Idag är jag mest arg, och ganska ledsen. Nej förresten, mest arg!
Arg på det där företaget som gjorde vaggan, för de går inte ens att
få tag på. Man vill ju inte att någon annan ska råka ut för att häng-
vaggan faller golvet. Arg på annat också.
Jag går genom våra mest stökiga rum och säger "fan fan fan" högt
för mig själv och river i det som behöver städas. Sådär så det bara
faller och blir ännu stökigare!
Jag har varit hos en andra doktor idag, för en andra bedömning, för
att få bli helt säker på att allt är ok med Liten.
Ni kanske minns att jag nämnde att ena axeln tycktes sitta längre upp
än den andra när jag tittade. Idag såg jag att ena bröstvårtan också gör
det, och att ena benet är kortare än det andra, och doktorn igårnatt tog
inte ens av honom kläderna när han undersökte honom, så jag...
Han verkar ju må bara fint min käre Lille, men ibland vill man verkligen
försäkra sig.
Så jag fick tid hos en kvinnlig läkare på vårdcentralen. och någon mer
enerverande människa har jag sällan träffat. Jag gillar ju inte att prata
illa om folk, har aldrig gillat det, men men ..den här...åååååh!!!
Hon tyckte att nästan 70 cm ovanför marken, och vagga som faller i
golvet, "jamen det var ju inte högt"..och " min bebis föll i klinkergolvet från
skötbordet med huvudet före och blev alldeles blå, men det gick ändå
bra" !!!??? och hon sa saker på ett sånt där sätt så att det verkligen kändes
som att hon förringade allt man kände, som ett hånleende nästan.., och det
Får man bara inte göra åt en bebismamma som är orolig.
Nu är ju inte bebismadrasserna särskilt tjocka heller, utan väldigt tunna,
och vaggan hängde till hälften över en soffkarm, så det kan ju ha fallit lite
hursomhelst, menade jag, men hon tycktes mest skratta åt min oro, på ett
märklig överseende sätt..och sa att "nej inte kan den ha fallit sååå..då måste ju..
bla bla". och då hade hon inte ens tittat på honom, doktorn..
Jag kände hur det började koka inom mig och att jag nästan ställde mig
upp och gick, men jag lät henne undersöka honom och allt verkade stå
fint till och vara som det skulle, fast han ser lite sned ut i proportionerna
just nu, men att det kan vara så ibland........och Det är ju det allra viktigaste
att allt är bra såklart och alldeles underbart!
Ändå var jag arg som ett bi när jag körde hem igen. Kanske var det månen
i mig som kokar, och annat månatligt, kanske bara all den där oron som inte
riktigt släppt, kanske att jag behövde gräva några gropar i trädgården bara...
men. nu är det bättre..
Liten sover lugnt ute i vagnen. Det skymmer utanför våra fönster och jag
känner hur det börjar rinna av mig. Tack kära blogg, tack fina ni.
Imorgon är det fredag fast jag trodde det var idag. och min Lille är lite
sned, men frisk och den allra finaste Lille snede fullmånepojken i hela vida
världen. I allafall om man frågar hans mamma..
~ snäll nu...Lycke
12 kommentarer:
Usch så hiskeligt med fall! När det kommer till de små så sitter hjärtat utanpå kroppen liksom. Förstår din ilska. Huj, vad arg man kan bli på den där "klappa på huvudet"-mentaliteten.
Tänker på dig i massor, men har varit så trött så trött av blodbristen. Inte måttligt vad man kan bli yr i huvudet av tunt blod. Nu verkar det ge med sig äntligen!
Styrkekramar i massor till dig fina!
Pop
pop: men ojsingens, trodde blodfattigheten var mer av en metafor! Vad skönt att den ger med sig ändå! har inte hunnit kika runt så mycket pga all arghet och skräcken som var, men jag kommer mig också.., imorgon måste vi ju vara pigga!!!
kramar Lycke
Men usch och fy! Förstår din oro gumman. <3 Men tack och lov att det gick bra och att den lille är oskadd. <3
Sänder en massa massa lugnande styrke kramar <3
Sanna
Efter mitt tredje missfall sa den unge manlige läkaren glatt: "men det här är ju ingen fara alls, det är bara att försöka igen".
Jag borde ha skrikit skitstövel, men jag bara satt där.
Ja, jag tror också att man kan leva drömlivet :)
Stor kram till dig, från en plats med lika stor fullmåne skulle jag tro.
Hej!
Gå till Dr Bramberg på Östermalm i Luleå. Han är suverän på att se om din bebis har fått en höft eller axel ur plats så att säga. jag vet en annan som fått hjälp med sin son efter att han trillat från hög höjd.
Hon fick gå några gånger men sedan hade han satt tillbaka allt.
Jag rekommenderar verkligen honom, även om han kan verka lite kärv. han har röntgensyn. I promise!
Lycka till! Kram Ulrika
ps. Tänk på att barns skelett inte hårdnat så går du i tid så går det att fixa till. Kram igen.
Sanna: Tack fina! Kramar tillbaka...
Emeli: ja här lyser den som bara den, och jag är inte den som sover så lätt vid fullmåne. Ja det är inte alltid, ganska ofta, som de där doktorerna inte har vett att bemöta en på rätt sätt kan jag tycka, sorgligt och märkligt..men vi vet ju..
kraam...
Ulrika: Tack snälla du för tipset! Nu har vi suttit och tittat på gamla badbilder av Liten och tycker oss se att han kanske var lite sned redan innan, men tvivlet gnager någonstans ändå i mammahjärtat, så går vi någon fler stans så får det bli dit..Tack!!!
kramar Lycke
Hej fina!
Men FY OCH USCH vilken läkare?!?! Det låter extremt oproffsigt! Och att förminska vad som faktiskt hände? Usch!
När min stora tjej var 4 mån och satt i en baby-björn babysitter så ramlade den i golvet, ja alltså den hakade ur sitt hak och föll ner, så hon landade rakt ner med huvudet i stålkanten. Det är ju typ 40 cm. Ändå lades hon in på barnkirurgen 24 h för övervakning, där de kollade hennes pupiller mm varje timme! Snacka om proffsigt bemötande från barnakuten. Hon hade dock tuppat av och kräkts, men det var ju inget mer sedan.
När man söker vård för sitt barn förväntar man ju sig att man ska bli tagen på allvar. Men så är inte fallet inom den svenska sjukvården. Vi förlorade nästan våran nyfödda Stella för att ingen lyssnade på mig, hon var dödligt sjuk och alla viftade bort det. Med alla menar jag bvc och bb. Det var inte förrän barnakuten fick nys om henne de tog mig på allvar. Och jag kan säga att bvs-sköterskan fick sig en rejäl omgång av barnakuten sedan hur allvarligt det är med nyfödda som varken äter eller bajsar, att man ALLTID kan förutsätta att de är svårt sjuka, ananrs äter de, och bajsar.
Förbannade sjukvård, jag förstår att du kokar, det gör jag med, jag har INGET förtroende för läkare, (jo Stellas överläkare på barnkirurgen). Kan du inte söka en riktig barnakut? Har ni inget stort barnsjukhus där ni bor? Vc är totalt meningslöst, de är totalt inkompetenta, jämt! På allt var specialistvård och barnvård heter!!!
Kramar om!!!
Fy för att möta sådana nonchalanta läkare! Det hade ju räckt om hon bara lyssnat på dig och undersökt din lillkille.... Man skall aldrig förringa någon annans känslor och oro... det vet ju varenda människa inom vården.
Vilken tur att den lille mår bra iallafall och du, fortsätt försök att få tag i tillverkaren.
Fullmånekramar från Göteborg!
Hej! lita på din egen intuition. Känns det inte bra i mamma hjärtat så är det bättre att kolla upp det hela. KRAM och ha en bra helg.
Lillen är så fin så hjärtat smälter...
Hej Lykke!
bra att du stod på dig och gick till en ny doktor för en andra bedöming. man ska inte nonchalera sin inre känsla man har att något inte står rätt till med sitt barn. som mor har man en väldigt stark känsla intution och den ska man nog inte nonchalera. utan stå på sig tills man känner sig helt lugn.
men jädrigt trist med sådant bemötande från läkaren! skamligt. jag utbildar mig inom sjukvården nu och vi pratar såklart mycket om bemötande och att lyssna på patienten osv. en läkare ska absolut inte säga på det viset. jag ska snart ut en runda i verkligheten i sjukvården. jag kommer förmodligen se och höra massa saker som är fel och såklart tvärtom också!
jag kan ju tänka mig att du inte kommer ihåg om liten var sned innan fallet eller om det kom efteråt. men känner du dig orolig, så, stå på dig, oro över att något kanske är fel ska tas på allvar. kramar från ett soligt och höstigt småland. Ica
Det är avskyvärt att inte bli tagen på allvar. Speciellt när man besöker sjukvården och är orolig. Jag känner igen beteendet och har mött det ibland där också, man vill bara skrika rakt ut. Men skönt att din lille pojke sover gott. Och den där månen... ojoj, vad den gör med oss! Stor kram och skön skön helg önskar jag dig!
Caroline: håller verkligen med dig om VC. ville eg. inte alls gå dit, hoppas hellre vidare direkt, för jag tycker inte heller att de kan sin sak särskilt ofta. Det är verkligen hemskt vad du/ni varit med om! förstår att det alltid sitter i hjärtat kvar. Tur att du har en sådan underbar kontakt nu kära du.
härlig helg till dig ***
Lotten: fullmånekramar tillbaka till dig. och visst kan man tycka att alla ska veta det som jobbar inom vården. har tyvärr träffat på flera som missat något där..! puss
ulrika: Tack fina! han smälter sin mamma varje sekund (ler) och ja, mammahjärtat lyssnar jag på. tror bestämt att allt är som det ska efter att ha tittat på alla foton, och efter hur han mår. bara lite sned men alldeles underbar * Ville bara vara säker på att inte missa något när jag gick andra gången du vet. min ilska kom sig mest av att bemötandet var så illa. det finns en del märklig människor här i vår värld. önskar dig en underbar helg *****
lillaicaica: Tack rara. Tror att du blir underbar inom vården. och visst är det något magiskt över en mammas känsla gällande sitt barn. det är något alldeles speciellt. härlig helg till dig ***
annika: Månen ja! visst påverkar den nåt alldeles otroligt! hade tänkt skriva om det när allting for uppochner med det där. Jag får mesn pric fullmåne varje månad..bara det """
kramar Lycke
Skicka en kommentar