

Så. Äntligen är datorn fixad igen. ominstallerad och som alldeles ny, och idag har det snöat
aprilsnö. på solblänket i blanksvarta gatan..
Jag söker fortfarande efter tiden, rummen där jag hinner allt det där som jag tänkte. Tänker
att den där tiden kanske finns där. i mellanrummen någonstans. I ett parallellt universum där
den bara ligger och väntar på att man ska upptäcka den. Jag tror kanske att jag bara behöver
släppa taget igen.
Som för någon dag sedan...
Jag satt i bilen. påväg från ICA med kassar tunga av nödvändigheter. så kände jag hur jag
slappnade av och log, stängde av radion, när jag svängde in mot vägen som leder hem..
och plötsligt kände jag hur hon var nära. min musa från andra sidan.. hon från bakom havet.. och
jag kände konturerna av henne inom mig och jag kände mig plötsligt alldeles hel. sådär som när
allting faller på plats och man verkligen ser hur det är glasklart och begripligt, ett tredimensionellt
djupseende..tiodimensionellt kanske rentutav. och där fanns mina rum,
Jag kände dem alldeles tydligt.
Fåglarna kanske ser henne när inte jag gör det.
Men känner henne ibland, det gör jag
Ja, det gör jag..
~Lycke
























