till-vidas-ara

Regnminnen..





Jag andas genom regnet.
det immar innanför mina ögonlock. något som pulserar. Jag tror det är mitt
hjärta som sväller, blir större och mer ömtåligt, av kärlek och andra bräckliga och
stora känslor. den tunna hinnan...
Det är regnet. Det våldsamma, den här dramatiska sortens regn. känslor som
bara forsar, väller fram. Regnar in och blöter upp mitt hjärta. mjuknar.
alla hämningar som släpper, ylar mellan skyarna, någon där uppe som gråter ohämmat,
läkande...

och så ofta jag blivit kär när det regnar. Regnminnen.
Jag och du, den fuktvarma dagen. stakandes ut med den lilla brädflotten på näckrossjön.
i det väldiga regnet. Vi badade med kläderna på. jag som tappade en sko. hittade
aldrig....i det djupa svarta.
I det där trä-skjulet när jag var yngre. det där med plasttak, som regnet smattrade
så mot. fuktiga hårtestar, lockiga av vätan. en mjuk kyss, blyg...med så
mycket mer, under. Fladdrande hjärtan.
Jag och du, hand i hand under ett paraply. skyfall, skratt och bubbel och snabbt
in under markisens kant. Glittrande mörka blickar som nådde, allra
allra längst in.

Jag samlar ihop allt och blandas upp med livet. Tiden som rinner till, med
varje droppe som faller.
Mjuk nu..



~Lycke