söndag 9 oktober 2011

balanserar







Jag balanserar. Försöker balansera dagarna. ibland lite för nära den där
magiska gränsen av bara för mycket. Igårkväll tappade jag den nästan.
balansen. nästan alldeles
rätt ner i diskhon.. efter en alldeles för stor middag med alldeles för många
efterrättsskålar, glas och grillade tallrikar, brända formar och den där plåten,
som inte alls ryms att diska i vårat lilla kök, i vår alldeles för lilla diskho..

Ibland blir det lite för mycket, ibland slår hjärtat lite för snabbt och jag
hittar mig stirrande in i våran rosa kakelvägg. men så ibland, kommer man
också på det där...om att varför? Varför stressar jag upp mig så..ända upp i
taknocken, vrider mig in i ett hörn jag inte kommer ur...trasslar i tanken så
det flimrar för ögon.....öronbruset..
för egentligen Ingenting.
Kanske man bara har det för bra. Kanske man ärvt en nerv för mycket av
någon stackars 1800-talsmadamm som satt och vred sina händer istället för
att knyppla. kanske är det bara så, tänker jag..
..Idag gick vi på en sällsynt promenad igen, jag och min käraste. I skogen
mittemot vårat hus gick vi, med babylyssnaren i bakfickan. och jag tänkte jag...
att det känns bättre att göra saker konkret. så jag balanserade. så jag fånade
mig och lockade fram ett plötsligt leende från där innnanför knutarna.
ruckade lite i garntrasslet, och jag fnittrade som en liten och lätt.
Det hjälpte lite förstås. ibland så lite som behövs. Ibland behöver man bara andas.
Nu, behöver jag sova
jag ger mina tankar mina trassel till kudden..
puss!



~Lycke

( Å förresten..kappan är ny, inte röd som jag ville, men med rosetter. från Topshop)

19 kommentarer:

Losarinas mor sa...

Det gjorde godt at læse dine ord denne morgen. Jeg havde brug for dem ! Kan forholde mig så godt til lige netop disse ord, i disse dage..
Og du er så fin i din nye frakke :-)

Maria sa...

Det är bra om man kan hjälpa sig själv att komma upp ur diket om man hamnar där. Man kan mycket mer än man tror med sina tankar. Konstigt att det är så mycket lättare att köra ner sig där än att ta sig upp med tankarna.
En skogspromenad och en sådan där fin kappa kan ju hjälpa till. Och ditt hår är så härligt långt och romantiskt.

Pella sa...

Åh, precis sådär har min helg varit. Lite för mycket av något utan att jag kunnat sätta fingreet på vad. Jättejättetrött plötsligt och sedan hyperaktiv igen. Stress. Hur blir man av med den? Jag har lovat mig själv att börja på yoga för att se om det kan hjälpa och så försöker jag tänka på andningen. Det ska vara bra sa någon en gång... Vi moderna människor, bortskämda västerlänningar med för mycket tid, eller? Jag vet bara att jag måste lära mig att ta till vara på min bättre. Kram på dig! Och du- kappan var superfin!

sarapirat sa...

du är så vacker där du balanserar,
kappan och BENEN! me love it!
ser så höstvackert ut.
jag skulle gärna balansera med dig.
hoppas du hittar lite fotfäste idag.
och den där nerven, vårda den ömt.
knyppla vore kanske något vi kunde lära oss?

kramar!

till-vidas-ara sa...

Losarinas mor: Hej fina. det är så skönt att höra när någon känner igen sig. idag ska jag andas..morgon kram Lycke

Maria: Ja, det är underligt och konstigt att det är så lätt att ramla ner, hur lätt man glömmer hur man ska tänka. och frisk luft i skogen gör så bra, tur vi har den nära. kramar Lycke

Pella: Ja, jag gillar den så bra! och yoga har jag faktiskt aldrig testat. men sugen, särskilt efter jag läst Annikas blogg: en aning om yoga: http://enaningomyoga.blogspot.com/
kramar Lycke

sarapirat: ååh tack!! Du vet, jag har alltid haft lite komplex för mina ben. så nu känns det fint i magen. Du kan balansera med mig idag, och andas, och nerven där är säkert bra på Något sätt..också (ler)

kramar Lycke

annika sa...

Den där balansen... inte alltid så lätt att hitta. Och ja, jag andas med dig alla kvällar om du vill! Kappan är bedårande precis som dina danssteg. Må gott nu och lyssna inte för mycket på det där inre bruset :) Måndagskramar

LyckligaPraliner sa...

Om jag inte haft så förbaskat fula spinkiga krokiga ben skulle jag kanske också dansat så där fint i en oroligt vacker kappa av snyggt snitt :) Men nu är det ju inte så då och att byta ut benen går ju inte heller. Jag tycker dina ben ser snygga ut och passar perfekt att dansa med på en stig i skogen med en kappa av snyggt snitt! ;)

Och du, den där disken kan ju driva vem som helst till vansinne och fullkomligt göra en tokig. Ibland. Men vad gör man. "Balansera dagarna"....det var bra och helt rätt tänkt och sagt. Så kan man ju faktiskt se det. Balansera...det gör jag med. Det är så mycket man ska tänka på hela tiden och allt är inte lätt heller.

Jo, det snöade här. Men den är borta nu. Fast kommer ju tillbaka. Tycker inte om den höst som är nu med regn, kallt, alla löv ligger på backen och träden är svarta. Kusligt på kvällarna. Ljusen brinner hela dagen och värmer lite. Har stoppat dem i burkarna som du såg, har en gammal flaska där också. Hängde en glödlampa i en silvertråd ovanför. Tycker om de stora fina klara glödlamporna. Konstiga jag :)

Önskar dig en fin måndag du strålande! :)

Ann-Louise

Leila sa...

åh jag gillar kappan! också tror jag att det är en del av balansen att ha hjärtat där i halsgropen .. för att kunna fnittra i skogen sen igen.. livets dalgång... hoppas du får en fin vecka Lycke!

Vildängel sa...

Finaste Lycke,
Jag upptäckte nyss att du kommenterat hos oss (om Sagocirkusen) för nästan två månader sen! Jag är så sällan i bloggvärlden nu för tiden...
Men jag har smugit runt här i din vackra värld då och då. Njutit, känt igen och inspirerats.
Är också 4barnsmamma (med liten bebis sovande på magen just nu).

Om att balansera:
Jag är en våg som ständigt har balanserat fram och tillbaka, för och emot, upp och ner...
Tycker också om att göra det konkret, balansera, att gå på lina.
En lindanserska som jag känner säger att balans är en ständig rörelse in i och ut ur balanspunkten. Försöker man hålla fast den så faller man.

Som med allt annat i livet. Liv är rörelse.

/Lisa

Pop sa...

Älskade vän! Så ljuvligt! Saknar dig.
Kram!
Pop

E.R.R.Y sa...

Så vacker du är! Kappan är helt ljuvlig.

PS: jag hoppas verkligen att detta inte gör så jag måste ställa in min resa, men det är ju några veckor kvar så jag tror det ordnar sig!

Kram

pippilotta sa...

vackert, vackra du. kram

fröken blund slår dank sa...

du är så vacker. hittar bara dom orden. just nu. Kram!

Rebecca sa...

Nej man hittar verkligen inte ord för hur vacker du är! Håret, de röda läpparna, allt! och jag tycker att en lila kappa passade dig utmärkt. Fy sjutton så fin! <3

Leila sa...

P.S. Du har en blogaward hos mig =)

Emeli / lovely chaos sa...

Du... jag är också precis sådär.
Ibland lovar jag mig att aldrig bjuda, bara vara ensam och slippa.
Men det håller ju inte.
Att strassa ner, inte bry sig så mycket om att allt inte är perfekt eller ens bra. Så måste vi göra istället, tänker jag.
Kram till dig.

Inredningsmamma sa...

fint och romantiskt, påminner om de gammla bilderna vi tog med gisela.;) :)
Ja när ska vi ses? här har vi vart sjukliga. Titta gärna in till mig

märta sa...

vilket vackert hår!

till-vidas-ara sa...

Ååå TACK alla fina för orden! Blir så glad så glad, och lite generad för allt det fina. Tänk vilket underbart ställe det här ändå är. har man en dålig dag..och så kikar man in och ser de där små smultronen på tråd, de fina kommentarerna som kommit in. det är verkligen något alldeles väldigt fint i hjärtat ***

Kramar Lycke