torsdag ..
Ja, det är så mycket som händer nu så jag hinner knappt tänka. Grönskan kommer överallt. Nu
alldeles på riktigt är det försommar även här. För när dottern kommer med handen full av
spretande häggblommor och ler över hela ansiktet. Då är sommaren här. Jag skriver i mellan-
rummen och springer sedan med vattenslang och spade, glömmer tid och rum i trädgården och
slutar bara när mannen ropar natt. Men idag hände något än mer underbart! Vet inte om ni minns
förra sommaren? Hur vi tog hand om tre små övergivna igelkottsungar som bara var ca två veckor
gamla. Vi gav dem modersmjölksersättning för katter, äggulor och sedan kattmat och såg dem växa
sig stora och lät dem springa fritt från mitten av augusti och framåt. Om hur de kom tillbaka under så
lång tid ändå.. för att få mat eller bara för att kela med oss. Om hur de sedan bara försvann en vacker
dag när sommaren var sen.
Vi tänkte ju, och hoppades att de redde sig bo någonstans där de kunde sova gott genom vintern. Vi
hoppades, men ingenting visste vi. Och hösten gick, vintern och sedan denna fram till nu så omväxlande varmkalla vår.
Men så idag. Den andra dagen med riktigt värme, riktig sommarvärme. Då kom en av dem faktiskt
tillbaka till oss. Jag stod och arbetade i en rabatt när den kom och det var Liten som fick syn på den.
Lite försiktig, men ändå modig kom den fram och nosade på min hand. och jag såg att den hade rätt
storlek för att vara en fjolårsunge och pratade med den sådär som jag brukade göra förra sommaren.
Bad den vänta och sprang in med Liten och hämtade ett fat med vatten och ett med äggula. Igelkotten
stod kvar och väntade när vi kom tillbaka, och åt sedan glupskt tre äggulor på raken och drack upp allt vatten. Och sen det finaste. Sen kom den fram till mig och kröp in mellan mina fötter, strök sig mot benen och gömde sig i kjolen där den helt sonika lade sig att vila där jag satt på huk. Så nog var det vår lille ändå. och Oj mitt ömma hjärta. När min kära sedan kom farande med gräsklipparen blev den rädd och gömde
sig i rabatten. Jag gick såklart genast och byggde en koja åt den medan den kurade bakom en pallkrage.
En gammal flyttkartong som jag satte uppochner, klippte en liten öppning i och satte längst ner i trädgården
precis där den stod förra året. När gräsmattan äntligen var färdigklippt och jag närmade mig den lille, satte
mig på huk och sträckte fram händerna mot den, då kom den springande rakt fram till min famn och
jag bar den ner till kartongen där den kröp in och lade sig. Vi var alldeles nyss och tittade om den var
kvar där inne. Det var den.. Lite vatten på ett fat och kattmat på ett annat väntar om den vaknar och
blir hungrig..
Ja, visst är livet rart ibland. Nu är jag väldigt trött efter denna soliga dag, och texten blev nog därefter.
Men jag ville dela om detta fina, som rörde om i mitt hjärta. lite extra idag..
kramar i sommaren.. Lycke
Translation: Last Summer we took care of three baby hedgehogs who had lost their mother. From
the middle of August they were strong enough and could come and walk as they wished ouside. And
they choosed to stay in our garden for many weeks until they dissapeared some day in late late Summer
as I remembered it. Today one of them came back. We gave him food and water and then he crawled
into the end of my dress to rest. I builded a little home for him of a paperbox, with a smaller entrance.
and now he sleeps there. In the southern part of our garden.. Just wanted to share this happy little wiedersehen, touching my heart today..
