till-vidas-ara

söndag ..

det giftgröna draperiet..

lite som mig. de senaste dagarna. grinig och taggig, hur det kryper och jag vänder 

mig inåt. vill den mörkaste garderob men gör allt annat, ändå, 

disken tvätten städet, annat och ingenting som någonsin blir klart, som om det borde ..

Föreställningen om, draperiet var så fin, där, på auktionen, en nyans på bild. En annan 

i verkligheten. bilderna i mitten: där det är nytvättat,  lite mörkare.. och jag tänkte jag 

tyckte om, ändå. Liten tyckte om såklart och jag såg med mjuka ögon. Sen torkade 

det igen..

Föreställningen om, mig, som så ofta är en bild jag hoppas på. skär sig nu i solbelysta 

speglar. jag är inte min vän. men tror jag blir. av de upplysta rummen där anden står 

högt i tak. jag vänder mig om och öppnar en annan dörr. tänker att snart kanske jag 

orkar igen 

och i sena kvällen har vi valt ett annat. draperi. Vi.

bättre nu ..

the poison-green drapery..

a little like me the recent days. grumphy and thorny, how it crawls and how I´m turning 

inwards. want the darkest wardrobe but doing everything else, anyway,

the washing-up, laundry, cleaning, other and nothing is ever finished, as if it should ..

The image of, the drapery was so lovely, there, at the auction, one tone at picture. another 

in reality. the pictures in the middle: where it´s washed a moment ago, a little darker..and I 

thought I liked.. Little one liked of course and I watched with soft eyes. Then it dried again ..

The image of, Me, so often a picture I´m hoping for. now disagree in sunlit mirrors. I´m not 

my firend. but think I will be. in the illuminated rooms where the spirit stands high in the ceil-

. ings. I turn around and open another door. thinking that maybe soon I have the strenght 

again

and in the late night we choosed another. drapery. We.

better now ..

~Lycke