söndag 9 augusti 2015


Sagor för barn som är stora nu..






Så när mörkret börjar sänka sig mellan granskogar i norr. även i hemliga trädgårdar där midnattssolen har dröjt sig kvar så länge länge.. Jag blir plötsligt ståendes stilla, när vattenslangen tystnat.. mellan blommor och blad. Jag lyssnar.., bortom igelkottarnas prassel bland buskarna i öster. mer likt hallonberget till. Det är vid den här tiden. om sensommaren. som de brukar komma tassande. Älvorna och andra nattväsen! Det är där i snåren, där trädgården blir tät av buskar och överväxta blommor., trädkronor med nattsus. Det är augusti nu. Tiden bidar och känslorna djupnar. Det väves nya spår över grusade gångar jag inte anlagt ännu. Jag har aldrig förut sett en så stor och vacker mal här uppe i nordligaste norr. Men jag hade en dröm om den..en natt när vintern fortfarande var här.


~ Lycke

måndag 3 augusti 2015

                                                                  igelkottssommar..








..tittar in här ibland och vill så gärna skriva något. men det är så mycket jag skulle vilja berätta, så
mycket så det staplar sig och krockar i en huvudvärk..ni vet (ler)

jag kanske bara börjar såhär..

Jag såg att jag skrev om vår kära igelkott här nedan. Hon som vi födde upp från två veckors ålder, och som sedan kom tillbaka sommaren som var! Hon har varit här i sommar också. Många gånger..! Vi har bjudit på äggula och pussar och kramar, och hon var varit lika nära som förr. För ca en vecka sedan hände det som inte får hända. Hon blev överkörd av en bil..

Jag stod i drivhuset och planterade om blommor när jag hörde bilden som körde fort fort. hur den stannade till utanför oss., och sedan åkte vidare. jag undrade lite, men fortsatte med mitt. Fem minuter senare hörde jag något som krafsade kring tröskeln av drivhuset. Det var min igelkott. Hon brukar komma till mig där. När jag böjde mig ner för att höra om hon ville ha lite mat. då såg jag det jag inte ville se. Hon släpade ena benet, och bakkroppen var så underligt.. När jag förstod vad som hänt satte jag mig bara ner och grät. och höll mina händer om henne. Jag och min kära ringde runt till alla veterinärer och viltvårdare vi hittade i telefonkatalogen, men ingen kunde göra något..inte ens en spruta!!

Kvällen blev sen och hon såg ut att  sova. Jag lämnade mat och vatten framme till henne, ..om, ni vet.. Sen somnade jag tidigt och alldeles svag. full av sorg.
Morgonen därpå var hon borta! Hon hade lyckats krypa iväg någonstans. och jag letade överallt utan att hitta. Hoppades lite svagt med hjärtat i handen. Men kände att det nog inte var så.

Några timmar senare hände det märkliga, som återigen vände uppochner på min känslovärld!
Det var Liten och min kära som hittade henne. I den enda lilla lövhögen som fanns på gården. alldeles nära vägen bredvid en pall med betongsten. Där låg hon. Och bredvid henne låg 6 små små igelkottsungar hopkurade i en hög. Vår igelkotte var död. Hon hade lyckats krypa bort mot vägen igen, mot sitt bo med sina små. Det sista hon gjorde.
Det hjärtskärande var att hon först hade kommit till mig. till drivhuset som låg flera meter längre bort från vägen. Som om hon sökte hjälp., och kanske ville ta mig med och visa sina små, men inte orkade just då, när hon bara låg och ryckte., och sedan tycktes sova!

Ja, ni förstår vad som hände sen. Vi har 6 nya familjemedlemmar, och deras kära mor är ömt begraven i en fin och avskild vrå av trädgården. Förra veckan matade vi den med spruta i mungipan; kattmjölksersättning, vitaminer och äggula. I en stor låda i vårt kök fick de sova. Nu äter de redan från fat och har fått flytta ut till en liten gård med koja (uppocnervänd kartong med dörröppning och massa härliga torra löv inuti). Där trivs de så fint tills de vuxit sig lite större. De är alla väldigt, kramgoa. precis som sin mamma. Men särskilt en. vill alltid upp i famnen och komma nära nära. Hon heter Miranda. Hon har en liten svart prick på vänstra underläppen. Jag älskar henne..





måndag 4 augusti 2014

måndag natt..




Augustisolen såg ut som rosaröd champagne ikväll. Hos mina nyvunna vänner. Luften mjuk och
varm som sammet. Trädgården är en saga. Sagan är om en trädgård. Jag är utan ord,
över hur fint det var ikväll. allt. Tack.

~Lycke



torsdag 29 maj 2014


torsdag ..





Ja, det är så mycket som händer nu så jag hinner knappt tänka. Grönskan kommer överallt. Nu 
alldeles på riktigt är det försommar även här. För när dottern kommer med handen full av 
spretande häggblommor och ler över hela ansiktet. Då är sommaren här. Jag skriver i mellan-
rummen och springer sedan med vattenslang och spade, glömmer tid och rum i trädgården och 
slutar bara när mannen ropar natt. Men idag hände något än mer underbart! Vet inte om ni minns 
förra sommaren? Hur vi tog hand om tre små övergivna igelkottsungar som bara var ca två veckor 
gamla. Vi gav dem modersmjölksersättning för katter, äggulor och sedan kattmat och såg dem växa 
sig stora och lät dem springa fritt från mitten av augusti och framåt. Om hur de kom tillbaka under så 
lång tid ändå.. för att få mat eller bara för att kela med oss. Om hur de sedan bara försvann en vacker 
dag när sommaren var sen. 
Vi tänkte ju, och hoppades att de redde sig bo någonstans där de kunde sova gott genom vintern. Vi 
hoppades, men ingenting visste vi. Och hösten gick, vintern och sedan denna fram till nu så omväxlande varmkalla vår.
Men så idag. Den andra dagen med riktigt värme, riktig sommarvärme. Då kom en av dem faktiskt 
tillbaka till oss. Jag stod och arbetade i en rabatt när den kom och det var Liten som fick syn på den. 
Lite försiktig, men ändå modig kom den fram och nosade på min hand. och jag såg att den hade rätt 
storlek för att vara en fjolårsunge och pratade med den sådär som jag brukade göra förra sommaren. 
Bad den vänta och sprang in med Liten och hämtade ett fat med vatten och ett med äggula. Igelkotten 
stod kvar och väntade när vi kom tillbaka, och åt sedan glupskt tre äggulor på raken och drack upp allt vatten. Och sen det finaste. Sen kom den fram till mig och kröp in mellan mina fötter, strök sig mot benen och gömde sig i kjolen där den helt sonika lade sig att vila där jag satt på huk. Så nog var det vår lille ändå. och Oj mitt ömma hjärta. När min kära sedan kom farande med gräsklipparen blev den rädd och gömde 
sig i rabatten. Jag gick såklart genast och byggde en koja åt den medan den kurade bakom en pallkrage. 
En gammal flyttkartong som jag satte uppochner, klippte en liten öppning i och satte längst ner i trädgården 
precis där den stod förra året. När gräsmattan äntligen var färdigklippt och jag närmade mig den lille, satte 
mig på huk och sträckte fram händerna mot den, då kom den springande rakt fram till min famn och 
jag bar den ner till kartongen där den kröp in och lade sig. Vi var alldeles nyss och tittade om den var 
kvar där inne. Det var den.. Lite vatten på ett fat och kattmat på ett annat väntar om den vaknar och 
blir hungrig..

Ja, visst är livet rart ibland. Nu är jag väldigt trött efter denna soliga dag, och texten blev nog därefter. 
Men jag ville dela om detta fina, som rörde om i mitt hjärta. lite extra idag..

kramar i sommaren.. Lycke


Translation: Last Summer we took care of three baby hedgehogs who had lost their mother. From 
the middle of August they were strong enough and could come and walk as they wished ouside. And 
they choosed to stay in our garden for many weeks until they dissapeared some day in late late Summer 
as I remembered it. Today one of them came back. We gave him food and water and then he crawled 
into the end of my dress to rest. I builded a little home for him of a paperbox, with a smaller entrance. 
and now he sleeps there. In the southern part of our garden.. Just wanted to share this happy little wiedersehen, touching my heart today..

lördag 17 maj 2014

lördag..







Den börjar komma nu. Grönskan. Våren på riktigt här uppe hos oss i nordligaste 
norr. Jag ligger på knä, både i, och utanför rabatterna. Tränar att fotografera med 
vår nya kamera. Tycker om den! med stort utropstecken. Visste inte hur mycket 
jag saknat precis en sådan.. Är lite osynlig här nu, jag vet. Jag skriver, och stickar 
sjalar, och springer med vårgöra. och sen skriver jag igen. Allting är mycket bra.
Bara så. Det börjar nu...allt det där jag längtat efter, inte bara sommaren.
Vad gör ni?

~Lycke


onsdag 23 april 2014

onsdag..






                                         
                                          ..det var någon som sa, att man Inte, skulle prova 
                                         den magiska grånisseluvan. sådär innan den tovades...
                                         Vet inte vad som hände efter det.. den grådimmiga skogen, 
                                         mossan, skogen...skogen


Translation: Somebody told me. You shouldn´t try the pixie cap on, 
                             befure fulling it. Wish I had known..it was the last thing I heard 
                             yesterday afternoon..it´s kind of blur..the grey misty forest..the moss..
                             the forest..the forest..


~Lycke..

tisdag 22 april 2014

lördag..




.. Det var lördag. Jag såg vår första humla. hörde ljudet av grannarnas räfsor, fågelsång och 
den stora solens strålande, över oss alla utomhus i olika delar trädgård. Jag satt och lyssnade 
vid husväggen, bara stickornas klingande som jag minns dem. Garnnystanen som små hundar 
på marken intill..

Translation: And I saw our first bumblebee this Saturday. Listening to the birds singing, the 
echo of people talking through air of Spring, the sun...the sound of knitting as I rember it. 
the ball of twines like small dogs on the ground next to me..


~Lycke