till-vidas-ara

..en början..

...hej.., smyger in här, försiktigt. Gläntar. Vet inte riktigt egentligen hur man gör längre. Här, i blogvärlden. Nya funktioner? Andra sorters..någonting..., eller om ens någon tittar. Men det gör inte så mycket. För lite fint känns det, liksom hemligt. och ändå precis som förut. Jag har saknat känner jag. Det är något speciellt för mig med att skriva här. Mer personligt på ett sätt. Sådär som om man trodde att ingen såg. Så var det när jag började blogga, och så känns det fortfarande. Nära och personligt.

Det är nog för att jag började skriva här något halvår efter att jag förlorade min Vida. Mitt tredje barn. Min andra flicka. Hon hade ett hjärtfel och dog i min mage någon vecka innan födseln, kanske ni minns..? Då var det som en en läkande, livgivande process, ett återvändande till livet, och till mitt skrivande som jag hade förlorat efter år av annat..livet.

Sommaren har varit mycket. Vändningar och skiften. Bygget av vårt växthus som tagit hela min käras semester, och lämnat resten till mig. Jag har ett eget företag nu. "Lyckeliv" Jag säljer plantor och arganolja, annat till hösten. och jag har skrivit en trädgårdsbok.
Ja, lite så, och nu måste jag natta vår minste Lille. Ossian, han är fem år gammal nu. Fasligt fashinerad av spindlar just nu. Vi läser nattbok om Gittans gråvargar...

~Lycke