Vi är själva, och reder oss fint så gott det går.. Stoor heder till alla
dessa ensamstående, som klarar det här ensamma hela tiden. för det
känns inte helt lätt, inte när man är van vid att ha den där mannen vid
sin sida om kvällarna...
Tänker mycket på det här med barn i snart-är-jag-stor-ålder.
Min
lilla, stora flicka på 9 år, har så mycket funderingar, om allt och inget,
och om det allra viktigaste. Det där med kompisar och hur man
egentligen ska vara för att passa in.....vara stor och cool nog...!
Jag minns ju så väl, men mina råd låter gammalmodiga i hennes
öron. Jag säger att " tro på att du är bra bara..och sätt dig i ett
hörn och skriv hemligheter..då blir de intresserade, då kommer de...!"
eller: "men vet du..när du blir större, och kommer upp i högre
klasser..då märker du att du inte behöver vara med precis de
som är alldeles närmast runtikring dig..att det finns så många andra..!"
Jag vet ju så väl själv!
Bara senast på föräldramötet så tänkte jag på det där...
Hur man kan känna sig lite utanför, att man inte riktigt hör till, och så
de som är med i den där klubben eller nåt..de som är sådär extra bra? på
något sätt..,
och hur bra det känns inom när man vet att man inte bryr sig något alls (ler) ,
för man vet ju, att man trivs bra med som man är, att man har sina egna intressen...
och...man behöver ju inte längre! behöver inte nödvändigtvis passa in i klassen.
Det är en lyx för oss vuxna.
men för de små...
Hon ler lite snett, min dotter, säger att jag inte förstår..
Vad hjälplös man kan känna sig, vill ju så gärna
Den där björnmamman inom en..som bara vill styra upp allting
rätt på en gång..bara vill riva bort det där som tränger..
Och inte är det alltid att man har den där tiden som behövs
Att alltid vilja göra mer..
Men jag tror, och hoppas, att hon alltid känner ändå, att det
där hemmet, det är bra, fullt med kramar och ibland ändå
kloka ord och sagor som fungerar..
Att det finns ett slott här hemma,med tusen goda hemligheter
och tusen till, att få veta
och att få landa i en dag
det önskar jag dig min Lilla
~Kramar kramar Lycke
( har jag nämnt hur mycket jag kan tycka om gamla bonader, särskilt på hösten.
Denna med slottet är en absolut favorit. en av Ullas..)
17 kommentarer:
Åh du har en sån där superfin jordglob och klockan är ju underbar!! Slottet ser precis ut som det jag bor i :)) Inte alls men drömma kan man ju hihi. Min dotter är 9. Många frågor och många tankar. Vi pratar mycket om livet och hur en del människor är och varför de gör som de gör och varför flera av hennes kompisar inte kan leka längre...Flera av dem kunde inte ens det i första klass. Önskar och hoppas att hon länge till får och kan behålla sin naturliga enkelhet, du vet det där oförstörda lyckliga glittriga. Hon både förstår och inte förstår när jag säger att det kan kännas och vara svårt att våga stå upp för den man är. Våga vara sig själv. Försöka. Ibland är hon så extra klok min lilla att man nästan blir rädd och undrar hur i friden hon kan förstå och veta.
Vuxna ja...Fina gänget. Inne gänget. Kan allt gänget. Duktiga pratsamma mammor på mötet som vet precis hur det ska vara allt från gardiner i klassrummet till samla in pengar. Det de inte förstår är att vi andra har genomskådat det för länge sedan fast vi inget säger. Säg var de inte finns de människorna som tycks kunna och veta allt bättre än de flesta andra. Tur de finns motsatsen också. Att det finns människor som kan lyssna på andra. Människor lyssnar så lite på varandra....
Ann-Louise: Jamenvisst är det så..du beskriver det så sant, så jag hade velat säga det själv söta du! Skönt att höra någon i samma sits i livet, i samma tankar, och visst ser vi samma horisont.
och de är så kloka våra små..tänker det ofta ofta..hur de kunnat bli sådana, det är så fint!!!
Kramar Lycke
Vi har et ordsprog i Danmark- " Små børn , små bekymringer, store børn, store bekymringer".
...
Så kom den orange på væggen- et slot.
Jeg tror på kærligheden. Jeg tror på, at hvis vi elsker vores børn og lytter til dem og sætter nogle grænser- nogle leveregler, så går det nok godt alt sammen.
Livet er en læreproces, for os alle.
Men- jeg forstår dig så godt !
Der går stadig løvemor i mig, når min voksne børn, er kede af det !
Jeg ønsker da stadig, jeg kunne bære deres sorger- men det kan jeg ikke og det skal jeg ikke.
Ups- så mange ord !
Det är inte lätt det där. Och det svider i mammahjärtat när man ska förklara att sen, sen förstår du att det inte var fel att göra som du gjorde. Att tro på sig själv. Sjävkänsla och hygglighet, det är vad jag velat ge mina barn, resten får de klara själva. Och de gör dom, om de har det första. Med tre vuxna barn kan jag säga att det funkat. Kramar
Hej!
Åh vilka ljuvliga foton, vad jag hade velat hälsa på dig och strosa runt i ditt vackra hem och fingra på alla underbara prylar och titta länge på alla vackra tavlor! :-)
Jag känner med dig, att vara själv med allt är verkligen jobbigt, i alla fall när de små är sjuka eller om man själv är trött o hängig!
Jag känner som du inför barnens kliv in i "skolvärlden" och alla oskrivna regler och "måsten" de känner sig pressade av. Det enda jag känner att jagg kan göra är att hundra miljoner gånger säga att jag älskar dem för precis dem de är, och att de är bra och bäst precis som de är, att de är värdefulla... Tryggheten hemifrån hoppas jag ge en tillit. Och när det blir svårt får man krama dem extra mycket, och hoppas att de inte utsätts för "elakheter". Oj vad arg mammahjärtat blir i så fall,jag kan lova att jag traskar hem till den ungen som är elak mot mitt barn!
Fast så gäller det väl att kanske att väga det där, inte blanda sig allt för mkt...
Nu ska jag ta hand om sjuklingen, lillan, Stelal är fortf hemma men Leia fick gå till dagis idag. Det är Dora på tv, 7:e dagen i rad, från morgon till kväll, VILKEN utmaning för mamma-örat!
kram!
Losarinas mor: Nej det är ju det, att de måste lära sig det själva. fst man önskar ju att man kunde göra det så lätt så lätt för dem. tänkte man skulle ha alla svaren..men så går det inte alltid, fast ibland så gör det ju det och det är livet hursomhelst. kramar Lycke
Annika: Det är så klokt det du säger. hygglighet och självkänsla, lite så jag tänker också. och det där med att tro på sig själv, så gör andra det också..kramar Lycke
Caroline: Tack sötis! Sätter upp så mycket tokigt på väggarna..men barnen gillar det, och mamman med..och jag vill de ska få med sig sagor och slott ut i livet :). det hade varit kul att ha dig här!
hoppas ni kryar er snart
kramar Lycke
Man önskar man kunde linda in sina barn i bomull och skydda dem från allt men det kan man ju inte...
Jag saknar tiden då min dotter var liten. Jag var ensam med henne men tyckte så mkt om att vara mamma... Man glömmer det som var svårt med att vara ensam mamma. Ha en riktigt fin dag! Kramar
SusanLotus: Det är som gjort för att man ska glömma (ler) och tack söta du för orden om tavlorna *
jag vill gärna linda bomull så mycket det går..så gärna
Härlig dag till dig fina!
kramar Lycke
Ja den var fin! Jag har en mormorsbonad med ett slott och det skänker magi till huset!:)
Jo du det där med barnen och deras önskan om att passa in är lite svårt. Samtidigt som man sitter med facit, att det faktiskt är nåt bra att vara lite annorlunda, så vill man ju att de ska få insikten utan alltfär många gupp på vägen. Men vi kan inte skona dem från alla gupp. Så äre bara. Fastmanvillju.hoppsannulademinmellanrumstangentav!:)
De små (stora) ungarna som är ens allra viktigaste i hela världen. Det är så svårt. Och allt som har med dem att göra tar tag i hjärtat.
Min lille (som jag nog tycker har blivit alldeles för stor för snabbt) har svårt att göra som andra, vill leka själv. Och det kan göra ont ibland, men så tänker jag att det är ju sån han är, min finaste.
Ja, gammeldags råd eller inte...det håller nog oftast att råda barnen att vara sig själv. Det som är svårt, som vuxen, är att man vet att det kanske inte alltid är nog för att bli omtyckt eller populär. Men, förhoppningsvis kommer de i längden trivas i sitt eget sällskap i alla fall. Det är en fantastisk egenskap hos en människa att verkligen kunna tro att hon är bra nog, tyvärr är det få förunnat.
fina du
ibland hjälper det inte hur många gånger vi säger det, ger dom goda råden, varken som mamma, syster eller vän. det måste läras själv.
men jag tror att det är viktigt att få höra, att få små små frön slängda i ens jord.
tänker mig att det inte är lätt att vara mamma. eller förälder. när man vill finnas där, och skydda från allt ont. men du gör ett dunderjobb!
kramar många varma
Fantastiskt fint slott! Jag är också en bonadsmänniska och ordet ombonat måste ju komma från något, eller hur?
Jag minns också när jag var liten och inte ville retas eller smygröka utan hoppa hopprep och ha blommiga tights men ändå passa in och få vara med dem som räknades... Detta konstiga med att man inte passar in fast än man kanske är den som visar upp allra mest av sig själv. Som är modig fast än andra inte förstår. Det är tur att man blir äldre men samtidigt saknar man ju alltid barndomen när man är vuxen. Åh dilemman!
Jadu gumman känner igen mig så väl..dom flesta utav mina barn är ju lite större nu men mitt råd till dom har alltid varit att dom skall vara sig själv..det funkar bäst i längden..hur jobbigt och svårt den än må vara.. <3
Bara älskar din slottbonad! =)
SV: Ja jag kommer att få rensa en hel del nu är jag rädd, men samtidigt skall det bli skoj med en nystart.. =)
Hoppas allt är bra med dig och de dina gumman! <3
Värmande höstkramar
Sanna
Ja, ibland känns det så svårt att förstå att de, våra barn, lever sitt eget liv och att vi inte kan skydda dem från allt. Men jag tror som de andra också har sagt, det bästa man kan ge dem är självkänsla och jag minns att de där mammaorden, värmde ordentligt, även om man inte alltid visade det. Kramar, pussar, finord och uppmärksamhet är det jag satsar på att ge mina barn. Sedan "sopar" jag också. Ser till att huset alltid är öppet och trivsamt för kompisar. En annan sak också är att försöka hitta viktiga personer/kompisar till barnen på andra ställen än skolan. Då blir de inte lika sårbara.
Persilja: Jo man vill ju :) men det är ju som du säger att de måste skriva sin egen bok. min kanske är lite svårbegriplig *
kram Lycke
Emeli: Jo det är ju så, men jag märker att rätt som det är så ändras också allt. så har det varit med mellanpojken min. så ensam till en början, men nu är plötsligt hela skolan här..nästan..varje dag* och är det inte så så är det också bra, tack fina du *
kram Lycke
Metronyx: ja det är ju synd att det ska vara så. att så många ändå kan känna att de inte duger. alla är ju bra på sitt sätt. alla borde tro att de är något tycker jag ***
kram Lycke
sarapirat: ja det är nog fint ändå. de där fröna man sår. hon är så mycket gladare nu, så jag tror jag kanske kunde tillföra något ändå. men lätt är det inte alltid, nej **
kram Lycke
Pella: visst är det så. saknar också barndomen, önskar jag kunde kika indär ibland..med allt man vet nu någonstans i bakhuvudet. jo, slottet..barnen älskar det också..kärlek!
kram Lycke
Sanna: jo det har varit lite rörigt, men jag skymtar mer tydlig himmel därframme :)
kram Lycke
Jenny: tack för fina orden! jo, jag tror också det hjälper det man säger och råder..att det sätter frö..bara nu någon dag senare är allting så mycket gladare i min lillas liv. och vi försöker också hålla huset öppet, så mycket man mäktar med :)tack igen och välkommen tillbaka hit
kram Lycke
Skicka en kommentar