Jo, jag är kvar. Fortfarande. Jag och magen. Väntar. Han är så stilla nu.
Rör sig bara sådär långsamt. Så väldigt långt ner, hickar. Knackar. väntar..
Jag gläntar på dörren ut och tänker att snart ska jag gå.
Ute är det så tyst. Som om det också väntar. Takdropp i grått utan fågelkvitter.
Tösnö..
Inne kvittrar de för fullt. Fåglarna. Hör bara inte vad de säger...
Nu ska jag gå ner och duscha. Tvätta håret i Ylang ylang och jasmin.
Raka benen om jag kan. Så jag är sådär färdig och fin
tänkte jag.
~Lycke
10 kommentarer:
I gør jeg klar til den stor dag :-)
Hickan! Den minns jag. Nästan jobbigt ibland...och så har mina fortsatt när de kommit ut också...
Du venter enda... Håper han kommer snart nå da! Jeg har første dag i uke 19 nå og koser meg veldig!
Klem
Du väntar och vi väntar.... hoppas att han bestämmer sig för att titta ut snart ;-)
...när jag va gravid kunde jag knappt gå på toa själv,ännu mindre raka benen,va en av de saker jag saknade mest av allt,att få raka benen själv... KRam till dig
Åhh men nu får han väl ändå lov att titta ut..är ju sååå nyfiken på att få se den lilla guldklimpen.. =) <3
Kramar om
Sanna
Mmm mysig, loj, förväntansfull stämning i dina ord.
Kram!
Snart så gumman, Snart är han här! Fantastiskt!! Här hicjar det också, för fullt. Jag borde också göra det. Raka mina ben. Men det blir nog svårt. Värt ett försök. Magen gör ju så att man inte ser hur vildvuxna de är;) bra dåligt? Hihi!! Lycka till med allt! Kramar från Hanna
Hahaha. Raka benen har jag aldrig kunnat sista månaden. Första barnet var U så snäll och rakade dem åt mig men med de andra tyckte han Äh det gör väl inget. Så en annan har fött barn med håriga ben. Hä går bra det å! ;)
Snaaaaaaaaaaart!
jag tror du har den finaste bloggen jag sett. det var bara det just nu, för jag är lite stum. //fröken blund
Skicka en kommentar