


Här vilar min Vida.
Min andra dotter, som dog i magen, vecka 32.
Två år har gått sedan dess...
Snart exakt två år har gått sedan dess...
Det är samma tid nu, exakt samma tid.
Barnet jag bär på nu..( i vecka 28)
..är beräknad till första veckan i februari..
..det var också Vida beräknad till.
..första veckan i februari,
så det är inte så
underligt om det krisar för mig nu..
Kroppen min upplever att det är samma sak igen...
Kroppen intar försvarsläge....
Kroppen min varnar för katastrof...
...så det är inte så underligt om jag inte får sova en natt utan att vakna 10 ggr med ångest..
...inte så underligt om kroppen känns som förlamad av trötthet...
...att jag välter ner i soffan och inte kommer upp igen när jag lämnat barnen på skolan...
...att jag gråter och blir arg för minsta lilla...
...att jag inte orkar med för mycket folk ikring mig...
Det är skärselden jag går igenom just nu!
Sen blir det bra - bara den här tiden får gå...
Nästa vecka (29), var den vecka som Vidas hjärtfel upptäcktes vid ett ultraljud...
veckan efter det tillbringade vi på Umeå på lasarettet...
eviga undersökningar och experter som undersökte min mage i timmar...
..fanns det hopp? Gick det inte att operera?!?
..."det ser inte så bra ut just nu, men vi vill att ------ tittar på det också...
mer väntan..ångest...sömnlöshet...
..så blev vi vidare-skickade till Lund mannen min och jag...för fler undersökningar...
..en evighet..... och två dagar senare blev vi hemskickade med beskedet
att inget gick att göra...
........................................
..att min dotter skulle dö i min mage...kanske imorgon...kanske om tre veckor...
det är något jag inte önskar någon människa. Att gå med ett levande barn i magen, som nästan är färdigt...men som du vet kommer att dö snart.....
..två veckor efter att hjärtfelet upptäcktes dog Vida.
..det blev stilla och tyst i min mage...
....................................................................................................................................................
Men jag lever och har två friska och underbara barn och en tredje (fjärde) påväg.
..och jag mår inte dåligt hela tiden..
...och jag mår gott av att skriva här! Man behöver inte tycka synd om mig - det är inte det jag är ute efter..bara att få skriva. Kanske det hjälper någon annan också som det hjälper mig när det gör ont!
De här hemskt jobbiga dagarna följs ju också av en del glada...
och de dagarna tar jag fasta på och gör
allt för att hänga kvar vid...
att hänga med lyckohjulet när det börjar rulla...
...drömmarna som blir synliga igen..
..mitt Wonderland som återuppstår...
följ bara med vågen så blir allting gott...
..och en vacker dag - om några veckor bara...så kanske jag sitter någorlunda säkert
i färden mot lyckan...
med en till liten vid min sida...
en enkel resa mot allt som är gott *******
~Lycke