Häromdagen var jag hos barnmorskan. Och kom hem med en liten hög rädslor,
som växte och blev till en större. Den här fantastiska oron en spädbarnsmamma kan
ha för minsta lilla grej. Vi. som får så många fler ögon i nacken än vanliga dödliga, och
öron stora som grytlock. Som hör minsta grymt genom väggar och våningar, dofter
som knappt finns, och som kanske vet hur det är att förlora någon..
Tänker att jag är för öppen här ibland.
Tänker högt och gör mig sårbar. Men ibland
är det ju så skönt att
prata av sig och.. Det är säkert ingenting. De där tankarna. Tänker jag...
...och så räfsar jag. Samlar ihop alla räddhögar och slänger dem i kontainern här nere på
allmänningen. och om någon undrar om sömnen. så är den faktiskt lite bättre...
Tankarna. Tänker att lite sömnlöshet i några månader, är ju ingenting att bry sig om, så
länge barnen får vara friska och lyckliga. Så somnar jag ganska gott ändå
i några timmar.. :)
~Lycke
15 kommentarer:
Mmm...Den där helt hopplösa känslan som kommer,nåt med urmodern i oss,som gör att allt blir väldigt väldigt nära. Förstår...men kan bara säga de,när du kan,släpp,att oroa sig löser inget...ger bara mer oro.
Kanske släpper lite,bara ava tt du får säga att du är orolig,de brukar vara så för mig,jag vandrar med en oro att någon ska bar få för sig att plocka upp mina barn en dag och rymma bort med dom för alltid...obefogad känsla men den finns där..oron...
KRam till dig
Usch den där gnagande oron alla föräldrar bär med sig.... men den hör dit ändå. Man blir uppmärksam på minsta lilla förändring... oro i små doser är bra tror jag. Men när det blir ett gnagande så skall man självklart ta tag i det...
Hoppas att det inte är något du behöver oroa dig för... att det är omogenhetsgrej. Håller såklart tummarna för dig du fina.
Kraam Lotten
Jag tror de flesta småbarnsföräldrar känner igen sig i vad du skriver. Mina första månader som mamma var jag livrädd. För allt. Google gjorde det ju inte bättre direkt. Om tvåan kommer någon dag har jag lovat mig själv att ta det lugnt och lita på att jag känner mitt barn bäst. Inte skrämmas upp av några gram hit eller dit, små-små utslag, gaser i magen... Önskar er en fin-fin vår!
Uscha jobbigt gumman..ja oro för barnen kommer man nog alltid ha..oavsett hur stora dom blir.. <3
Tänker på dig.. <3
Kraaaaam
Sanna
Hej, det var så fint så nu finns du här: http://lovely-chaos.blogspot.com/p/fina-sidor.html
Det bildet av den lille hånden... så nydelig...
Alt kommer til å bli bra :-)
Klem
Åh, du skriver alltid så vackert. Jag blir alldeles tagen och så sanslöst inspirerad. Ha det fint.
fina bilder och fina ord. Oron kommer gnaga oss tills vi vilar för alltid. Men det är okej och bra emellanåt. KRAM KRAM
Jeg bliver så blød om hjertet, når jeg læser med her og ser dine billeder.
At være mor- så følger en ubegribelig kærlighed og ditto bekymring:-)
dessa rädslor har vi alla bär med oss ... låter dom knyta i hop magen.. tack för att du delar med dig... oro är vardagen för en spädbarnsmamma sömnen är en annan sak som man behöver ...
men räfsa du visare kram!
det är väl jättebra att vara öppen och prata av sig, tror npg att många känner igen sig i att oroa sig för sina barn...
tyvärr är det du frågade om inte riktigt mitt område, du tänker nog på en barnsjuksköterska/bvc-sköterska? min expertis slutar typ 3 dygn efter förlossningen då föräldrarna åker hem från bb... :) det är säkert ingen fara, men kontakta din bvc igen om du känner dig osäker, för säkerhets skull så att du verkligen får svar på dina frågor. kram!
Hei, du! Håper du nyter dagene! Jeg hviler meg og tar vare på tiden som går fort-fort-fort. Ikke lenge igjen nå. Kjenner bevevelsene i magen og håper og tror at alt er bra der inne.
Håper du får fine dager i mai!
Klem fra Sol
Fint skrivet som alltid. Tack för din peppande kommentar=) Det är värmande att få samt upp piggande faktiskt.. Det är ju så sant det du skriver. Lite sömnlöshet i några månader.. Vad gör det om hundra år.
Kram Kram
Det är ju det som är att få barn. Man får något som är en kärare än ens eget liv och då följer oron med som en del av allt. Usch ja. Visst vill vi har mer värme nu!? :)
Åååh, jag blir såå nostalgisk, när jag ser den lilla oranga mudden på den lilla lilla fiina handleden. För 11 år sedan satt en sådan liten ufo-tröjja på min fina kille. Passa på att nosa, det är en fin tid!
Skicka en kommentar