Första dagen i vecka 40







Jo, jag är kvar. Fortfarande. Jag och magen. Väntar. Han är så stilla nu.
Rör sig bara sådär långsamt. Så väldigt långt ner, hickar. Knackar. väntar..
Jag gläntar på dörren ut och tänker att snart ska jag gå.
Ute är det så tyst. Som om det också väntar. Takdropp i grått utan fågelkvitter.
Tösnö..

Inne kvittrar de för fullt. Fåglarna. Hör bara inte vad de säger...
Nu ska jag gå ner och duscha. Tvätta håret i Ylang ylang och jasmin.
Raka benen om jag kan. Så jag är sådär färdig och fin
tänkte jag.



~Lycke

Sjätte dagen i v 39








Det är visst vinter fortfarande, i allafall. Jag ser det. Trollen i skogen. De väntar att
jag ska komma ut. Lekfulla. Inte alls farliga. De vill bara kika bakom trädstam
och flina åt en där man går.
Jag kommer snart. Orkar inte riktigt just nu. Fejar. Lägger täckena fint åt sidan.
Tugummisegt i
alla armar och ben. Jättemagen. Det är bara en vecka kvar nu till beräknat
datum. Men jag är lovad av min specialistmödravårds-doktor att få komma in
dagen innan. Den fjärde. För att se om jag kan sättas igång då. Det är för min
rädslas skull. Rädslan att barnet ska dö i magen igen. Rädd att det ska hända
om jag går över tiden. Skulle inte gå...
Nu känns det ändå bra. Förutom den stora sprickfärdigheten. Tröttheten.
Galenskapen. Jag känner hur han rör sig. Långsamma, mjuka rörelser.Vi två
i symbios, ännu en stund.
Reder i sonens rum. Kläder i garderoben. Mattan på golvet istället för i
ett skrynkligt hörn. Eller var det
tvärtom. Andas tungt.
Lägger mig på golvet. Vilar. Känslan av trä. Sommarstugekänslan som jag gillar.
Vill orka gå ut snart. På promenad med glada troll bakom träden. Kanske någon
kan sjunga mig en gånglåt. Eller stampa takten
..om en stund...



~Lycke

Fjärde dagen i v 39





Hej jag är kvar. Fast jag inte riktigt vill längre! Det enda riktigt roliga såhär alldeles
i slutet av graviditeten. Att äta något gott. Lite sådär till mans..om kvällen..
GÅR inte längre. Nästan inget som ryms.
Det fick jag bittert erfara igårkväll när det slogs på stort. Med pizza. Och semlor
i varm mjölk till efterrätt. Åt njutingsfullt. Men Sen. Satt jag. Som en stenstod.
Blickstilla i ett underligt halvt tillbakalutat läge i soffan och kände hur jag liksom
sprängdes inifrån. Jättemagen i en konstant sammandragning. En timma. Snarare
två..tre, senare började jag bli människa igen. Gråtig. Törstig. Men ryms det verkligen.
Mer.
Äppelcider med fläder...?
Idag äter jag inte längre. Törs inte, ryms inte. Syns inte. En halv leverpastejmacka.
Tack det räcker. Bock nu spricker det, och
så han sparkar.

Försöker ordna fint omkring istället. Igen. Något tydligt och klart.
Hänger upp drömmar på dörrkarmarna. Mammas hallonröda, fina gamla balklänning.
Dofter från förr. Bildminnen. 50-tal. Tidigt 60. Parfymen hon fick från min blivande
pappa, Chanel nr 5.
Höga klackar och kastanjevatten. Och hur fin hon känner sig.
Hur hon springer i trapporna utanför danslokalen. Fraset från klänningen. Blickarna.
Punsch eller likör till kaffet. Jag är säker på att hon var finare än hon visste om.
Har alltid varit.

Så skålar jag i Herrljunga äppelcider
och känner mig lite gladare. Till sommaren är jag tonåring igen.
Ryms i en hallonröd balklänning. Badar i champagne och
jordgubbar. Puss fina Ni!




~Lycke

Sommarens finaste café










Det är andra dagen i v 39 och jag mår inte särskilt bra. Inte ledsen. Men
illamående och konstig i kroppen. Tecken på vad? Kanske bara att jag åt för
mycket igår. Ryms liksom inget längre. Less. Sprickfärdig. Stå grå, stå grå..trött.
Väljer sommar. Igen.
Hittar bilder från sommarens finaste café-besök. Jag och dotra, en god vän och
hennes dotter körde i 25 graders värme från Luleå, en bra bit norrut och inåt
landet till Nestors Café och Diversehandel i Överstbyn. Fin gammal Lanthandel
från 30-talet. Underbart inrett och de mesta man kunde se på väggar och skåp
var till salu. Lyckades inte göra alla bilder stora. Men om ni klickar på dem blir
de nog det. Tror jag.
Åker dit igen till sommaren tänker jag. Då mår jag inte illa. Då äter jag av de färg-
gladaste bakelserna. Dricker hallonsoda. Njuter värmedallret i luften. Sveper mjukt.
Grusgången som knastrar så tydligt i värmen. Jag, som glider genom de soldammiga
rummen. Igen. Tavlorna. Burkarna. Fransar och fina fåtöljer som följer med mig
hem.

Den dagen. I somras. Blev det bara köpt en pistage-grön, fin gammal nallebjörn
till Dotra. Den heter Grönis.
Eller Mintis. Det får man välja som man vill..



~Lycke

Sista dagen i v 38







Idag är jag liten igen. Svag. Ingen sol.
Råkade hitta en bild på V, när hon var alldeles nyfödd.
Svartvit. Vacker. Men inte kvar här...ville inte se det. Inte Nu.
Fortsatte med röjandet i gamla barndomsgrejer. Fann en liten burk. "Skriv vad
du vill". Minns att den stod på mitt skrivbord när jag var 10-12. Fina gamla
plastdjur som travar runt ljusen. På köksbordet. Klockan som står still. Jag som
tickar.

Jag ska gå ut och gå. Långt.


~Lycke

Om rosor, sol och lite annat...











Tack alla fina! För härliga ord här hos mig. Så många fler än vanligt som
kikade in här igår. Tror bestämt det är en av mina nyfynna favoritbloggares
förtjänst, Drömma, som skrev ett så fint inlägg om mig igår. Tack söta! Blev
så glad jag! Lite kär i hennes härliga språk, vackra variationsrika bilder
och så ofta hon skriver. Alltid klart och ärligt. Något att beundra...
En liten undran. Tycker ni det vore finast med stora eller små bilder
här?

Idag är solen här, målar väggarna i vackra mönster. Lovar skatter, guld -
stinna dagar. Underliggande förväntan. Vår-spänningen. Kommer alltid
tillbaka. Tänk att det kan man alltid lita på. Att den kommer tillbaka. Magin.
Det magiska rummet inom en. Vårdat det sen liten...
Och rosorna. När jag var barn hade vi en trädgård som omgavs av rosen-
buskar. Den där sorten som doftar så djupt, mjukt, dunkelt närande. Hansarosor
tror jag det var. Dekorerade sandslotten i sandlådan med kronbladen, när jag var
minst. Försökte göra parfym av dem när jag var större, kanske 7. Doftade
mina drömmar med dem när jag trodde jag var vuxen. Naket. Blåögt. Så
nära sanningen man kan komma...
Nu ska vi på barnkalas. Kikar in till Er sen. Puss!




~Lycke

En hälsning från sommaren som var. Eller våren. Det här var 15 maj och jag
hade ingen aning om det lilla livet som växte i min mage. Vi hade
värmebölja här uppe i norr. Två dagar senare. Den 17 maj tog vi med
oss picknick-korgen till stranden och badade i havet. Små snöhögar låg
kvar i ytterkanten av våra villade sommarögon, och jag fick lagom med
våldsam rethosta till veckan efter. Så satt jag på stranden, läste böcker
och klappade magen resten av sommaren..

Idag dricker jag vaniljyoghurt med jordgubbar och tänker att jordgubbar
är litegrann som rosor. Samma smaktanke liksom. På det sinnliga planet.
Det ligger rosiga stolsdynor från Röda Korset i tvättmaskinen. Jag hör hur de
bubblar runt som rosévin i varma vårglas. Lillebror drömde att lillen skulle
födas idag. Jag tror inte det. Jag undrar om Lillen är en ros.
Eller om han
kanske ska bli trädgårdsmästare och bygga ett rosarium till sin
tacksamma lilla mamma.



~Lycke

Tredje dagen i v 38

Igår. Var jag på stan och blev arg som ett bi och ledsen som ett hav. Stod i kö
45 minuter för att köpa te. Bakom en och samma person! Missade bussen med
ett tyst skrik. Fan fan fan. För evighetssniffande tesnobberskor i fula modestövlar.
Kände mig ilsken och elak. Ringde och grät i telefonen så mannen kom och
skjutsade mig hem. Tyst kollega i baksätet. Mannen som log förtjust åt sin
arga fru. Kände mig riktigt vacker. Ändå...

Idag. Rör sig alla så fort. Mitt bomullshuvud saknar fokus. Den där sömnen.
Den nästan obefintliga, som jag klarade mig utan ganska bra för några år sedan.
Gud vad jag tjatar..Kanske mest att kroppen är lite uppstressad. Rädd. Ändå.
Visst brukade man få extra superkrafter när bebis kommer?
Steg upp redan 5. Dotra fyller 9 år idag. När blev hon så stor? Finaste. Nu rör
de sig sådär fort igen. Men bebiskläderna är färdigtvättade. De finaste ligger i
den lilla byrån och doftar. Nära till hands tänker jag. Mina stickade barndomskoftor
hänger överallt. Tror farmor gjorde dem. Hör klickandet av stickorna fortfarande.
Hon stickade med kärlek. Och med doften av hund och katt och rök. Och
nybakade bullar...
Är det ok om jag bara reser till Paris idag. Och finshoppar lite
i dyra vintagebutiker.



~Lycke

En bris. Flyktig. Rosendoft.
Från barndomens trädgård.




~Lycke

7:e dagen i v 37

Hej jag är kvar. Ingen bebis ännu och alldeles för lite sömn.
Känner mig suddig.
Gråtig. Vill sparka i skor igen. Nu när man ska vara sådär pigg
och samla krafter. Men sammandragningar om natten och Lillen
som hickar.. så långt ner..nästan ute. Känns som det är dags.. jämt.
Vänder mig på andra sidan och äter massor med apesiner.

Kära dottern är tydlig. Sitter med suddiga mamman vid
köksbordet och funderar på namn. Ossian låter fint idag.
Pratar om sommar. Igen. Imorgon går vi och badar.
Vi ska dyka från piren och simma upp fulla av bubblor.
Vatten-skratt och näckrosor. Jisses vad mycket lycka det finns.
Sånt där som känns gott att tänka på.
Tack för alla Era fina ord..värmer



~Lycke

Fjärde dagen i v 37

Vakendrömmar och tankar som trängs om natten. När jag ska sova.
Ja, jag har visst en hjärna. Jag vet, men nu är den full
Vi har ett garage också och en källare...
Där kan man stoppa undan tankar, sortera dem i lådor.
Tills de behövs.
Brukade fungera...

Vakendrömmar om dagen. Tänker på sommar och fina klänningar.
Att jag ska rymmas i dem igen. Ser du hjärtat? Det fick jag av mannen
häromdagen. För att jag önskade det och för att det är något jag ryms i.
Tycker om silver. Det är mjukt och fullt av magi...
Andra små gåvor i brevlådan..tack fina S. Blev så glad jag!
och så städar jag på övervåningen. Hittar minnen. Det där fina som
barn säger ibland. Alldeles egna bevingade ord. Ska leta en fin ask att
spara dem i!
...och jag kan gå igen. Faktiskt! Det blev lite bättre och nästan helt som
vanligt idag. Tror han har sjunkit ner lite. Lillen. Misstänker att jag inte
ska gå in till stan i allafall.
Vill inte sia mer. Överraska mig istället lilla älskling.
Så ska jag drömma om sommar så länge...



~Lycke