Andra dagen i v 40
Nej, allt är bra. Är bara så känslosam nu. Behövde få gråta. Så mycket
som händer inom en. Min flicka som dog i vecka 32 för två år sedan.
Min pojke som föds närsomhelst nu. Samma sak och ändå inte. Vill ju
fortfarande att hon ska födas levande. Min Vida.
Jag säger inte adjö. Jag vet att hon finns där. Att vi får träffas en dag.
Bara inte just nu så tydligt. Hon är hos farmor och alla andra och väntar.
De också...
Det är min favoritmusikal. Och film. Mannens också.
Igårkväll letade vi upp sångstycket på You tube och lyssnade. Dottern
satt med bredvid och tyckte vi var märkliga som stod så tysta. Så stumma
och stilla och bara
lyssnade. Och såg. Så såg hon ner i skrivbordet och sa:
"Fast på något sätt tycker jag det är väldigt vackert...."
Och jag såg en bit av mig i hennes ögonvrå. Älskade fina. Vackert och svårt.
En bubbla som väller. I mig. Fina kristaller och mycket vatten.
~Lycke
5 kommentarer:
Vilken musikal är det? Jag känner inte igen
Dine ord..De rør mig gang på gang..
Så skrøbelige, men dog med en enorm styrke.
Åh.
Jag har inte ens hunnit lyssna. Men tårarna bränner bakom ögonen.
Vissa dagar är ju såna. Måste få vara såna. Och jag känner så med dig. Och dina ord är så himla starka. Vackra.
Varm kram!
Underbart vackert..är det phantom of the opera?
Förstår dig..låt tårarna komma..
Tänker på dig gumman <3
Kraaaaaam
Sanna
Maria: Det är från Fantomen på operan, den senaste versionen. Helt underbar!
Losarinas mor: Tack fina. blir så glad...
Morgana: Min favorit! Det är skönt att gråta ibland. Kram fina du...
Sanna: Tack fina...!!!
Kramar Lycke
Skicka en kommentar