fredag 8 november 2013


fredag ..









Jag har kört många mil utan att komma fram till din grav.

Ibland är jag nästan där, oftast inte. ibland finns du hos mig så nära, att jag 
nästan kan röra dig. och någonstans är det vackert..
Men jag stelnar ännu där det tar ont. jag behåller dimman i min blick. Rädd, ja!
men jag kan säga att jag tänker på dig. älskar ..
Jag lyssnar på mannens tunga musik i bilstereon. fastnar för den här, som jag spelar 
om och om igen medan jag känner hur det närmar sig... 
Det är november, 
och kroppen värker mer än vanligt



vackert ändå...





translation: I´ve been driving many miles without getting closer to your grave.

Sometimes I´m almost there, mostly not. sometimes I feel you so close to me, that I can 
almost touch you. and somewhere it is beautiful..
But still I stiffen where it hurts. i keep the fog in my eye. Afraid, yes!
but i can say that I think of you. love ..
I´m listening to my husbands heavy music in the car stereo. fell in love with this one.. 
I´m playing over and over again while I´m feeling it getting closer to me..
It is November,
and the body is aching more than usual






helgkramar Lycke




17 kommentarer:

Sanna sa...

Så vackert och vemodigt du skriver kära du <3

SV: Önskar också att du vore granne med mig goa fina du <3

Önskar även dig en underbar helg gumman <3
Kramar
Sanna

Majas bekännelser sa...

Så fint du skriver. Jag vill bara läsa mer. Men jag förstår att det ibland får räcka så.
Underbart fina vinterbilder! Har ni det så vitt? Önskar dig trots allt en skön helg, kram Maja

till-vidas-ara sa...

Sanna: tack vännen! ja, vemodigt denna tiden stundvis, men jag var till hennes grav idag. och jag kan säga att det underligt nog lättade påvägen hem. som om jag fick en värmande bomullsfilt över hjärtat. Det var fint. väldigt fint. önskar jag kunde göra så fina bullar som du gör..


Maja: tack snälla Maja. vad glad jag blir att du skriver här, mycket välkommen hit! Ja, ibland skriver jag lite kort, jag vet (ler)men ibland känns många ord för mycket..på nåt sätt. och kanske särskilt om Vida. Får hänvisa till tidigare år kring den 28, 29 oktober då jag skrivit lite mer *** och ja, vi har det verkligen vitt. lite mindre nu ikväll när det töat en aning igen, men det har varit fantastiskt fint...!
önskar dig en skön helg tillbaka *

kramar Lycke

Maria sa...

Snö ni har redan där...
vackert jag älskar att allt är så vitt...
många varma kramar till dig tack för dina ord här

ta hand om dig


till-vidas-ara sa...

maria: Ja, det är verkligen så väldigt vackert! tror jag aldrig upplevt det så vackert som i år. lite som när man var liten..
Hoppas ni också får den snart - barndoms-snön (ler)

kramar Lycke

Min plats i solen sa...

Stor varm kram till dig kära Lycke.♥ Och snö... så vackert det är.

Kram Lotta

Persilja sa...

♥♥♥ (finns inga bra ord)

Dina bilder är novemberblåa...

Har sett tre av filmerna nu. Den ena har jag sett förr Möte i Toscana. Den är så fin men väcker många frågor!

Kvinnorna på 6:e våningen älskade jag. Underbar! Har sett mannen i en annan roll förr, där han dansade dne galnaste dans jag någonsin sett. Den tredje filmen om en man som får ta hand om en massa mammor (Augustilunch?) var mysig. Nu har jag bara en kvar. Ska försöka hinna se den innan söndag.

till-vidas-ara sa...

Lotta: varm kram tillbaka till dig *** och snö..den värmer också, mot husväggen..

Persilja: Hjärta dej! Har inte hunnit se Möte i Toscana, så det ska jag ta tag i imorgon..nyfiken nu :) men de andra ja :) en lustig bunt filmer det där minsann...!


kramar Lycke

sarapirat sa...

hej finaste lycke
vill värma din onda kropp lite, men vet inte precis hur.

vad vackert det är hos er, vinterlandskapet.
vet du, min farfar målade precis samma motiv som tavlan du har fotat här, wow! lite magiskt tycker jag....nästa gång jag är i sverige ska jag fota och visa dig. vem har målat din?

kramar, varma, långa.

till-vidas-ara sa...

sarapirat: tackar dig för tanken, och jag tror goda tankar verkligen hjälper mot värk på riktigt!
och vilken grej med tavlan!!! magiskt..massor! jag hittade den på en loppis för några dagar sen bara och den tycktes tala till mig, så den fick följa mig hem, för 40 kr bara. Det står E. Sundström på den! Din farfar råkar inte heta E. Sundström?

kramar Lycke

annika sa...

Jag tar din hand, stryker din kind och tror att den vassaste taggen snart lämnar ditt hjärta min vän. Det är dags för det. Men aldrig glömma, nej nej, bara släppa värken, den är för tung. Varma kramar i novemberdiset

till-vidas-ara sa...

Annika: ja..jag antar att jag blir bättre på det. att gå igenom och släppa den. Letade efter den där boken på vår loppis. hittade inte, men tänkte på dig..
varma kramar tillbaka, Lycke

SusanLotus sa...

Det är så vackert hos dig nu. Hoppas att snöberget du skickade i tanken kommer fram på riktigt till jul. ;)

Jag förstår att Allhelgonahelgen har varit tuff för dig. Skickar värme och medkänsla.

Ha en riktigt mysig helg!
Kramar Sussie

Christina sa...

Flyttfåglar och bilar som är på väg väcker många tankar hos mig. Du skriver så fint och vemodigt på samma gång.
Min dag började fint med slutade på sätt och vis vemodigt lite beroende på hur man ser det så jag kan ana en glimt av vad du känner, tror jag - egentligen kan man ju aldrig veta hur någon annan har det eller känner det.

Och Tack fina du för kommentarer i min blogg, jag blev så glad.
Stor kram till dig

till-vidas-ara sa...

Tack och kramar till er ***
uppskattar så mycket när ni lämnar ord här ..

~Lycke

Metronyx sa...

Jag kommer alltid ner på jorden igen när du skriver om Vida. Hur eländigt jag än känner att det är just när jag klickar mig hem till din blogg så mattas det bort, mina egna grubblerier. Återigen tänker jag på att det du/ni har gått igenom är sånt som jag, personligen, inte förstår hur man tar sig igenom. Kanske gör man inte det riktigt. I perioder är det säkert mindre närvarande i vardagen och andra gånger så mycket mer. Sorg har så många lager att möta, och någonstans så tror jag att varje lager är unikt. För varje lager innehåller något nytt man inte hade bearbetat. ATT du skriver är nog viktigt, både för dig och andra som har upplevt samma obegripliga förlust.De andra kan känna en smula tröst i dina fina ord om din sorg och de kan instämma i den. Du själv sätter ner en liten del av det du känner på pränt, fast jag anar att det värsta inte ens går att beskriva med bokstäver eller meningsbyggnader. Tur att vi har tårar, andra människor och tid, för som jag säger alla dessa lager man ska igenom , de är olika. Kramar i november/ Anna

Maria sa...

Har läst ikapp här. Dagarna susar förbi. Vackra ord o bilder!