tisdag ..
jag snavade lite ner i ett hål och blev ledsen. det var mest den där inre stressen som alltid
gnagit på mig. den där viljan att vara allt och göra allting samtidigt. och orden försvann bakom
igentäppta bihålor, den torra halsen om natten, sömnbristen ..
Idag valde jag att tänka de kloka orden. jag steg upp efter tre timmars sömn och log mot spegeln..
jag sa med hög och klar röst att " Idag ska det bli en bra dag. Idag ska jag vara lycklig. Idag ska
jag vara lugn. och hur det genast sänkte sig..det där lugnet. och ett skimrande ljus. leenden i luften
och jag kände det var sant..
Idag är första dagen i resten av ditt liv. I mitt liv..
det kommer att bli bra det här. jag känner det ända ut i fingertopparna
Det är inte målen du måste nå.. Det är vägen som är viktig. processen ..
minnas det.
..med posten kom en sen födelsedagspresent från min allra käraste bror och fru i Amerika..
Det är något särskilt fint med klockor i år
Tack allra käraste..
I fell a little, into a hole and got sad some days ago. mostly it was that inner stress I´m always
carrying. The wish to be it all, and to do everything at the same time..and the words dissapeared
behind blocked sinus, the dry throat at night, sleep deprivation..
Today I choose to think the wise words. I got up from bed after three hours sleep and smiled to
the mirror..I said it out loud with a clear voice: " Today will be a good day. Today I will be happy.
Today I will be calm. and how it instantly settled..that calm peace. and a shimmering light. smiles
in the air and I felt how it was true..
Today is the first day of the rest of your life. In my life ..
it will be ok, it will be good. I can feel it all the way out to my fingertips.
it´s not the goals you have to reach. it is the road wich is important. the process.
remember.
..in the mailbox a late birthday-gift came, from my dearest brother and wife in Amerika..
It is something about bells this year
Thanks most beloved ..
6 kommentarer:
Det är jobbigt när den där ledsnaden kommer över en. Hoppas du får en fin dag i dag. Kram.
Husfrun: Ja, tack..hoppas detsamma till dig raraste...***
kramar Lycke
Åh va fint. Och vi ramlar alla ner i gropar ibland, skönt när man inte stannar för länge. Den där blå färgen är underbar! Stor kram
Tur att man nästan alltid orkar ta sig upp ändå, fast man inte tror det där och då... Du har så rätt, det är inte alltid så himlans viktigt att nå sina mål. Det viktigaste är nog att man har försökt, att man har haft en dröm och att man har haft roligt. Att man ha något som håller modet uppe. Att man får en kraft att klättra.
Kramar
Petronella
Kära vän. De är jobbiga de där dagarna då man faller ner i det djupa hålet men jag tänker att man känner mer av livet i sig (som Madicken sa.. Visst var det?) när man väl kommer ur det där hålet. Och Life Is What Happens To You While You Are Busy Making Other Plans, som John Lennon en gång sa..tänker ofta på det. Varm kram till dig!
annika: bra när man kommer ihåg hur man tar sig upp (ler)
Petronella: för mig är vägen och förmågan att se nuet så viktigt. annars är jag bara en chimär. någonstans där i framtiden (ler)
Cate: Ja det var nog hon. kloka Astrid Lindgren. visst är det ju så. man är en kännande människa på gott och ont. men inte hade man velat ha det annorlunda ändå..
Lennon så klok. och du..
kramar Lycke
Skicka en kommentar