Slott




Vi är själva, och reder oss fint så gott det går.. Stoor heder till alla
dessa ensamstående, som klarar det här ensamma hela tiden. för det
känns inte helt lätt, inte när man är van vid att ha den där mannen vid
sin sida om kvällarna...
Tänker mycket på det här med barn i snart-är-jag-stor-ålder.
Min
lilla, stora flicka på 9 år, har så mycket funderingar, om allt och inget,
och om det allra viktigaste. Det där med kompisar och hur man
egentligen ska vara för att passa in.....vara stor och cool nog...!
Jag minns ju så väl, men mina råd låter gammalmodiga i hennes
öron. Jag säger att " tro på att du är bra bara..och sätt dig i ett
hörn och skriv hemligheter..då blir de intresserade, då kommer de...!"
eller: "men vet du..när du blir större, och kommer upp i högre
klasser..då märker du att du inte behöver vara med precis de
som är alldeles närmast runtikring dig..att det finns så många andra..!"
Jag vet ju så väl själv!
Bara senast på föräldramötet så tänkte jag på det där...
Hur man kan känna sig lite utanför, att man inte riktigt hör till, och så
de som är med i den där klubben eller nåt..de som är sådär extra bra? på
något sätt..,
och hur bra det känns inom när man vet att man inte bryr sig något alls (ler) ,
för man vet ju, att man trivs bra med som man är, att man har sina egna intressen...
och...man behöver ju inte längre! behöver inte nödvändigtvis passa in i klassen.
Det är en lyx för oss vuxna.
men för de små...
Hon ler lite snett, min dotter, säger att jag inte förstår..
Vad hjälplös man kan känna sig, vill ju så gärna
Den där björnmamman inom en..som bara vill styra upp allting
rätt på en gång..bara vill riva bort det där som tränger..
Och inte är det alltid att man har den där tiden som behövs
Att alltid vilja göra mer..
Men jag tror, och hoppas, att hon alltid känner ändå, att det
där hemmet, det är bra, fullt med kramar och ibland ändå
kloka ord och sagor som fungerar..
Att det finns ett slott här hemma,med tusen goda hemligheter
och tusen till, att få veta
och att få landa i en dag
det önskar jag dig min Lilla
~Kramar kramar Lycke
( har jag nämnt hur mycket jag kan tycka om gamla bonader, särskilt på hösten.
Denna med slottet är en absolut favorit. en av Ullas..)