till-vidas-ara

söndag ..

Hej.
Jag finns här fortfarande. jag ligger i en soffa på våningen ovanför. under en fleecefilt med
rader av hus på. tittar på väggens solspeglar med ett glas vatten och hushållpapper inom
armlängs avstånd. Det tar ont i mina ögon när jag sakta vänder dem mot fönstret, kisar..
Det är fint väder idag. snö, lagom kallt och soligt. Resten av familjen har åkt till slalombacken.
Inte jag..
Jag blev sjuk. Igen. Kroppsvärken, huvudvärken, knappt någon feber, brukar sällan ha,  men
en hosta som piper i bröstet när jag andas in.
Hostmedicinen står nere i skåpet ovanför micron. skit också! Jag tänker jag kan lika gärna gå
ner och lägga mig i vardagsrummet. När jag ställer mig upp kommer yrseln som en slagvind från
sidan. Huvudvärken dunkar bakom pannan. tror den kommer från nacken, ryggen, tänker jag
och längtar efter vårvarma dagar med välgörande trädgårdsarbete medan jag försiktigt tar mig
nedför trappan med filtar och vattenglas..mobilen..
Det enda som är lite fint, dessa dagar av alldeles för långdragen sjukdom. Ja, dels är det ju att
det är helg. Så min kära kan ta hand om hus och hem utan att jag får så dåligt samvete att jag
skickar honom till jobbet i allalfall. Men sen är det ju böckerna. Jag har äntligen tagit mig lite tid
att gå in i mig själv. och in i den där andra världen som man hamnar i när man läser en bra bok.
Nu har det mest blivit deckare. för jag har lättast att hitta bland dem, men också för att jag kan
tycka om den där psykologin som är så bra i en del. och personporträtten, relationerna, och
spänningen såklart. Fast just nu längtar jag efter nån annan slags bok. En "Agnes Cecilia" i vuxen-
tappning kanske. Eller en historia om någon som flyttar ut till en stuga vid havet och börjar om,
träffar människor med märkliga historier att berätta. gamla vindpinade grannar..
Tycker om den där världen. att dyka in i. hitta nya bitar av sig själv mellan raderna.
Jag tar min hostmedicin och häller upp ett glas yoghurt som jag tar med mig till bäddsoffan i vardags-
rummet. Smörjer in nacken och axlarna med salva mot värken för att skona magen. "Voltaren vid
smärta i muskler och leder".  Sitter fortfarande upp och smörjer med värken dunkande i pannan, upp
längs sidorna av halsen, när jag ser våran nya granne gå förbi med den gamla fina barnvagnen i vin-
rött liknande tyg. Längtar efter att orka sticka ut huvudet genom fönstret och ropa "hallå, vill ni komma
in och ta en kopp kaffe ?! Hon och hennes man jobbar på teatern i stan båda två och vi har hunnit
träffas några gånger. Både hos dem och här hemma. De har en flicka på tre, med sprakande rött hår
och lika livfullt sinne som leker fint med Liten, och så har de en liten som är alldeles ny. bara några
månade gammal. Tycker om dem.
Åh hur man kan längta efter sådana vardagliga fina möten. enkla kaffestunder och små promenader
med solen i ögonen.när man ligger sjuk..
Nu känner jag att jag måste blunda en stund. skickar fina tankar till er därute. hoppas ni mår fint..
snart är jag en fungerande människa igen. tänker jag..


~Lycke