till-vidas-ara

Månsviter..






Hej alla Ni där ute i natten, rymden..här är man fortfarande lite sjuk. Har
inte orkat runt så mycket, som jag brukar, fast jag vill. men det där sinnet
är ju, ofta envisare och starkare än kroppen vad jag har förstått, vill det
något det där sinnet, så är det liksom bara att följa med..inga diskussioner
inget veto..
sviter av fullmånen tänker jag som fortfarande sover illa. det rasar något
inom mig. så mycket jag vill, vill hinna. som aldrig aldrig tycks bli gjort
Som om jag bara går förbi.
som den där källaren jag skulle städa fram, pysselrummet och det. som jag
har kämpat med att hitta, och rivit fram saker att slänga, saker att spara.
men det blir ju bara än mer rörigt.
Allt det där man samlar på sig genom åren. Minnen som doftar, och det där
som jag tar hand om sen...och så kommer stortvätten och en till, och en annan..
och så blir det aldrig liksom av.

Ibland får jag lust att bara släppa allt och resa min väg. ta Liten under
armen och de andra i ett koppel, och så springer vi så vi hinner med det
där stora skeppet. Fulla segel, vind i fyr och "de flaggar för oss pappa, titta!"
Brinnande blickar. stolta masten och flaggor som slår..Leenden som bara möts
sådär självklart och allt som vi har är Vi. Inget bagage. Bara kärlek..och de där
nya rymdarna som tornar upp sig. Hur vi häpnar. tätt tätt tillsammans..

Jag står och ser på månen genom vårat köksfönster.
Glaset är lite buckligt, så den ser antingen oval eller bullig ut, lite
skev ibland.
Den har alltid samma effekt på mig. Månen. Längtan, trånad.
Höstmånen
snart är det dags. ekot av klockor, långt därborta.
för vad vet jag inte riktigt. men jag hör dem i den
sena höstkvällen. och jag blir lite kär..
Imma på fuktiga glasrutor



~ Lycke