onsdag ..
ibland känns det som om jag ser genom ett fönster. ett immigt, med regndroppar på, snö..
som om jag inte kunde skala av den där hinnan
... när jag ska prata med folk. sånt där allmänt prat om väder och vind ni vet.
Ändå vet jag så väl hur man gör. det där inbyggda schemat på hur man "ska" vara. visst vet jag ju..
men men. jag har lite svårt för sammanslutningar där det känns som man ska vara på ett visst sätt för
att passa in. små gruppbildningar..
men jag är ju ändå vuxen nu !. minns det. jag kan välja.. det vet jag. en av de där små lyckorna som
ändå följer med vuxenlivet. Jag kan välja vilka jag vill umgås med. och jag kan välja att baraVara, precis
som jag känner att jag verkligen är. Jag kan välja att säga att dagen känns grå på ett mjukt och mysigt vis, som en stickad kofta ungefär. Eller att det som idag. känns som hos mormor om Julen. mormors julvinter..
Jag kan välja att sätta mig ner fast alla andra står, och jag kan välja att tycka annorlunda, eller att gå vidare med ett vänligt leende och högburet huvud om jag känner att det bara är jag som underhåller samtalet. Att vara sann mot sig själv, inför livet, inför varje minut, jag försöker
och tycker det känns fint..
Nu ska jag ringa min kära och fråga om det är ok att jag börjar riva taket i vardagsrummet (ler)
om hallen: ett litet tillskott: studentkrokar. tycker de passade in. och om hallar överhuvudtaget. Jag kan
tycka mycket om dem. bara tanken på besök, spännande möten från förr. tänker på paraplyställ. som från det när jag var Liten. tänker om jag hittar ett likadant. ett likadant som då..
~Lycke
translation: sometimes it feels like I´m looking through a window. a misty, with raindrops on. snow..
as if I can´t take of that emulsion...
..when I´m talking to people. that kind of smalltalk of weather and wind you know. Still I know so
well how to do it. that built-in scheme of how to "behave". sure I know..but maybe I don´t want to.
I don´t really like gatherings where it feels like you have to behave in a certain kind of way to fit in..
small groups of people.
But still I´m a grown up now! remember that, I can choose..I know that. one of the small hapiness
that follows with adult life. I can chose who to associate with, and I can choose to just Be, exactly
how I like for the moment. I can choose to say that the day feels grey in a kind of soft and cozy way,
like a knitted cardigan sort of. or that it, like today feels like when small at grandmothers winter-house. Grandmothers Christmas-winter. I can choose to sit down although everybody else is standing and I
can choose to think otherwise, it doesn´t matter, or to move on with a friendly smile on my lips and my
head held high, if I feel that it´s just me maintaining the conversation. Today I want to be true to every
minute of this precious life. Now I want to call my husband and ask if I can start to tear down the ceiling
in our livingroom (smiles)
about the hall: a small addition: studenthooks, hangers. thought they fitted in so well. and about hallways
on the whole. I can like them so much. just the thought of visitors, exciting encounterings from the past.
thinking of old umbrella-stands. as the one we had when I was small. thinkiing if I can find one alike. the
same as then ..
~Lycke