till-vidas-ara

onsdag ..

tre...

en rar liten historia som får mitt hjärta att svälla, särskilt om kvällen, natten:

för någon dag sedan försvann en av våra små kottar som vi tagit hand om ett 

tag. vi hittade dem när de var drygt en vecka och matade dem med modersmjölk 

för katter. förra veckan ordnade vi en liten gård åt dem med hus att sova i (ler) och 

en öppning i stängslet så de kan springa ut och in om de vill...

i förrgår försvann en, och kom inte tillbaka när vi serverade lunch. inte till middagen, 

eller kvällsmaten heller såg vi henne. inte morgonen efter ..

som jag tänkte. att jag inte skulle fundera så mycket på det. att den säkert klarar sig 

själv nu och hittar daggmaskar och annat att äta. men hur jag ändå oroade mig, sörjde

lite. hon har ju så, självklart fått en plats i mitt hjärta.

Så på eftermiddagen dagen efter fick vi höra av grannarna att de sett en liten krypa in i 

deras vedhög någon gång under gårdagen. Jag följde dem genast dit och vi tittade runt 

vedhögen, lyfte lite i presenningen, och hur de sa att den ju säkert kilat vidare någon 

annanstans. och jag satte mig ner och sa att " ja, säkert är det så.."...

men så alldeles plötsligt, medan jag pratade, hördes ett litet ivrigt tjatter..ett litet kvitter 

jag kände igen från någonstans långt där inne. "men åh..hörde ni..den är ju där inne..

hallå lilla vännen det är jag..! säger jag och sätter mig på huk och kikar in bland bråten 

och kupar precis mina händer ned mot gräset när hon kommer springande, kvittrande, de 

ivriga pigga små ögonen riktade rakt mot mig, och hon springer rätt in i mina kupade händer 

och jag lyfter upp henne till mitt hjärta ...

Jag behöver nog inte säga hur rörd jag var ..

ett litet bad och sedan mellanmål med sina syskon. de sov alla tre tillsammans inatt. ihop-

kurade i sitt lilla hus..

~ Lycke

(och tusen tack för orden. de värmer..! nu ska jag gräva gropar i trädgården. sedan vill jag 

kika in till er .. )