarna kommit igång
en del alldeles av sig självt. Regelbundet och fint...och jag var öppen lite
mer än tre centimeter.
Så klockan 10 behövdes bara ett litet pet på hinnorna så gick vattnet och
två timmar senare var han ute efter tre krystvärkar...

Klockan 12 den 4 februari har han så fått sin födelsedag vår älskade Lille,
efter sömnlös natt och långa månaders väntan. Frisk och fin. Alla känslor..
Saker man glömt. De små grymtningarna, det underbara snosandet,
gnorkandet. Doften minns jag. De små fågelskriken. Den mörka kloka blicken
som urtidens visdom. Den stora kärleken. Djupa vatten..sårbarheten. Alla
ljud så annorlunda. Amingsvärlden...Ett helt liv annorlunda gårdagen...På
andra sidan är jag. Och han.
Och hela världen är ny och vacker...

Tusen tack för att ni finns med alla Era fina ord.
Kommer snart igen...



~Lycke

..Om näckrosor och vattendrömmar

Hej. Jag har fått tillbaka mina drömmar. De har varit borta ett tag. Fast jag
sover egentligen inte alls längre... Som inatt. Värkar och sparkar som tvingar mig
upp på nattliga vandringar. Mannen som snarkar i soffan. Jag som går runt runt
i vardagsrummet, köket, hallen...förbi spegeln. Det är skumt och genomskinligt
men jag skymtar änglar som säger att allting blir bra nu. De bor i speglarna. Och sen.
När jag väl somnar. Vid fyratiden sisådär, så drömmer jag om näckrosor och vatten.
Och en röd gammal plastbåt som lillebror tappade i vattnet när han var liten.

Det är en fin dröm, som sitter kvar när jag vaknar och odlar minnen och dag-
drömmar. Jag vet var det är...drömmen.
Vi är i Mökken, Finland, där min pappa kommer ifrån. Jag är 9 år. Lillebror är 5
och halkar i vattnet när han leker på de hala klipporna. Det gör ingenting för han
har galonbyxor och regnjacka och
flyter som en kork. Pappa halar in honom med båtshaken...

De svartvita bilderna är från innan jag fanns. Och de enda jag har på stugan i
Mökken. Det är mamma och pappa, farbror och farmor och hennes bror. Jag hör
hur de pratar och myser. Det soliga 60-talet. Och jag undrar om stugan finns
kvar. Och det mörka vattnet med näckrosor i. Och båten vi rodde ut med. Som
gick så djupt i det svarta vattnet.
Jag minns. Lutar mig över relingen och låter handen glida genom
vattnet. Sinnligt svart, smekande. Näckrosorna som nuddar handen. Eller slingrar
sig in. Mitt tydligaste minne.
Undrar vad det är med vatten. Och speglar.. Och tänk att jag vågar.

Jag har fått en tid nu. På fredag klockan 8 på morgonen åker vi upp till förlossningen.
Och de sätter igång mig. Om jag inte redan är där då :)
Det känns gott. Kram till alla fina som kikar in här...



~Lycke

Andra dagen i v 40




Nej, allt är bra. Är bara så känslosam nu. Behövde få gråta. Så mycket
som händer inom en. Min flicka som dog i vecka 32 för två år sedan.
Min pojke som föds närsomhelst nu. Samma sak och ändå inte. Vill ju
fortfarande att hon ska födas levande. Min Vida.
Jag säger inte adjö. Jag vet att hon finns där. Att vi får träffas en dag.
Bara inte just nu så tydligt. Hon är hos farmor och alla andra och väntar.
De också...
Det är min favoritmusikal. Och film. Mannens också.
Igårkväll letade vi upp sångstycket på You tube och lyssnade. Dottern
satt med bredvid och tyckte vi var märkliga som stod så tysta. Så stumma
och stilla och bara
lyssnade. Och såg. Så såg hon ner i skrivbordet och sa:
"Fast på något sätt tycker jag det är väldigt vackert...."

Och jag såg en bit av mig i hennes ögonvrå. Älskade fina. Vackert och svårt.
En bubbla som väller. I mig. Fina kristaller och mycket vatten.




~Lycke