onsdag ..

Varit lite sjuk någon dag, men ändå kunnat ligga och se från sängen när min kära 

stått på knä i serveringsgången och tapetserat bokblad som jag tyckte passade *

så lite bilder kan jag visa av hur det går framåt så långt..

Vi blandar av Strindbergs minnesblad om Hamlet och Gösta Berlings saga. sedan 

flikar vi in små konstverk vi tycker passar, från de små konstböckerna jag hittade 

för en femma styck på loppis :)

Tycker om det än så länge. det gör vi alla! och mellan de två översta bilderna kommer 

det att sitta en gammal smal tennspegel, så fint..

Till vänster om väggen ligger sovrummet och bild tre visar vyn från när man står i sov-

rummet och tittar mot den del av väggen som ännu inte är tapetserad, av bokblad..

Vad tror ni? Jag tycker personligen att det är en av de finaste väggar vi har än så länge..

.. så har jag äntligen hunnit läsa ut din underbara bok Bosse.. ***

vet inte varför jag blev så förvånad över hur mycket jag älskade den, så länge som jag 

följt dig och läst på din blog ändå. Alltid tyckt om dina ord. 

men boken din gav både tankar och lösningar jag själv snuddat vid, men nu fick som en 

present i klarspråk, slog an strängar, där det verkligen behövdes. Fantastiska beskrivningar 

av vardagssituationer i ett ungt 70-tal, som jag själv fick fortsätta i spåren av 10 år senare..

minnen av glädjen och nyfikenheten blandat med allvaret som smög sig in, och varför slutade 

jag med sport? Hur kul var det inte att spela innebandy på gatan med grabbarna..

Bildspråket, citaten som körde E-4:an rakt in i mitt hjärta. mina favoritsidor kommer här:

s 66, 80, 217, 235 (klockrent), 239, 241, 247, 264...Tranströmmers underbara jag själv 

så ofta gått och tänkt på: 

" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som går vilse "

..nu måste jag rusa..

kramar Lycke

 söndag ..

kära dagbok. I helgen har jag tvättat gamla kuddfodral och druckit kaffe med 

vispad mjölk och kardemumma. lekt med Liten och hans älskade bilar. Gått arm 

i arm på stan med stor, liten dotter och tittat kläder. Vi hittade mycket fint på loppis, 

på var sitt håll. Hon hittade en vacker blus, hon har öga för kläder. Mitt bästa var 

Gustavsberg duett, två koppar och fat för tre kronor styck! 

Vi närmar oss tapetsering av serveringsgången nu. 

Liten lampa pryder. Jag letar gamla gulnade bokblad att tapetsera med. bläddrande 

i gamla böcker. Det står mellan Gösta Berlings saga och Strindbergs minnesblad om 

Hamlet. kanske vi blandar..

Jag kommer sällan utomhus när jag blivit en sådan frusen person. kanske imorgon..

ja.. 

~ Lycke

onsdag ..

Känner mig lite sorgsen och orolig. om kvällarna särskilt, och ibland, som om
jag vore jagad.. sneglar jag mot hörnen och kastar vilsna blickar ut i rummen..
om, eftermiddagarna, kvällarna..
Ibland tänker jag att jag skulle vilja bli dockmakare. göra underliga gammaldags
dockor med mycket känsla och uttryck. När jag var liten ville jag tälja fram djur
från trä. göra skulpturer. mejsla fram deras själ ur träet och se dem få liv..
Detta letande. en sökare. är jag ..
Hittade en inramad Chagall-plansch för 30 kr på loppis. Min kära hjälpte mig att
sätta den ovanför sängen häromkvällen. Senare..när klockan var ungefär halv 12 på
natten. kom jag på att det ju var våran bröllopsdag. jag berättade det för honom och
vi fnissade lite förskräckta. Tennbröllop firar vi visst! Jag brukar alltid glömma.
Nu gjorde han det också. Jag räknar mer från när våra blickar möttes för
första gången.

Nu kastar sig natten över oss åter igen. visst dags att sova. Jaha, det är ju då,
jag har tid att tänka..


~Lycke

söndag ..

det var en Fin dag. solvindar över väggarna och i min dotters leenden..27 grader kallt och 

dörrfrost, drömmar om eterneller jag glömde att sätta i fjol. Jag tänker evighetsblommor i 

vaser i ett stugfönster och gör en skriftlig inbjudan till sommar. motsättningar när de är som 

rarast. Jag hänger våren på väggen. Stina Sunesson, du har en egen parkeringsplats i mina 

raraste minnens bakgård. 

~Lycke

tidig söndag ..

Klockan är strax efter 1 på natten när jag skriver. och ganska precis exakt när hon föddes, 

nu.. för 12 år sedan. min stora förstfödda. min stora flicka..som är lika lång som mig nu, som 

snor mina kläder från garderoben, som har två nummer större i skostorlek än mig .., som är så 

mycket fint jag inte har ord som räcker till. att beskriva det nu. i sena sena natten..

tankar som hissnar..

om du bara visste hur kär du är mig.. Ibland gör det nästan ont att närma sig det där..hur 

mycket de betyder. Klockan är strax efter 1 på natten. tänkte ju skriva tidigare.. men tiden som 

sprang och allt det där andra. men jag kan säga att jag sett solen igen. lycka! och att den där bilden 

på mina kära tre dröjde sig kvar. och hur den fick mig att tänka på en gammal tavla..Klimt..

som stått och dammat i ett källarhörn..

bisous..

~Lycke

onsdag ..

minne. de där parfymflaskorna..Och rosor.

Det var en sommar när jag var ungefär 11 år gammal. Vi bodde i ett äldre radhus i 

en mellanstad i Norrbotten. Livet var fortfarande fyllt av magi och våra närmaste 

grannar, ett lite äldre par, var inte bara trevliga, de var lite mystiska och märkliga också 

eftersom de reste hela världen runt och hade huset fullt med underliga saker från främmande 

länder..

Det var en solig dag. Jag såg dem stå utanför sitt hus, hur de såg så villrådiga ut. De hade 

låst sig ute visade det sig. och hade ingen nyckel att ta sig in i huset igen. Men balkong-

dörren stod på glänt. Jag erbjöd mig att klättra upp till deras balkong och ta mig in i huset 

och låsa upp åt dem. Klättrade vigt upp på spaljén med klätterväxter, hävde mig över balkong-

räcket och kunde tassa in genom dörren och ner till de väntande glada. Som tack fick jag en 

flaska med rosenparfym från Bulgarien. Gunhild, som hon hette, hade ett stort skåp i köket 

som var alldeles fullt av skatter. Där fanns den. Det är flaskan som står längst till vänster i bild..

I alla år har den följt mig. Jag har vårdat den ömt, och ibland tagit en liten liten dutt från den 

på halsen. det mest fantastiska, är att den fortfarande doftar lika gott efter alla dessa år. En 

alldeles ren och äkta rosendoft. rosenolja..

Så för en månad sen så tog den slut. bara doften kvar. jag kände att det får ju inte hända. att den 

inte ska finnas mer hos mig. så jag satte ut en annons i lokaltidningen, webben, med bild och för-

frågning. Det alldeles underbara är att jag har fått många många svar. Fler flaskor än på bilden 

har jag nu! och två helt olika, men mycket snälla damer har tillochmed gett mig flaskorna helt 

gratis. Denna givmildhet och kärlek som finns i världen ändå. gör mig alldeles mjuk inuti..

En rosendoft som jag vill ska räcka för evigt. och i min barndoms lilla trädgård stod även den 

bästa rosendoften, på rad, längs tomtgränsen. Den gamla hansarosen förstås. den varma, mjuka,

mustiga doften som hör min barndom till. Kronbladen som man dekorerade sandslotten med, 

eller tillredde magiska drycker av...

Jag har våren i mitt hjärta nu. och rosenlampan på väggen. Drömmer om en röd soffgrupp från 

40-talet. fast sover knappa timmar när fullmånen står och strålar i mitt sovrumsfönster.

Tavlan från förr hittade jag på tradera. "Panorama öfver Luleå". den bjuder jag att hänga 

ovanför dörren i blå hallen. att tycka om ..

~Lycke

fredag ..

Fredag. Ibland, när jag är sådär glad och lycklig, får jag bara så väldigt svårt att sova 

om natten. Jag har haft fem sådana nätter nu. Det får vara bra så tycker jag.

Annars saknar jag solen så oändligt. Fick lite med brev från en fin vän. sol..

~Lycke

måndag ..

Jag vill så gärna skriva men tar mig ingen tid. Livet som pågår, så nära, så påtagligt nu..
Vårat hus som en organism under utveckling igen, lever vänds på och varje liten bit av det är
en del av oss som bygger vidare... lilla hallen / serveringsgången får brädor på väggen,taket
målat och sen vi talar till sent om en inglasad altans alla underbara varianter av liv. Min kära
som jag ser, vi möts i en minneslund och förklarar igen..äntligen inte parallellt ..bara det..
Det sjunger gröna sommarfåglar i hörnen. bakom porslinsblommans blad gömmer de sig, men
blir synliga i min ögonvrå, mer stundvis än ögonblick nu..
Tack. Jag trodde min näsa var krossad av Litens skrattande huvud, men kanske att inte ändå.
kanske att den tillochmed var aningens sned från begynnelsen. behöll lugnet när klockan slog tre
och somnade hand i hand med tilliten..
Jag börjar förstå nu. ser inte bara otydliga spår, sökandes minnesbilder. Jag står mitt i det ..
och finner att jag trivs. öppnar, sakta, ögonen..


~Lycke