till-vidas-ara

och sen fredagnatt..













27 grader i skuggan var det idag. säkert minst hundra i solen. det var länge sen
vi hade regn här uppe nu, eller åska.
något som kokar över inom-inuti emellanåt, jag som en åskkittel, ibland, bananflugor
i köket, håret som klibbar i solkrämen på ryggen,
och jag som gräver för många hål, gropar. I våran trädgård..


Många små och stora glädjor :
de trassliga buketterna från barnen, en groda som bor i den nyanlagda rosenrabatten,
en rosengroda, som fick mig att le,
ett underbart lavendeldoftande paket i brevlådan, från käraste Sara , tack finaste! Ett
te som gav mig sömnen...säkert bara för att du sa så..,
Att sätta sig i bilen klockan 11 en onsdagnatt och köra genom sommaren för att hämta
dottern som ville hem istället för att sovaistugahoskompistremilbort ännu en natt,
hennes mjuka armar runt min hals. Litens alla leenden, ser så djupt in i mig när vi
ska vila gonatt, hans lilla hand klämmer runt min näsa, kinden, pussar i handen..

Det är fredagnatt nu och klockan är sen, så väldigt sen. månen är halv och
jag samlar ihop mig från trädgården, glömmer alltid nån del, kvar därute.
Min klänning är skrynklig men det gör ingenting, för ingen ser mig, och det
är Min fredag, och jag är nästan osynlig, en suddig spegling, ett midnattsspöke,
en vidskepelse.
alla sover utom jag,

puss





~Lycke