Jag har fortfarande hennes tårar i mitt öra, på min klännings, axel..
Hon som jag egentligen inte känner alls.
brukar bara se henne på mina långa promenader. brukar bara se henne,
se henne i ögonen, brukar le säga "hej".
ser hennes sorgsenhet därinunder, men att hon är fin därinne.
Ikväll stod hon på min bro med rödgråtna ögon, frågade om jag kunde
skjutsa henne in till stan. visste inte ens att hon visste var jag bodde,
tror ju hon bor på andra sidan stan. men kanske hon sett när jag viker
av, in på gården med vagnen...när vi mötts..
Jag körde henne in till stan, fick höra om slag, fick höra om annat jag
önskar inte fanns på denna planet och gråten vällde upp i min hals.
men höll tillbaka. sa något... kanske klokt, tröstande, kanske det hjälpte,
hon sa "förlåt", jag sa att "inte! ", att det var självklart och bra att hon kom...
att vi alla har konstiga, tråkiga saker i våra gömmor...vrår..
Jag körde henne till en hjälp i stan, dit hon ville..
hon kramade mig länge
grät i min klännings axel
tänker att hon inte hade någon
att gå till
förutom hon som log mot henne på promenaden
som sa "hej"
Jag har fortfarande hennes tårar i mitt öra...
translation: her tears in my ear..
I still have her tears in my ear, on my dress`s shoulder...
She who I don´t really know.
just use to say hi when seeing her on my long walks, just use to see her, se her in the eyes, use to smile, say "hi".
see her sadness there underneath, but that she´s so sweet in there.
tonight she was standing at my frontdoor with eyes red by crying, asked if I could drive her into town. I didn´t even know that she knew where I live, thought she lived at other side of town, but maybe she had seen where I entered, into our yard with the wagon...when we met..
I drove her into town, she told me about punches, about other things I wish didn´t exist on this planet and the crying up my throat. held back. said something..maybe comforting, maybe wise, maybe it helped, she said "I´m sorry", I said that "not!", that it is obvious and good that she came..
that we all have our sad things in our hidings..corners..
she huged me long
cried on my dress`s shoulder
thinking that she had noone
to go to
except she who smiled at her at the walkings
who said "hi"
I still have her tears in my ear..
~Lycke
16 kommentarer:
Och här sitter jag nu med tår på min kind. FÖr hennes ödet och för din vänlighet. Tänk vad ett hej och ett leende kan göra. KRAM och ha en skön helg!
Åh, så sorgligt!
Så fint att hon kom till dig ändå. Du har antagligen gett henne styrka bra genom ditt leende. Annars hade väl inte orkat komma.
Hoppas att hennes styrka räcker till mer...
Skönt att du fanns där för henne.
Åh. vad sorgligt och jobbigt. Och aj i mitt bröst. Och så du fina människa. Jag önskar att jag stött på dig när jag gick med tårar längs med vägen.
Du är så bra . Så bra.
Kram
Gud vad vackert skrivet du
Hvor er hun modig !
At hun kommer til dig, når hun er allermest sårbar.
Og du er god, at du modtager og hjælper hende.
At du griber hendes udstrakt hånd.
Smukt, midt i al sin gru.
HEj fina!! tår i ögat.. Tankar till denna tjej. Skönt att hon träffade dig och att du kunde hjälp henne.. Betydde nog väldigt mycket. Har suttit och kikat igenom dina senaste inlägg.. Tiden vid datorn är knapp nu. Tråkigt!! Men jag blir så glad av att läsa din blogg. Som jag skrivit innan så är du grym på att skriva och dina bilder är underbara. VAd stor han har blivit, lilleman och vad snygg du är=) HA det bäst!! Stora kramen till dig!!
Att du möter blicken och hälsar, det är så varmhjärtat och fint, tycker jag. De flesta tittar ner, du vet. Du gjorde något stort igår, var stolt. :) Lycke, den största kramen till dig och henne. Håller tummarna för att hon kommer känna sig trygg snart.
Det var fint av dig att möta och hjälpa en medsyster. Det är viktigt att våga möta en blick, ge ett leende och att sträcka ut en hand när någon behöver det... så skulle vi alla skulle vara.
För många år sedan gjorde jag en liknande grej och det är så roligt att möta den kvinnan ibland för numera är hon glad
Underbara goa fina du..du är en enastående unik person..dom flesta vänder ju tyvärr ryggen till och blundar för andras problem.. <3
SV: Jag är så lycklig för att jag äntligen fick tummen ur och skaffade min lilla atelje..trivs som fisken i vatten.. <3
Jag skall packetera och väga in rosariumet så fort jag bara får tid över..så glad att du gillade den! =)
Sänder över en bunt styrkekramar till goa dig <3
Sanna
Ja, världen är full av människor som har det svårt. Och full av människor som tittar bort. Tur det finns motsatsen, som du. :) Så fina dansbilder innan här. Så långt hår du fått sen sist!
Du, jag undrar var det där caféet som du var till förra sommaren låg. Det där som jag inte varit till, nånstans en bit bort...? Vet du vilket jag menar? Klöverträsk, Långträsk...eller var sjutton var det??? Mot Niemisel eller...??? Vi var sugna på en utflykt i morrn första lediga dagen på evigheter... Så om du hinner se detta får du gärna tipsa...!
KRam! P
Jag har varit hon,jag har varit dig. Jag är någonstans mellan allt det nu. Vad finns där ute,jag stänger ute den världen,jag har sett den,jag finns här när någon ber om min hjälp så. Men visst önskade man bara allt allt sånt...inte fick finnas,men de visaste människor jag vet i mitt liv ,är dom som just sett och ser ...det.
Kärlek till dig Lycka-lycke-sann.
smärtsamt och sorgligt och fint mitt i allt det svåra att ni kunde mötas och att du fanns där för henne.
att få gråta ut på någons axel..
vi behöver mera sånt. tror jag. människor som inte är rädda att öppna famnen för främlingar. som inte är rädda för det som är svårt och gör ont.
kramar till dig
Tack alla rara! kan kännas så maktlöst det där. Inte alls som nåt hjältedåd, så mycket man skulle vilja göra mer. landar ändå i att man gör det lilla fina..som ger ringar på vattnet...
puss Lycke
Åh blir alldeles tårögd.
Kram till fina du och många tankar till kvinnan...
Du är så fin Lycke, och det såg hon i ditt leende och vågade komma och be om hjälp. Jag hoppas att hon nu är på väg mot ett bättre liv och att du är stolt över att du kunde vara en del av vägen dit! Du är en stjärna.
Tusen kramar
Finaste Lycke så sorgligt och starkt på samma gång! *gråter* Och det lilla är det stora, än en gång!
Skicka en kommentar