När våren tar språng..










Vi. Äter frukost i det nästan gröna, kramar träd och badar blommor i mörksvarta
vattutunnor, hittar blåsippor och hänger drömmar i dörrkarmarna. Äter de stora
barnens egengjorda
tårta till pappas födelsedag, slickar oss om fingrarna och skrattar mot solen. Njuter
tussilago i fjolårsrabatten och raskar promenader med allt längre ben.
Vi hör det pratas i bäckarna, vilda diskussioner om "visst" och "varför inte" och vi kastar
våra hattar så högt upp i luften som vi bara kan, sparkar av oss skorna där solen värmer
och Ingenting. Ingenting är svårt och
aldrig aldrig att något är försent
när våren tar språng..


~Lycke

Glad påsk..







Tusen tack snälla Ni. För fina ord, som värmer en tröttfrusen liten mamma så gott.
I två nätter har Liten fått ersättning till nattmålen, och sömnen har vänt lite. Till
det bättre. Vargen har jag stängt in i vår djupaste garderob. bäst att inte låtsas om
honom. Så går det till sig så småningom tänker jag. Idag har jag kunnat slumra
lite under dagen också nu när hela familjen är hemma.
så det var en ganska pigg mamma ändå, som hjälpte till med påskakort, käringakläder
och påskamat, och som tom har hunnit börja med frösättandet när Liten sover..
Fina buketten från pappans födelsedag och ljusgula kockumsgrejer som mamman
börjat samla på, till köket, det mer franska som hon tänkt sig... och så årets första
såpbubblor, de bästa, som kom i goa granntantens påskaägg.
Dagen har varit god och solen har lyst lena strålar. Mycket som har känts läkande.
och nu doftar det gott från tillagat lamm i köket. Liten som jollrar och jag som doftar
mjölk. Sen ska jag duscha varmt och blunda...länge,
så länge att det räcker för hela natten tänker jag...




Många påskakramar och kyss

~Lycke

De sömnlösas..





Hej hej! Kände mig manad att skriva om det här inlägget litegrann. Lät så
otroligt ledsamt i morse. det är ju så att sömnen min har försvunnit igen, och
det är ju vansinnigt jobbigt. Jag
sover inte mer än kanske 2-3 timmar per natt i några dagar. Sen får jag nån
helnatt med sömn innan det börjar bli galet igen!
Det här beror Inte på att jag är deprimerad eller något. Tvärtom. Jag är ju
lyckligare än jag någonsin tidigare varit, vill jag tro. Nej, sådana här problem
med sömnen hade jag redan med min förstfödda. Och jag har haft svårt att
sova periodvis i hela mitt liv. Det kan nog vara svårt att förstå för de som
aldrig haft sådana problem. Det enda jag fått mig sagt säkert är att en del
människor helt enkelt har det känsligare med sömnen, och att man får för-
söka anpassa sig efter det. Min kära tar Lillen på natten mellan amningarna,
och han sover gott i vår hängvagga i vardagsrummet, så jag ligger tyst och fint
för mig själv med alla förutsättningar för sömn. Fast den så retligt uteblir
ändå...
Min kära har alltid kunnat somna så fort han lagt huvudet på kudden. och
det är ju tur och lycka för oss...

Vi får se hur vi gör nu. Kanske att Liten får tillägg på natten, kanske går det
till sig ändå. Det gör det ju förstås förr eller senare - det vet jag ju. Med min
första flicka som nu är 9 år gammal så ammade jag i 6 månader med samma
sömnproblem som jag har nu, till och från...och visst överlevde jag

Nu ska vi ändå ge oss ut i vårsolen. Långpromenad med raska steg tänker
jag mig. Gå förbi min goa väninna och se om kaffepannan står och puttrar.
Prata blommor och odla fräknar..
Det blir nog bra det också..



Lycke

Våryra..




I mitt huvud. Fullt av drömmar som trängs. Om sommaren, den där eviga, underbara.
Och klänningarna. Särskilt de med fina kragar. såsom jag önskar mig dem. Före-
ställningen om hur och var, i naturen, vid vattnet, i skogsbrynet...
Runt gatuhörnet blåser det ljumma vindar nu. Bjuder upp till dans. vägdammet
och fjollårslöven i yster piruett. Och nu hörs dånet. Av hundra hovar mot marken.
Där. kommer de i vild galopp nedför gatan...
Där är den. våren som travar in...




~Lycke


Bilderna: De två översta; för att min fina mamma hade en alldeles nästan likadan, som har försvunnit i något hörn på barndomens vind. Från Laura Makabresku ,nr3 likaså..åååh om
jag ändå visste var den fanns att köpa. nr 4 , så fina fina från PV

Vårfint...









Hej alla fredagsfina!
Jag hittade sömnen igen. I allafall delar av den, utspridda någonstans mellan mina
blommiga lakan och suddiga nattamningar. Inatt fick jag i allafall 5 timmar
sammanlagt, så jag är glad. och nu pratar vi inte om vargen nåt mer..
Ser världen tydligare igen. Som jag ser den från mina ögon, och den är finfin idag.
Varmaste dagen än så länge här uppe i norr - kring 15 grader och strålande sol,
raska ben på promenad in till stan, fräknar på näsan och så min fina mamma på
fikabesök i trädgården. Det har tinat fram såpass att jag kan gå med träskor runt
huset. Lyckliga träskor. och så bar jag ut lite trädgårdsmöbler när Liten sov, så nu
var det liksom premiär för utefikat på gården..

Annars då. Jo, jag har blivit fåfäng i dagarna och letar underbara klänningar på nätet,
ojoj, vad mycket fint det finns. Tänkte att jag behöver en liten, eller några, morötter
(fina klännnigar) för att bli kvitt de sista gravidkilona till sommaren.
Lille mellanbror vill också vara fin häromdan. De skulle ha disko på skolan, för
första gången, så vi fick stryka hans finaste skjorta och kamma håret extra fint.
Lite besviken var han när han kom hem. Jag frågade varför det inte var så kul,
och han svarade :
"Jag trodde det skulle vara rosa och regnbågar!"
"Ojdå, rosa och regnbågar!", sa jag och log lite förvånat.
" Ja! och glasyr och enhörningar...!"
Självklart. Fina lilla mellanbror, tror bestämt han är
en drömmare som jag...



~Lycke

( Den orange kaffepannan har jag precis ropat hem från tradera. Tycker den är så fin.)

Den där sömnen...



Hej hej. Kom lite av mig här på grund av mina sömnsvårigheter. Det har inte
gått till sig alls ännu. Och det är bland det värsta jag vet. När jag tappar sömnen..
Det har hänt förr, men brukar gå till sig när jag väl fått sova rejält och länge en
natt, men nu är det så svårt, med amningen och allt. Och jag vill ju inte sluta, amma..
Inatt fick jag i allafall 3-4 timmar när Lillen sov mellan två amningar. Men när han
sedan hade ammat igen och det var dags för mig att sova så gick det bara inte.
Och så har det varit de senaste dagarna...hemskt....
Och jag har försökt sova på dagarna också så klart. För någon dag sen ägnade jag hela
dagen åt att försöka sova, men det gick ändå inte. Slutade bara med att jag blev ännu
mer deprimerad..
Vet ju att det går till sig förr eller senare, men nu känns det bara hemskt.., snurrar
i hela huvudet och jag går in i alla dörrkarmar, matt i benen..
Men jag försöker ändå.
Jag har gått en långpromenad per dag bara för att få solen i ögonen. Motionen.., har
ju hört att det ska hjälpa, och kanske det gör det eftersom jag ändå sover första
passet på natten, men sen då...?
Usch för detta, och förlåt detta ältande, men just nu känns det olidligt..

Nu sover han. Min Lille. Och jag ska gå ut och gå igen, så långt jag bara orkar..
Kikar in till fina Er så fort jag får lite hjärna tillbaka.
Det är i allafall sol och ganska mycket vår...





~Lycke

( bilderna är ganska gamla, från innan jag klippte lugg. Våran hårddisk säger att den är
full, full på bilder, till råga på allt. Mannen ska fixa ikväll. Det är gott...)

Vikten av att drömma. I ett litet kök..










Hej hej! Kom och fika frukost med mej. Eftermiddagsfrukost med en galen trött.
Sov inget natten som var heller. Alla sov utom jag, men jag fick bara två timmar..
sammanlagt. Nu flyger jag inte längre. Mina vingar är av tjock bomull, som är trasig
i kanterna. Sprucken. Stöter mot alla hörn.
I morse var jag både förtvivlad och arg. Sådär så jag kastade saker i köket, när
mannen försökte förklara hur jag ska göra, tänka, för att kunna sova.
"Slå mig bara med något hårt i huvudet, för det går inte det där som du säger"sade
jag. För mannen har aldrig, inte, kunnat, sova när han lägger huvudet på kudden...

Så jag sa.."spräng mig i småbitar, banka med något hårt, frys in mig i ett frysfack..."
ett tag senare kapitulerade jag. Lyckades få min hjärna att förstå. Att göra det bästa
av dagen. Att vända den..., sluta gå i lyktstolpar..
Så jag vände blicken, ut genom fönstret och såg att solen sken. Blundade hårt och
sökte mina drömmar...
Fann en. en fin en. Dröm...

..Jag är sällan i min verkliga ålder. Jag är antingen ett barn, eller en ganska
gammal tant. Och innanför mina slutna ögon blir jag den där tanten. och utanför
mina köksfönster är det sommar. Tar på mig en prickig klänning, som är lagom tant
och slår upp dem på vid gavel. Mot en soldammig gata precis nedanför. Klirr klirr i
kaffekoppen, som doftar och ryker, och "hej" till Fru Persson i gröna kappan, och "goddag"
till hon i den blommiga. Hon som alltid tittar ner...
Här bjuds på godmodigt skvaller och några ord av visdom, I blommigt och prickigt,
och 7 fina burkar med 7 sorters kakor. Och
bullar i ugnen, kaneldoft, och blommande pelargoner som sticker dig i näsan, sommardallret
i luften. en radio som står på glänt och skvalar. Varma fönsterkarmen och korsord när orden försvinner. Eller bara däremellan...
Kom in kom in. till ljumma mellanrummen, här inne och
soldammet och lyckoslanten på gatan. Jag hittar den.
Idag är en fin dag. Det har jag bestämt...



~Solkyssar Lycke

Igår natt sov jag ingenting. Ikväll, har jag vingar känns det som.

om skatter...










Igår. Var solen här igen. Takdropp. Blötras och morska joggare på gatan. Stora
svarta pölar vatten.
Vi letade glömda skatter i garderoben. Längst in i de höga skåpen. Allt som
glittrar. Blänker, ville vi ha. Hittade mina allra finaste glaskulor från förr i ett
trasigt påskägg. Kikar på sol genom glas. Lillen som ler och plirar så klok. Vet
precis vad jag talar om. Men vem talar han med när jag inte är i närheten? Ni
vet när man kommer in i rummet. Och Liten jollrar och skrattar mot någon
bara han ser. Någon i taket ? Tror det är änglar som pratar med bebisar
på ett hemligt språk...
Jag pratar mycket jag med. Med Lillen. Om Livet och kärleken. Om allt som
glänser. Om skuggorna som blir långa mot eftermiddan, om doften av sol och blöta
fjolårslöv. Om vatten som droppar. Som rinner. Eller som bara är. Alldeles stilla
i en sjö full med svanar...



~Lycke

måndag...







Det är en grå dag idag. Stå grå, stå grå, kryp i kroppen, blött, trött, fläckar och
små smutsiga bäckar i asfalten. På gatan, och jag som står i skafferiet.
Tittar efter något att äta. något sött att trösta sig med. Usch . Jag vet..
Så mycket jag skulle göra. Nåla upp tapeterna färdigt. Eller skulle jag? Vad tycker
Ni? Dom syns i inlägget nedan. Så tvehågsen idag.. Eller jo, jag vill, men orkar inte
riktigt..
Och jag erkänner! Jag lägger på ett fint fint filter på bilderna ibland. Idag har jag
filtret shade och landscape för att få det att se lite mer varmt ut..
Behöver nog ett par solglasögon också. Ett filter. Drömfilter mot världen när den
känns för grå. Kanske man får uppfinna ett sådant. Solglasögon med drömfilter för
drömmare.
Fick höra det redan som mycket liten. Att jag är en drömmare. Kommer ihåg
en dag i gymnastiksalen. Läraren som pratar högt om vad vi ska göra den dagen
ropar plötsligt mitt namn så jag hoppar till. Säger: "men Lycke, står du och drömmer
nu igen" Minns det så väl för jag kände mig så ertappad.
och alla som tittade på mig..

Jag kisar lite lätt istället och kokar en kopp kaffe till. I olika nyanser av varmare
brunt. Lampan i köket. Den överväxta.
Den är i allafall färgglad idag.



~Lycke

Allt som snurrar..








Tack alla fina som skriver här. blir så glad. Så alldeles ini själen. Det ska ni veta,
för inte hinner man umgås mycket med folk med ett spädbarn på armen, och två
stora runtikring, ni vet!
Här är det lite snurrigt. Av sömnbrist och för mycket tankar.. planer. Ska försöka
att komma ihåg det där. Att inte ropa Hej om sömnen. Inatt tror jag det blev 4
timmar sammanlagt, och då sådär utspritt som jag har så svårt att orka med..
Mamma säger att det är lågtrycket.Hon sov inte heller inatt, och kanske kan det
vara så. Vi i vår familj. Fullmånen. Och morfar som gick med slagruta och hittade
brunnar åt folk, som en barometer...
Och så alla franska filmer. alla ord. de där franska fina, som bubblar runt i
mitt huvud när jag ska sova.

...La vie, ma vie, ma maison, à gauche à droite, dáccord. vien. Je viens. encore encore,
et la carousel, chevux de bois, ma cheveux triste, le café,
La vie. La vie en rose. En rose. La vie.
Bien sûr...

Läste ju franska på högstadiet, men glömde bort så mycket när spanskan tog över i
gymnasiet. men Nu. När jag ser alla dessa filmer, kommer den tillbaka. Poppar upp
bara sådär. Får lust att lära mig mer. Allt. Tills jag blir stor tänker jag.
Tills jag en dag reser till Paris. Packar mig i en koffert, med en tjock tjock portmonä och
ett par solglasögon med gröna glas. Så jag får det där rätta skimret.
På världen, ni vet..
Nu ska vi spela spel och dricka te. Earl grey till de stora och Rooibos vanilj med socker
till de små.




Kramar från Lycke



( Bilderna. Tapeten överst hittade jag billigt på en butiksvinda. Funderar på att nåla upp den så snart jag får tid. Och de fina lampetterna. Fann dem också i veckan. Så glad så glad, för
visst känns de lite franska. Telefonklotter...
Karusellbilden lånade jag från internet. )