söndag 25 mars 2012





Så mycket känslor. och jag är så tacksam, för allt allt allt..
men så mycket känslor jag nästan drunknar..jag..
hör musiken den strömmar genom mina gångar,
gener, vener, läker, helar men det gör så ont också
du som jag saknar, du, alla ni som jag älskar..
och som och hur jag varit så rädd att leva
jag lever nu,
jag lever nu, jag jag lever nu
men jag är lite rädd också
tillit
det är så vansinnigt vackert ******




alla kära, jag kommer igen, jag måste bara landa lite..




~Lycke

8 kommentarer:

Snövits äpple sa...

Så fint du tänker och skriver. Och roligt att höra denna Madonna-låt, hade aldrig hört den förut (jag är lite svag för Madonna ibland). Tack så mycket för ditt fina och inspirerande mail, jag skriver tillbaka snart. Vilka fina tips jag fick av dig bland annat. Kram

LyckligaPraliner sa...

Kram till fina dig och kom tillbaka när du landat. Kram.

Losarinas mor sa...

Sender dig smil og knus :-)

sarapirat sa...

hej finaste
var helt säker att jag skrev här för några dagar sedan? kanske har jag fel.
men tittade in gjorde jag,
tycker så mycket om ditt uppvaknande här nere.
och känslor,
phu
känslorna som river i oss.
kom igen när du kan och vill

varma vårkramar

Olga sa...

Kära du!
Får inte tappa tilliten. Säger det till dig. Säger det till mig.
Jag skall också vara TACKSAM som du. Utan tacksamhet - inget liv.
Kram!
/Olga

Inredningsmamma sa...

vad fint du skriver, alltid, vännen!!! jag drömmer också om att komma igång med konsten...jag måste bara rycka fram penslarna, inspirerad av dig! ska lyssna på låten sen strax, jag och John är nämligen på sjukhuset, han har såna besvär av vattkopporna som du kanske sett på bloggen. men allt är under kontroll nu. kanske hemma imorgon. Kram och tänker på er ofta! bara så du vet:)))

Emeli sa...

du är så himla klok (jag jag säger "himla" fast att jag ungefär låter s en fjortis:) och fin. det är ju just det vi behöver, släpppa ut allt och leva. för mig är det så lätt att hamna i "vara-till-lags"jaget. Då förlorar man sig själv. Och det är ju då det är så bra att släppa ut allt, att hitta tillbaka till sig själv en smula.

Emmie sa...

Kramar!