Alldeles tillräckligt..











Jag som trodde jag skulle, ...kunde hinna, tog sats och ville tapetsera om hela
huset med franska tapeter. Den där galna passionen som river tag i en...
Som om inte amning, sömnbrist och en hastigt
påkommen magsjuka hos de större barnen tog all min tid...
Jag lägger ner armarna mot bordet. Släpper taget om mitt inre driv och låter
huvudet vila. Tungt. Lugnt. Sover när jag kan och det är jag så vansinnigt
lycklig för. Torkar upp och klappar om. Tills allting stillat sig.
Så har allting stillat sig...
och när jag sedan vaknar, och ser mig omkring, så är det ändå ganska franskt
här hos oss. I allfall som det känns i mig. Och alldeles tillräckligt just nu...
Så jag fortsätter drömma och kramas med Lille.
Nu vaknar han och vi ska dansa lite. Genom våra alldeles tillräckligt
franska rum..


~Lycke



(De tre nedersta bilderna är från för något år sedan...)

Det där med rum som är lite franska..








Så. Nu har jag sett på tok för många franska filmer igen, och vill ändra om varenda rum här i huset så det blir liksom mera franskt. Franska filmer har jag alltid älskat. Och periodvis ser jag bara franskt. Ända sen jag var ganska liten. Det är barndomskänslor också. Om man ser på "Amelie från Monmartre" så är det mycket murriga 70-talstapeter, mycket i grönt och brunt, och det hade vi hemma hos oss. Det där bohemiskt franska. Sen det där lite extra skruttiga och gammaldagsa, är jag så svag för...Det som det är historia i.

Nu vill jag måla alla våra dörrkarmar i vackert grönt och sätta upp bruna blommiga tapeter. Nu!
Mannen protesterar såklart, så jag får fundera på hur jag kan snirkla mig förbi hans bestämda grymtningar. Vi har ju ändå tapetserat nytt för något år sedan. Men kanske ändå. Kanske man kan nåla upp tapeter ovanpå de som redan finns...Tills man blir less dem och tar fram tapeterna under igen. Finns ju de som provat:). som kära fina vännen P...

Lite fransk känsla har vi nog redan här hemma. Fast skulle vilja ha ännu mer. Om jag fick som Jag ville. Kanske har jag ändrat om, till mer franskt i hela huset tills imorgon...
Vem vet...




~Morgonkyssar Lycke

(bilder lånade från internet)

Solvind..









Här händer inte så mycket. Lillen och jag i hallonbacken. slumrar under blommiga
täcken, ammar, bättre i magen nu. Dricker fänkålste. Tack snälla Jaana för tipset..
Det är en solgul dag idag. Lite blåsig, och jag kommer att tänka på första maj och
studentsånger i stadsparken när man var liten. Vimplar, flaggor, klänning.. (fast tjocka
strumpbyxor till), damma av studentmössan, och hej på farbröder...morfar!
Det är ju alldeles snart ju. Och tusan vad tiden går fort och undrar om jag ens hinner gå
ut idag..
Men Jo, det gör jag nog. Vi går ut på promenad du och jag, Lillen. Ja, det gör vi.
Tänker att jag ska vara vän med vinden idag. En vänlig vind. Låta
den lekfullt tramsa med mitt hår. Se hur den ger liv åt fjolårslöven. Andas. Följa med.
Låta den blåsa bort den sista snön. Låta den hjälpa mig att hitta den där bäcken jag
letat efter. Svandammen. Gälla gäss och "aj" akta händerna när du matar de där stora
vita. Tappa brödsmulor och frysa om fingrarna.
Höra porlandet.


Den fina virkade vimpeln och de små Kalle Anka-böckerna,...solrosfröerna fick jag av
Sanna. Tack snälla fina. Söta porslinsdamen fick följa mig från Röda korset.


~Lycke

Sträckning







Vet inte varför jag blev så trasslig nu. Låg jag för länge. För nära. Ville aldrig
aldrig stiga upp igen. Lämna din varma lilla kropp. Snusandet, gny och gnork
och hålla lilla handen med pekfingret. Vi och trassliga lakan. Morgonpuss och
söta kräkfläckar, och så var visst solen framme en kort stund. Nu är det bara
grått och blött och du sover fortfarande. Jag vrider mig några varv omkring mig
själv. Sträcker mig, försöker möta mina händer.
Tar sats och klär på mig. Skulle vi gå ut? Ja, det skulle vi..
Ut till brevlådan och leta tivoli.
Hjula gatan ner med en polkapinne mellan tänderna.
Ta på oss gul regnkappa och skridskohjälm fast det regnar sol ute.
Ja, det skulle vi.


~Lycke

Sockerhelg..







Igår. Nagellack, godis och söta muffins till frukost. Päronsplit till lunch och en och
annan varmkorv däremellan. Det där med socker. Nu var det ju lördag. Men..
Försöker ju undvika. Det har blivit mycket nu. vant mig vid sockrig dricka när
jag blir så törstig av ammandet. Och så kommer kära mannen hem med allt möjligt
gotta. Jag fick också en godispåse. Tack tack. och sådär..
Mamman gick och gömde sitt godis i garderoben. Längst in bakom kläderna. Så hon
Inte skulle smaka. Som om inte...
Vill ju gärna bli kvitt några kilon till. Fantiserar om sommar och så så smala armar
och ben. Mage..Sådär så man vaknar lätt som en fjäder och liksom bara svävar genom
dagen. Sitter på bryggan och dinglar med benen. De smala brunbrända som doftar sol.
Det obekymrade. Eller inte. Mystisk och självklar. Ögonblick och nävaro. Hej hej, jag
är gjord sån här...
Det var så enkelt med mellanbror. När han var 7 månader vägde jag
52 kilo. Bara för att han åt så mycket. Från mig.
Men jag vet. Så absolut onödigt problem i denna värld..att ens irritera sig..
och jag som är närmast nyförlöst. Inte ens två månader min Lille.


..att istället för onyttig mat, leva av intryck. Känslor. Kan man det? Äta färg. Önskar
man kunde. Och smaka på dofter, som ger rosor på kinderna.
Eller den där fontänen jag såg på TV. Blev så glad och tänkte att "Det där" där har vi
det. Att bara få kasta sig in under de sprudlande, livgivande dropparna. "Sparkling", ett
ord jag gillar. Så står man där när det regnar över en. Fyller en med energi och lycka
och liv. Som sockerdricka i mormors berså´. Fast utan kladd.
Ja, just så..


Hur har din helg varit?



~Lycke

Balkongtankar..






Så tog jag mig ut på balkongen för första gången i år. Tätt påklädd över brösten
så inte stockningen skulle slå till igen. Lillen som somnat i vagnen. Sussar gott
i hallen. Gick ut bara en liten sväng med vagnen tidigare. En fem-minuters. Bara
för att han skulle få somna. Somna ifrån det magonda. Vi tror han har en släng kolik,
alla tecken på det och det gör så ont i mammahjärtat när han skriker. Hjärtskärande
ont...
Någon som vet vad man gör? Vi provar massage, rapar honom ordentligt, försöker
få honom att äta lugnt, men jag vet inte hur mycket det hjälper..
Men nu sover han, så jag smög mig ut för att njuta god bok och stor kopp te.
Blommiga träskor. Fågelkvitter. Takdropp. Tydliga ljud. Och grannarna som går ut
till bilen. Sådär fulla av tankar går de ut till bilen, känns det som.
Mina fina grannar med levande tankar. Hon som jobbar på tidningen . Han. Musikern.
Tänker på när våren travar in på allvar, när
lövräfsningen lockar oss ut till träningsvärk i glömda muskler. Då. När vi tinar
fram, och delar många dagsstunder av tankar och ord, drömmar och planer för årets
trädgård. Socilaliserar oss igen. Hem från Handelsträdgår´n. Nyfikna blickar i
varandras papperskassar med blomster. Vill du ha en kopp kaffe. Hos dig eller mig..
Eller de där sommarnätterna då vi skålat och pratat i trädgårdsmöblemanget och
sedan dansat oss rufsiga i någons vardagsrum. Favoritlåtarna. Någons minnen som
väcks till liv och paraderar genom fotoalbumen. Då och nu som samlas till en enda
brännande punkt av närvaro. Ska Vi. Dansa snart igen..
Och den gamla goa damen i huset till vänster om oss. Nu hämtar hon posten. Vinkar.
Säger att hon inte är så förkyld längre. Jag har lovat komma förbi snart med Lillen.
Komma på sju sorters kakor och kaffe i små blommiga koppar. Se gamla gulnade foton
på alla hennes storasyskon. Hon är lillasyster och alltså fortfarande ung, bara barnet ju,
fast hon är över 80. Mycket som ska pratas. Stugan i Norge, Barnens hundar och den
där fantastiska amaryllisen som blommar varje sommar i norrfönstret...
Snart ska jag komma. På visit.
Oj vad jag surrar. Vinden som busar med mitt hår nu. Och lät det inte något från
vagnen. Har nog bara läst två sidor i den där boken. Måste gå in.
Väcka. Blir så trasslig i hjärtat när han sover för länge.



~Lycke

ge mig ett tivoli...

Séraphine




Såg en så vacker film i helgen. Tipsat hos P, tack snälla Anna och Persilja.
En fransk såklart. En sån där som stannar kvar. En sån man minns länge.
Som doftar, och känns allra längst in. Och de där tavlorna som talar till mig
om färger och former och känslor som fanns i min murriga barndomsfantasi..
eller på riktigt..i garderoben, i gardinen..i mammas fladdrande kappa, påväg
ut någonstans..

..en sån där film där människorna Blir vackra även om de kanske inte ytligt
sett är det. Det tycker jag om. Se den om Ni gillar franskt och konst.
eller bara hursomhelst..


~Lycke

Skuggsol...







Så slog den till inatt. Mjölkstockningen. Men bara på ena sidan och ingen hög
feber ännu, bara frossa, och Lillen jobbar så bra, svettig och varmmjuk
äter han mycket och länge i mörka natten. Käraste fina...
Vet inte om jag sov. Hoppas så innerligt att det går till sig det här.

Idag. Fortfarande ont. Sådär så man hukar när man går genom rummen. Ryser.
Trött och suddig, vi rör oss i skuggorna. Solskuggorna. Skuggsol.
Upptagna armar. Snubblar på det där jag skulle tagit upp igår. På golvet;
sladdar, soldamm och den där babysittern. Mjuka filtar som trasslar in sig runt
benen. Soffkrock...

Har tittat på de där pelargonerna i flera dagar nu. Tänkt att jag skulle klippa
ner dem. Ta skott. Tittat och tänkt.
Jag låtsas att det inte snöar....



~Lycke