fredag 27 januari 2012

fredag










sommarminnen. men..jag har inte varit så närvarande på några dagar. har känt mig
så trött och less på mycket och det mesta om jag ska vara ärlig. den ständiga disken,
städet, matlagningen, väggarna och det att mannen inte kommer hem förrän sent, är
uppe i köket hos mig först vid halv sju om kvällarna. då är det 2 timmar kvar tills barnen
ska ligga till sängs, och jag räcker över det jag tyckes kan..men så har jag ändå alla ögon,
öron i beredskap och kollar minsta vink för när han kommer hem från jobb är han ju inte
alls påkopplad på samma sätt som jag
och ibland blir jag bara galen.. på det..uppkopplingen
då kan jag önska mig en ensam liten stuga mitt inne i skogen. bara jag. och tusen goda
böcker, ett antal ravioliburkar, kaffe och mjölk och läsk. många varma duntäcken och en
avstängd telefon...
så. nu har jag fått det sagt. och nu vaknar Liten söt. Här lite bilder från pappas stuga vid
havet. Det var farfars..pappa berättar hur de forslade dit stugan över isen..flera mil från
var den stod..mycket minnen i varje andetag...



kramar en fredag, Lycke

(någon som vet vad glasen heter, önskar så vi hade liknande hemma hos oss )

20 kommentarer:

annika sa...

Åh man måste få släppa ut lite när det känns tungt. Tror att alla kan känna igen sig i dina ord, när man har familj. Och bilderna de påminner så mycket om min mans mormors stuga vid älven, de kallade den för sportstugan :) Vet inte om de sportade där så mycket... Den finns kvar men är såld, men ligger någonstans utanför VIlhelmina. Vackra vackra Norrland! Kramar och kraft till dig min vackra vän!

Unknown sa...

De følelser du beskriver , dem husker jeg kom og gik hos mig, i de år jeg selv gik hjemme med 3 små børn og en mand , der arbejdede meget.
De kommer og går.
Knus Miri

kollijox sa...

visst är det väl gamla bilder?! det andas liksom 60-70tal och tänk att någon redan då tog så fina interiörbilder. kan inte tänka mig att det intresset var tillnärmelsevis lika stort då som det är idag. Fina minnen och fina glas, fast jag har tyvärr ingen aning om vad det kan vara för nåt fabrikat. Kram mysiga du.

Pella sa...

Åh, vi är trötta lite allihop nu tror jag, vi sollängtande nordbor som hungrar efter ljuset. Din fars stuga verkar rymma vackra minnen i alla fall och de där glasen- åh glasen de har mormor också och jag tycker också om dem så himla mycket jag med!! Kanske är det så att de är från den tiden då glas hette bara glas- eller inbillar jag mig att det har blivit mer namn nu? Adam och Eva och Berså och gänget är ju trots allt från 50-talet, men kanske var det bara porslin? Nåväl, jag hoppas att du får en lugn och skön helg med mycket vila, ett duntäcke och åtminstone några sidor i en bok! Själv ska jag på 80-års kalas och det blir ingen vila denna helgen heller, men nästa helg, då... då är det jag som tar tjocktäcket och boken! Kram!

SusanLotus sa...

Sådär känner man ibland. Så är det bara. Man får gneta på iallafall och drömma sig bort... Där kan man ju hitta på vad man vill och känna sig så fri! :)
Glasen reagerade jag på direkt. Så läckra! Minns dem från barndomen.
Ville titta in och önska en trevlig helg. Har varit dålig på att blogga och kommentera på sistone. Simmar och ja, sen orkar jag inte alltid så mycket mer.
Hoppas att du har det riktigt bra Lycke! Kramar!

siri ore elle sa...

Hei!!

Jeg tror det er mange som kjenner det sånn noen dager!
Hverdagen er slitsom når man har barn og det går i ett hele tiden! Vi voksne trenger tid for oss selv, men det er mange ganger vanskelig å få til.
I tillegg er det mørkt og kaldt...
Men våren er nær nå, det er fint å tenke på:-)
Ønsker deg fine dager!!!
Klem Fru Samuelsen:-)

Persilja sa...

Jodu TRÖTT blir man ibland. Verkar som om du och jag är i fas som vanligt. :) Känner lite samma. Som en urvriden trasa som någon glömt att hänga upp. Vi kan köpa en liten eremitstuga ihop och så har vi den som rymmarstuga som alltid står standby. Vore nåt.
Jag har förresten köpt en grön sammetskärm till dig som jag hoppas ska pigga upp. Kommer förbi med den endera dagen. Puss!

LyckligaPraliner sa...

ÅHH!!! Min lilla farmor hade såna glas. Jag drack saft i dem och åt bullar med ett hål på undersidan. Roliga bullar hon bakade min farmor. Jag vill också ha en liten stuga att bara vara i. Ibland blir jag så trött på folk, bilar och buller och ändå bor vi mer i skogen som.

De där gröna tapeterna är ljuvliga. Vill ha jag också. Och de gröna luckorna i köket. Vad jag önskar ibland.

Vet vad du menar med att han inte är inställd på samma vis som du...det kanske blir så när den ene, oftast pappan, är borta mycket mer och kanske kommer hem sent och allt det där... Det är som att de inte ser. Och du är där hela hela tiden...hela dagen.

Nu är det helg och jag önskar er tid tillsammans kära du!

Kram Ann-Louise

Sanna sa...

Tror nog att dom flesta mammor känner igen sig i det du skriver gumman..en stuga mitt i storskogen skulle ha varit något att fly till när allt tränger på för hårt.. <3
Åhh dina bilder gör min längtan efter sommar och värme ännu starkare..vill ha vår nu..trött och less på snö och kyla..brr.. =(

Tänker på dig goa fina du <3
Kramhögar
Sanna

Jenny sa...

Jag är inte mamma men kan ändå känna igen något av det där... Att alltid vara närvarande, med någon del av sig, i situationen.
Tack för att du delar med dig av dig!

Glasen vet jag tyvärr inte vad de heter men min farmor och farfar hade likadana när jag var liten. Nu undrar jag om de finns kvar någonstans i någon bortglömd vrå där ingen längre bor. Måste kolla nästa gång jag är i hemtrakterna.

Önskar dig kraft och lust tillbaka!

raquel sa...

vilken fantastiskt fin stuga , så nära vattnet också. ser ut som filmbilder. dit kanske du kan åka och få lite positiv energi!
kram , r

Metronyx sa...

Jag tänkte skriva något medkännade i stil med det uppenbara, att we all been there and done that när det gäller önskemålen om en skyddad vrå! Men jag blev så full i skratt när jag läste de övrigas kommentarer för de sammanfattade så bra det jag vill säga : D Vi mammor/kvinnor är en roligt släkte, vi vill verkligen vara en spindel i nätet många gånger...men då och då kliva av det! En bekant till mig sa när hon fått sitt fjärde barn (nu har hon fem) att toan och balkongen var bra ställen att få vara ifred på ha,ha! Solen kommer allt mer för var dag som går !

lillaicaica sa...

Hej Lykke! jag vet inte vad glasen heter det enda jag vet är att jag blir oerhört nostalgisk när jag ser dem. vi hade sådana glas hemma när jag var yngre någon gång på 70 talet måste det ha varit. frågade min far om han kom ihåg något om dem men det enda han kom ihåg det var att vi hade haft sådana. och håller med jag skulle också vilja ha en stuga. det är ju en dröm :)
kramar. Ica.

TUSEN VASER sa...

Var rädd om dig! Härligt att få se lite sommarminnen de piggar upp i januarimörkret.

kollijox sa...

hej Lycke! nu är jag här igen...blev så förbryllad av bilderna och i dag när jag tittar på dom igen så tänker jag att det är du som har tagit alla fina bilder för där på 2 bilden...två par crocks, eller?

Fina sa...

sommar! vilken fin stuga. och köket så härligt! jag känner igen glasen men vet inte vad det är för några. ska hålla ögonen öppna. ibland måste man bara få vräka ur sig så känns det bättre sen. eller i allafall mindre gnagande. KRam!

Inredningsmamma sa...

å vad fint skrivet!! Just den där längtan har jag också just nu, bara vara någonstans! Tack för det fina inlägget!KÄra vän jag har tråkigt också, vi ses snart

sarapirat sa...

kära du,
glad att vara här igen, blir så lite dator på senaste tiden och det är väl bra iofs. men jag saknar dig! och undrar fortfarande om posten har kommit tillrätta?
vilken helt underbar stuga det ser ut att vara. vi kunde ta en långhelg där du och jag!!

förstår att det kan vara svårt ibland, att finna balansen, och att hitta tålamodet.
kramar dig

till-vidas-ara sa...

tack alla rara fina människor i världen där ute. känns så skönt att höra er när dagen är grå och det känns som man bara gnäller (ler)
idag gnäller jag inte. kanske man behöver få ur sig det ibland som någon sa..för att uppskatta allt så mycket mer sen
sol till oss alla..

kramar i högar, Lycke

Emeli sa...

ja
sån är vardagen
nästan alltid.
Det är ju därför det är så viktigt att alltid hitta de där små stunderna då ljuset skiner igenom.
Eller hur?!