tisdag 1 mars 2011

...






Inatt. Så lite sömn. Inga drömmar
och så ....
Jag. Utan sömmar.
Blundar och söker min bubbla igen. Lagar den med tejp och aprikoskräm.
Andas. Här vill jag bo. Omsluten
av det där varma mjuka sommarregnet. Mina känslor på en tråd.
De jag själv väljer. Du vet väl att
du kan skapa din egen saga. Du visste hur man gjorde igår.

Det där varma regnet.
När jag var liten älskade jag när det var sol och regn samtidigt, en
sån där ljuvligt varm sommardag. Då sparkade jag genast av mig
sandalerna och sprang ut i regnet och dansade. Vände ansiktet uppåt.
Förbehållslöst. Varmvått gräs mot bara fötter. En regnbåge av glas vid
horisonten. Och syrenerna som doftade som aldrig förr.

Bilderna. De underbara mobilerna. Någon som vet var man får tag på sådana?
Har önskat så och velat ha sedan jag såg filmerna. för 100 år sedan.
"Frihet den blå filmen"
och "Höst i New York"


~Lycke



11 kommentarer:

Jenny Bergvall sa...

Ja du det där med sömn... det får man försöka ta sig sen.. när dom små är större ;-)

Fina bilder med sina drapperier o mobiler!

Lotten sa...

Underbara bilder! Dom filmerna har jag nog inte sett...
Tänker att sådana mobiler går att göra själv... bara trä pärlor på tråd;-)
Usch... sömnen som behövs så väl men är såå svår att få som bebismamma. Jag minns att jag sov när min stora kille sov på dagarna... Jag har aldrig haft svårt för att somna så det har inte varit något problem för mig.

Hoppas att du får sova inatt!

Kraam Lotten

Megan sa...

Hej. Er glad for at jeg fandt din blog. Her er fint og godt at være. Jeg kommer tilbage! :)

Ha' det bra så længe!

Losarinas mor sa...

Jeg vil danse i sommerregn :-)

Sanna sa...

Härliga bilder och vackra ord som alltid..känner att vi var rätt lika som barn.. =) <3

SV: Ja på torsdag är startskottet för mitt nya liv..jag är både förväntansfull och lite rädd..magen pirrar och jag känner fjärilarna fladdra..tittar igenom min nya samling vintagekläder och drömmer om när jag kan bära dom..hade en samling tidigare som jag sålde när livet kändes hopplöst, men nu ser jag framåt.. <3

Tack för att du finns gumman! <3
Kraaaaam
Sanna

erry sa...

Hej kära Lycke!

Det är bara att börja trä fina pärlor på fiskelina.. :) Jag gjorde egna draperier en gång, av sugrör och pärlor - det gick ganska snabbt (tack vare sugrören), men om man bara vill ha pärlor så blir det såklart ett längre projekt.

Ang. mina tulpanbilder så är de fotade och redigerade med en iPhone-app som heter Camera+, och sedan även redigerade i datorn (i Picasa). Jag har använt en grej som heter "miniaturize" som gör att kanterna bli lite suddiga. Det är kul med fotoredigering!

Kram

sarapirat sa...

visst är det så att vi skapar vår egna saga. svårt att komma ihåg. ibland. men vi har ansvaret. med allt runtomkring.
du skriver vackert.
och jag har svarat längre hos mig.
kramar

till-vidas-ara sa...

Jenny: Ja, det är ju så. och man blir några år äldre på kuppen :)
Lotten: fick faktiskt sova rätt ok i natt! Jo, det är nog så att man får göra egna. men det ska till många pärlor för det där...
Megan: Vad roligt att du hitttade hit. Ska kika int ill dig med vid tillfälle..
Losarinas mor: Mmmm...gärna nu.
Kramar Lycke

till-vidas-ara sa...

Sanna: Låter underbart. och så mycket kläder man har som väntar..
Erry: Tusen tack för tipsen. ska se om jag förstår nåt av det där :)
sarapirat: Visst är det så. och..så mycket man vill tala om
kramar Lycke

Sussie sa...

Visst är det härligt att resa mellan nu och då i tankarna. Jag tycker mig vara mer och mer där... i barndomen... nu desto äldre jag blir. Upplever allt igen och njuter av att vara i det. Tänk om man kunde se sitt liv på film? :)
Spola fram och tillbaka.. KRAM

C. Tvillingmamma sa...

JAg ÄLSKAR höst i New York,hela filmen är så sann för mig i så mycket. Scenen i taxin när hon håller handen över hans hjräta och fråga och känenr att han ljuger...precis de har hänt mig...om och om igen....

Oh jag har gjort en sån mobil i miniformat,med påfågelfjädrar och snäckskal och pärlor som fångar allt ljus,gungar tiden till något som inte har en början eller ett slut... MMM...oh va lycklig jag blir,samtiedigt vemodig.

Visst är det magisk, "du kan inte dö för vingen kan inte tas från fågeln" jaja de e nåt sånt han säger som jag minns...