Det var natten till idag. Jag hade sovit bara två timmar när jag vaknade av en
hemsk hemsk smäll inifrån vardagsrummet.. Litens hjärtskärande skrik!
Jag flög upp ur sängen och ut till vardagsrummet där min kära stod på knä
vid hängvaggan "Knoppa" som stod på golvet med en skrikande Liten
och jag.. och jag hade så svårt att förstå vad jag såg, och jag ropade orden frågande
gång på
gång, "vad är det som händer, har den fallit har den fallit?" och så skakade jag som
ett löv i höststormen och frågade igen, och igen och igen.
Min kära försökte lugna mig, sa att "ja, den har fallit men han verkar må bra, och
den stod plant på golvet, och han verkar må bra..se han ler nu, nu är han lugn.."
Jag var INTE lugn, jag bara darrade och skrek inuti..
Jag såg ju att han såg lugn och glad nu, och som vanligt, men jag sa att, "nu måste vi
lyfta ur honom, lägga honom på mjuka mattan, klä av honom och undersöka. Och vi
gjorde allt det och allt såg fint ut, men jag tyckte att den högra axeln såg ut att vara
lite högre upp än den vänstra, och så ringde jag till akuten, rådgivningen, och beskrev
så lugn, så lugn och märkligt mörk på rösten, men alldeles vulkan inuti...Hon tyckte vi
skulle komma ändå, även om allting hördes fint...så jag tog liten och bilbarnstolen och
körde till akuten och fick träffa fina doktorn på en gång direkt.
och allt verkade bara alldeles fint!
Jag darrar fortfarande när jag skriver det här. jobbigt jobbigt,
men så åkte vi hem och jag lugnade mig sakta sakta, lyssnade på musiken, på radion..
längs den tomma vägen hem. Såg månen...
Min kära hade hämtat upp spjälsängen från källaren och bäddat så fint. Sänghimelen
som vi köpt i väntan på Vida hade han också hängt upp så fint. Liten sov och jag lade
honom så försiktigt så försiktigt i hans nya säng.
så höll vi om varann länge länge. sa till slut godnatt, men jag har inte sovit en blund mer
denna natten som var.
Den där skräcken. den har fortfarande inte riktigt släppt. och jag håller honom så nära
idag, men han verkar må så fint så fint.
Tack alla goda gudars skymning.
Nu orkar jag inte skriva mer om det här. men jag vill bara säga att, köp INTE vaggan
"Knoppa" vad ni än gör! Vad som gjorde att den föll var inte att kroken i taket var dåligt
uppsatt, nej, det var att själva fästanordningen till linorna den hänger i...den hade gått sönder!
Vi köpte den på blocket, men hon som sålde den hade inte använt den mer än fyra
månader och den var fräsch och fin! Den är rekommenderad tills de väger 15 kilo och
vår Lille väger 9.
Nu ska jag vila lite medan Liten sover i vagnen, som vanligt
alldeles som vanligt. och alldeles alldeles underbart.
Nu ska jag börja andas igen...
~ Kramar Lycke
och tusen miljoner tack TACK, för alla fina för orden i inlägget nedan! Blir så glad så glad. Tänk vilket underbart ställe det här ändå är. har man en dålig dag..och så kikar man in och ser de där små smultronen på tråd, de fina kommentarerna som kommit in. det är verkligen något alldeles väldigt gott i hjärtat *
Jag är en riktigt känslig liten människa idag.
19 kommentarer:
Usch så otäckt! Men vilken tur att liten klarade sig! Hoppas att du kan sova nästa natt istället.... ta hand om dig! Kram Lotten
Oj så läskigt! Jag förstår dig till hundra procent. Skönt att ni åkte in och liten blev undersökt. Men snart ska du se att darret släpper inombords min vän. Skickar lugn och ro och kramar om!
Lotten: Ja, det har ännu inte släppt riktigt, sitter i bakhuvudet..tack!
Annika: Tack fina Annika! Det behövs. Ikväll kramas vi extra mycket
kramar Lycke
Usch, vad läskigt! Jag förstår att du blev chockad. Skönt att höra att han mår bra nu! Du får nästan maila någon och skälla om den där vaggan. Så där för det ju bara inte bli.
Tur att allt slutade så bra!
Han ser ut att må prima. Vilka underbara kort tagna där vid spisen. Älskar den gammaldags filten. Och tänk att ha en sån fin gul sänghimmel! :)
Tittade in som hastigast. Inte varit online så mycket men ska ta en rejäl runda hos dig imorgon.
Ha det gott och sov nu lugn i natt! KRAM
Fy så hemskt, jag skulle vara helt förstörd och ändå har jag inga egna barn ännu så att jag till fullo kan förstå hemskheten. Bra att ni åkte direkt till akuten så att ni slapp oroa er och hitta tecken på saker som möjligen kunde vara... Jag tycker ni ska höra av er till IKEA- de borde ju dra in den där modellen, tänk om det händer något barn något ännu värre nästa gång!! Ta hand om er och ha en fin kväll- jag hoppas att hjärtat börjat slå i mer regelbunden takt nu!!
Tack också för fin kommentar- kanske sparar jag ut från 5 centimeters hår till förra vinters svall- när man har långt vill man ha det kort och tvärtom. Lyxproblem. Kram!
fy va otäckt! jag skakar lite själv nu när jag läser. tur att allt gick bra...å tänk, jag drömde om en sån där knoppa men fick aldrig tummen ur att köpa någon...kanske var tur då tänker jag. KRAM fina du och kram på fina lillkillen, så fiiin!
mrspitepalt: Ja, jag har sagt åt mannen att ringa de som tillverkar Knoppa och berätta. om jag gör det så får de så ont i öronen! Så tänkte jag skriva om det också!
Susan: Hej fina! jo, filten är härlig och sänghimelen är som sommaren, det börjar lägga sig lite nu ***
Pella: Jo, vi ska göra oss hörda om det här, det ska vi. men dock inte Ikea som gör den. men de som gör, ska vi prata allvarligt med!
kraam
pippilotta: ja, det var himla bra du inte gjorde. vill verkligen inte att detta ska hända någon annan. hade kunnat gå hur illa som helst. jag är väldigt medveten om det..hu!
Kramar Lycke
Å hjälp.... Tack o lov att det gick bra...Att det ska hända barnen något är en evig skräck....
Lillen ser lycklig ut. Ingen fara. Han är hel och oskadd både på utsidan och insidan. :)
Ann-Louise
Hej!
Usch så jobbigt. Sådana där händelser kan finnas kvar som en rysning för alltid. Men man får vara glad över änglarna som ser till att det går bra. Jag som har tyckt att det ser så fint och mysigt ut med en sådan vagga som hänger, men då måste man nog ha den ovanför en mjuk säng eller något.
Hej Lykke, herregud så otäckt. förstår att du känner dig liten och känslig idag. vem hade inte gjort det. vilken skräck. innan man vet. hur har det gått? vad hände osv. min lilla stod på huvudet från en fåtölj för ett tag sen. rakt ner med huvudet i parketten. två jättedunsar. då slutade jag också att andas. innan jag visste om hon var hel och vid medvetande. men hon grät lite sen var hon hur pigg som helst. helt otroligt så tåliga de är ändå de små liven. vilken tur.
klätter-testa-stadiet är en orolig tid.
och du, vilken helt helt underbart go och söt liten kille du har :D
kramar.. Ica
Åhhh *torkar en tår* Nu sitter jag här och gråter. Känner sååå med dig!!! Det vackraste, finaste sköraste vi har, sådant får ju inte hände!
Så fy finaste Lycke, vilken skräck! Förstår att du upplevde några hemska fasansfulla timmar innan du kunde lugna dig lite efter undersökningen! Stackars dig! Och förbannade dåliga hemska vagga, kan man inte anmäla detta någonstans? Det borde göras!
Stor kram i fullmåneandan!
Jeg forstår du er skrøbelig og følsom i dag ! Hvilken forskrækkelse!
Åh, livet er så dyrebart og vi må elske det hele.
<3
Fy sjutton, förstår precis skräcken! Jag minns ännu flera liknande händelser fast det är över tio år sen allt hände. När jag tänker på det måste jag ruska mig och fort göra annat. Det är för hemskt att tänka vidare vad som skulle kunnat hända. Det är bara att tacka för alla gånger man haft turen på sin sida. Skiljelinjen är så tunn så tunn. Jag tror inte på det där att ha barnet hängande från taket. Så hade de förr, ja, men det var bättre kvalitet på snören och det var trätak osv. Bra att ni kör spjälsäng nu! :) Känns tryggt och bra.
Ser att du kör 1960:s nu. Visst blir det magiskt! Pussa O från mig.
vet du vad..ta kontakt med företaget och be att få en kompensation!! absolut! Annars kan du gå ut i media och varna för denna vagga. det skulle jag gjort! vilken skräck! huvva. Kram och bra att han mår bra.//Carina
Men gud! Vilken skräck att vakna av att Lillen ramlat ner i golvet! Stackars er! Förstår verkligen att du blev orolig, bra att du fick bli förvissad om att han mådde bra. Skönt att han klarade sig oskadd! Han ser så lugn och glad ut på bilderna. Och så tycker jag att det blev himla fint med spjälsäng och sänghimmel, där sover han nog tryggare. :)
Kram
Lyckliga praliner: Vist är det så! jag offrar gärna mig själv hundra ggr om än att något hemskt ska hända mina små *
Maria: änlglar finns!!!!!
lillaicaica: oj vad hemskt. hjärtat stannar verkligen, och andas gör man inte heller. vad underbart att det gick bra. visst är de tåliga ändå. annars skulle nog inte många nå en vuxen ålder kan jag tänka..inte att jag hade gjort det heller :)
Caroline: försöker få tag på tillverkarna men de verkar ha gått i konkurs! tack rara!!!
Losarinas mor: Ja, man blir mjuk och skallös som smör i solsken ungefär..kram
Emeli: <333
Persilja: :)
Carina: tänker absolut göra något sådant! får ju inte hända någon annan tänker jag! Tillverkarna har vi ännu inte fått tag på, men vi fortsätter försöka så snart vi får tid, låter mannen ringa för jag börjar nog skrika på dem annars ***
ERRY: ja, vi var ju i begrepp att byta till spjälsäng alldeles precis, synd vi inte gjorde det en dag tidigare bra...kraaam!
kramar Lycke
åh lycke!
fy tusan vad otäckt. ja det är den rädslan man har som mamma. att det ska hända våra små någonting. förstår verkligen dig. men vad skönt att det inte det inte hände mer! tycker att det sjkälsäng med myggnät är mycket fin och säkrare.
och du, vad söt din lilla bebis är!
puss på er
Skicka en kommentar