tisdag 18 maj 2010










Natten hade knappa timmar sömn. Långa samtal om svåra saker. Barnet som fortfarande inte fått födas levande. Hon var nästan färdig för ett och ett halvt år sedan. tiden som gått. Hon ligger fortfarande ofödd...väntar på att födas....leva. Hon är livet och en del av mig. hur tackar man nej till livet och fortsätter att leva?
Igår var jag full av liv. Dotra och mamma går ner till stranden och badar. Mamma badar också. tre gånger doppar hon sig och tycker livet är skönt. Glad över den fina stolen som blev min för en tjuga!
Idag är jag en annan...vet inte vem ännu...

~Lycke

13 kommentarer:

inredningsmamma.com sa...

ett nytt litet liv kommer snart jag är säker! Svåra saker ska man också prata om ibland, hade själv mycket grubbel i går, men livet pockar på och går vidare. Förresten tack för att du finns när jag ringer:):)

Randiga Tråden sa...

Livet är tungt ibland, bra att du kan glädjas åt en fin stol. Brittmari

Lotten sa...

Usch vad tungt det låter! Tänker på dig vännen... ta vara på varandra!

Badat..?!? Du är galen.... man kan väl inte bada nu?!? Jag skulle få hjärtsnurp om jag doppade mig i iskallt vatten.... Inte innan midsommar iallafall!

Underbar stol du fyndat!

Kraam Lotten

Bloggarmorsan sa...

Jag tänker att du faktiskt inte tackade nej till din lilla ängel. Och att det är en svår konst att leva med sorgen. Gläds åt de dagar då livet faktiskt spritter i kroppen på dig. Och tillåt dig själv att dippa ibland. Se det som en nödvändighet för att faktiskt kunna lyfta andra dagar.
Skickar kraft och styrka tlllsammans med stora kramar här söderifrån (där jag faktiskt kunnat vara ute och pilla i rabatterna barbent idag....)
/Helena

Kattan sa...

Stackars dig! Kram

erry sa...

Har svårt för att sätta ord på känslorna som väller upp när jag tänker på er och er lilla ängel som ni inte fick behålla. Men hon finns hos er ändå, tror jag.

Vilket underbart kort du fått av sonen!

Många tankar o kramar från mig!

Carola sa...

Kramar i massor till dig!!

Re-dizain sa...

Underbaraste Lycke...vad stark du är som erkänner din svaghet..dina ord är tunga men vackra och jag hoppas att du snart kan säga dom utan att det gör ont.. ett minne skall det bli Lycke..livet är tungt och komplext och bygd av mängder med dippar men glada stunder också...ja, jag känner med dig vännen vi åker nog båda berg och dal bana allt för ofta..kramar i massor och lite till

Re-dizain sa...

Glömde säga grattis till den finfina stolen...du bor i en miljö jag drömmer om kära lycke...

QueenOfNight sa...

Åh.
Tänker på dig.

Varm kram
/Morgana

hanna-happenings sa...

Du är modig.
Det är fint här.

Elisabeth sa...

Kram.

inredningsmamma.com sa...

fina bilder på Lava, hon är som en liten älva hon