Kök och vardagsklänning








Det är så lätt att andas idag. natten har varit snäll mot mig och jag
fick sova alldeles tillräckligt. och luften är så klar och hög. på prom-
enad med Liten såg jag två katter som solade på en brevlåda och i
träden satt det tusen fåglar som sjöng i kör så det kvillrade och blänkte,
också i mig. Jag tränar ryggen på golvet i vardagsrummet medan
Liten tränar på att krypa. Jag dricker kaffe med kardemumma och
skummad mjölk.

och så kommer jag mig för att visa dagens klänning. Finaste fröken Blund
har klänningsvecka och jag vill ju såklart vara med. Idag har jag en älskad
vardagsklänning jag hittade på tradera förra våren. en blå jeansklänning
som är så väldigt skön. Sen lite fler köksbilder. tror det var samma fröken
som undrade vad jag har i mina burkar i köket. Jag visste knappt själv så
jag var tvungen att kika efter i dem. Det är ljus i de stora längst till vänster,
socker i kakaoburken (såklart:), sen knappar, ballonger, färgglada
prismor till pyssel, pärlor, hårsnoddar och hårspännen och en hel del av
barnens vackra spelkulor i de andra. några få står tomma
och väntar.
Nu ska jag städa i källaren. Städa fram vårat pysselbord, som finns begravt
under ett berg av jox. Tänkte vi skulle virka ikväll, eller tillverka märkliga
lampskärmar. om jag orkar. puss..



~Lycke

du darling..



Jag sa att " du darling, jag drömmer om att vi två på stan bara Vi,
hand i hand, sparka i löven och titta djupt in i ögon och kyssa kärleks-
kyssar framför alla de där som har så bråttom..
Jag sa att "lyssna nu på mig, din uråldriga sten, du vet jag är stenen
bredvid, fast jag är också de där löven som fladdrar iväg så lätt i vinden.
Jag sa att låt oss vara impusliva och barnsliga med varann. du kan
klättra i träden med mig när barnen sover, vi kan klättra på varandra,
och du kan se på mig, på den där underbaraste du minns, jag som är bakom
vardagsgnället, stordisken, de tunga ica-kassarna..
Jag sa att " Jag vill att du springer efter mig, brottar ner mig och håller
mig hårt hårt hårt, så jag smälter så vi blandas. att du aldrig aldrig
släpper ens en millimeter.
Du vet, jag är stenen bredvid. och jag kommer alltid att stå här bredvid,
eller fladdra runt dig hursomhelst och även mellan raderna du inte ser..
men du, jag önskar allt det där.

och du kom och vi kramades i flera minuter innan
benen började krypa, ryggvärken, och vi sa att imorgon
och att nu måste vi sova och att imorgon och alla andra
dagar för evigt alltid orkar vi sen.
I love you, you´re handsome du minns.
Älskar dig.




~Lycke

...







Är bara så trött ikväll. måste erkänna att det där med fullspäckade
helger inte alltid är något för mig. det kan bli lite för mycket. av ljud, av folk,
tv: n, datorn, radiomusiken och så alla viljor, intryck, och jag kan
inte riktigt skärma av sådär som jag skulle vilja..
Det är ju så mysigt, middagen igår och barnkalaset idag. men jag antar att
en väldigt liten, två stora och en kära med jobbdatorn på för det är "klienter
på måndag, och tisdag igen" tar sin lilla energi, och ibland bara stannar jag där..
mittialltihop och det susar i huvudet. och det blir som ett vakuum runt mig,
och jag hör ljuden långt långt därborta som i en liten burk.
så går det en minut eller två..då autopiloten kopplas på, fallskärmar eller nåt
som vecklas ut.
sen är jag tillbaka igen. så är jag tillbaka igen.

Ikväll var en sådan kväll. Så jag njuter stillheten nu. välsignad sömn i barnens
rum. ett stilla knappande från mannens jobbdator. Jag sitter i köket med en
kopp yogite och hör hur det blåser i mörkret utanför. värken i ryggen, hej,
jag skulle behöva en mangel åt den, och något åt det suddiga i mina ögon.
Men så är det ju också så. att jag vet hur himla lycklig jag är. att tre av våra
barn lever, att vi är friska om än trassliga i kroppen. hur det skaver mellan
ryggkotorna gör ju inte så mycket då. så puss på värkande axeln och
tjohej i allafall..

Nu blåser det mjuka vindar utanför mina fönster. och det där att så många
tyckte om vårat stökiga, färgglada gamla kök. Det kändes fint. I tallrikshyllan
där på väggen. Små små saker, sånt jag fått av barnen, sånt som de har gjort,
minnen från något som varit, eller bara sådant man tycker om att vila ögonen
på. Dammade av den idag och tänkte på Er. tänkte på det som bara är, som
bara hamnar på en plats och gör den till sin. som får så kvar och bo in sig
i våra liv. det är fint.
nu ska jag våga mig på att be om en ryggmassage tror jag bestämt.
Jo. det ska jag...



~Lycke

bomullsnatt..





Hej i natten. vi har varit på middag ikväll, hela familjen har varit
på middag, och det var mysigt och fint med älggryta och blåbärs-
kaka och jag lekte vuxen till kaffet och satt ganska rak i ryggen
fast jag inte brukar. Pratade om människor och tid som rinner fort
och jag vill inte prata om det nu, men jag vet nog vad du menar
med att stanna tiden kära "A", och jag måste träna mer på det..

och sen hemma igen, med klockan påväg mot alldeles sent, gick
vi ut och umgicks med natten, bet i lite för sura äpplen och lekte
att vi lekte "röda vita rosen" och eldade marsmallows med gnistor
i blick. och vi samlades med natten. Den ljumma tysta natten utan orkan,
och det kändes som om vi var så många fler, som om. bomullsmjuka
smekningar mot kinden och något som väntade..
De mjuka skuggorna..
och jag tror aldrig att jag blir riktigt
vuxen. iallafall inte sådär som jag
trodde. och jag tror det är bra.
Det var en fin kväll. puss



~ Lycke

Äpplen








Det var så vackert igår. Disigt och soligt, sensommarvarmt i vår trädgård. och jag
tänkte på äpplen och pepparkakor, och på plommonkompott tänkte jag, fast jag
aldrig har ätit det. plommonträd har vi inget och vårat äppelträd är ännu så litet.
Men vi bakade chokladbollar jag och barnen. Trampade i regnbågsströssel så det
krasade över hela köksgolvet gjorde vi och dukade fint ute i bersån.
I vintras hittade jag en påse guldfärgade julgranspumlor på Röda Korset. Nu hänger
de i våran hägg och lyser i bersån. Det gör inte så mycket om de går sönder för
de kostade bara en tia.
Pumlor i träden såg jag hos min vän, en av dem med stjärnglans och ord som
aldrig sinar.
Nu ska vi gå på promenad jag och Liten. Runt runt i vardagsrummet ska vi gå
och sjunga mammas lilla kråka. han skrattar så fint då.



~Lycke

Bara som det är..








Hej alla rara och tusen tack för tipsen, har inte hunnit titta något mer. men snart
snart snart... här samlas krafter. Har fått försöka rycka upp mig, ta mig i kragen
igen och helgen har dessutom varit full av förkylningar. här reder man sig
inom radien av fyra meter ungefär..
men Ok då. Välkommen hösten, käre vännen, välkommen ostrukturerade kök
sedan minst..Vintern..och okammade morgonjag, men det är precis så som det är
och Här är Vi. och Vi dansar hellre än diskar disken på en gång direkt. och Allt är
egentligen så himla himla
Bra! Puss på er...



~Lycke

Regn..







Regn, regn regn. Jag vet inte hur det är för er, men här har det
regnat i tre dagar i rad. oupphörligt..
och jag har känt mig som skrutt, och lite skör sådär. klättrat över väggarna
har jag, tryckt näsan mot glasrutan och velat smälta in. Sommaren tog visst
slut, och jag har inte förberett mig..
Liten sover nu. han sover massor eftersom han är lite förkyld...
De stora är på fritids så länge de behagar om dagarna. så jag känner mig lite
ensam. Jag har inte gjort mycket idag. eller jo, jag har hängt upp alla rosett-
klämmor på ett band i sovrummet, och så har jag stampat i golvet och börjat
ställa om mig på höst, letat efter den där röda höstkappan har jag..
tror inte den finns här, den finns nog gömd i Frankrike..
eller vet ni var den finns, eller någonting liknande.. ?




~ kyssar i regnet, Lycke

...



Jag berättade för henne att därinne i skogen
i ett dike vid en äng

Där gömde jag min gula
vattenkanna av plast när jag var liten, kanske
som du är nu. Sen skulle jag leta reda på den, sådär mystiskt
sommaren därpå. minns inte om jag gjorde..
Jag sa att där inne i skogen, där finns hemliga ängar jag brukar
drömma om ibland. milslånga ängar. jag brukade drömma
att de var fulla med hemliga hus där folk bodde
fast jag inte hade vetat det. barn jag kunnat leka
med. De fanns i mina drömmar...
Du frågade om vi inte kunde gå in och leta där, efter
vattenkannan.
Jag sa att " Nej, inte idag, kanske sen, nu finns det
nog ormar där.
Sen gick vi in och åt bullar med mjölk..




~Lycke

karusell..








Blev så rörigt idag. allt som snurrar så fort ibland.
Hur man stannar en stressig karusell
Inga ord idag. Vi läser andras istället, i regnet.





regnpussar Lycke

Minnen..









Minnen. Känner hur jag dras allt längre bak i tiden med saker jag omges av.
Kände hur farmor pladdrade i mitt öra i blåsten igår, men hör inte riktigt vad
det är hon säger. kanske sitter de bara där, runt bordet med oss, där
vi samlats i farfars stuga. Ja, det är lite så det känns.
Det här med att dras till gamla ting. sådant som är lite trasigt och skamfilat, som
har en historia med sig. En tung och god. Mannen skojar ofta om att jag drar hem
så mycket jox, att vi har hela källaren full i gamla underliga tavlor, att jag skulle kunna
hänga tavlor längs hela Berlinmuren om den fanns kvar..
och den där jag köpte sist var han extra skeptisk mot. Ja, den kanske var lite sådär,
men jag säger att de talar till mig, de där tavlorna. och just den där 50-talstavlan med
den lilla familjen och barnet talade till mig extra högljutt just nu. Den är fylld med
minnen det är något jag minns, sa jag och log mot hans retsamma blick.
" Det är något med den där tavlan, något med skarpa solstrålar om hösten och
prasslande löv under skorna, något med saft på ett köksbord, surrande sol-
flugor och en grusgång och en grind. en solig känsla; som morfars gamla peugeot
med hallonröda säten och femtiotalsdoft i full fart upp för backen
Jag vet inte ens om det är mina egna minnen ibland. eller om det är någon annans,
någon som minns genom mig, eller något jag läst?
Jaha, säger han och ler. ler in i mina ögon och jag
ser att det gör alls ingenting, att jag nog, skulle kunna
hänga tavlor längs hela kinamuren också..
Nu ska vi äta gröt.




~Lycke

Vardagshjärta





Som vi dansade den där fullmånekvällen. dansade så vi blev röda om
kinderna, dansade bortanför värken från klackeskorna. Dansade tills vi
brann upp. Jag som ett tomtebloss. Hon som det där stjärnfallet som aldrig
ville landa. Nu behöver jag inte dansa förrän tidigast Jul tänker jag.
Idag går jag med vardagshjärtat mitt i handen. Det finns med bland banan-
flugorna i köket, i eftermiddagskaffet som skvalpar över, i mina pussar på
knubbiga bebisnacken. I jorden där våra rosor växer, där bor vardagshjärtat.
Jorden under naglarna. Jag bara ler.
Tusan vad bra vi ändå har det. Fina lilla vardag...





~Lycke

Sånger för dig








Miljoner tack genom rymden för orden. Jag vet. det är inte lätt det där.
vad man kan säga när någon har förlorat, har sorg efter någon.
jag vet ju bara hur det är för mig. hur jag uppskattar att man säger bara
något litet, bara säger "hej", trycker ens hand eller säger att det var skönt att
det regnat..
Minns hur jag gick som stor och klumpig, svart och nyförlöst fast utan bebis.
minns hur alla tittade, men inte alla vågade säga något. kanske de tänkte att de
skulle komma sen, när "allt stillat sig..gått över.."
det går ju aldrig över det där med sorg. blir bara annorlunda. och man kanske kan
se något vackert i den, i all kärlek som trots allt finns runt en..och att hon finns. ändå.
men jag kommer aldrig att förstå. Tycka att det var någon mening med det. i vecka
32 dog hon min Vida. alldeles färdig och underbart fin föddes hon fram till världen. hon
har en fin grav vi går till, och ett träd planterat i hennes namn på vår gård. en silverpil..
men allra mest finns hon runt oss, fladdrar i en ögonvrå, fnittrar i garderoben, nämns vid
middagsbordet och har en alldeles egen plåtburk med meddelanden från dem som vill..
, vår flicka, vårat fjärde barn,
en del av vår familj lika mycket som alla andra. älskar dig så..

Jag minns en händelse när jag var kanske 17, 18 år. i min födelsestad. Det fanns en
man, en lite halvkänd konstnär i staden, som förlorat sin fru i en hemsk långvarig
sjukdom, någon månad tidigare. Jag såg honom på Ica. hur han gick runt, lite böjd
plockade varor i korgen. mindes hur han visat mig hur jag skulle dreja på en
festival på någon slags konstnärlig "barnens dag" när jag var liten.
Jag gick fram till honom, log och sa hej, sa hur jag mindes det...och att jag var
ledsen för hans skull med frun...frågade hur det var.
Jag minns hur han sken upp. hur han rätade på ryggen och log så det halvlånga
håret svajade. hur han sa tack för att jag frågade och hur fint det kändes.
det där bara lilla. Stora.

Fredag min fredag. Kvällen igår var så himla fin. nästan magisk..
En vacker sliten, gammal skrivmaskin jag hittat på tradera fick komma
upp på köksbordet. uppskattad av barnen, redan ömt älskad av mig. Har
så länge letat en sådan. Gillar känslan när man slår ner tangenterna. hur det blir
liksom ett mer verkligt och äkta avtryck. På pappret på riktigt..den gammeldagsa
känslan. Här får alla skriva små strofer som faller dem in under dagen. små små
hälsningar.
Solen var med oss till sent. ute i hängmattan sjöng vi sånger för Liten, jag och
Lilla L. och han bara lyssnade alldeles stilla, så lugn så lugn. gungade sakta..
Jag tittade djupt in i mörka barnablicken. såg så mycket kärlek och frid i oss
runt oss alla. Frön från maskrosor svävade stilla runt oss. Lilla L sa hur hon
alltid trott att det var de som dött, små änglar av dem, som flög omkring.
Jag sa att kanske det är så. och så sjöng vi...





~Lycke

( och förresten...jag ska ut och dansa ikväll!)

hennes steg..







Ibland hör jag hennes steg så tydligt. Små och tultande
två och ett halvt år är hon nu. min Vida
ibland tycker jag, precis, som om det var en liten knubbig
småflickshand, stryker mig över håret.
Jag säger : se du har fått en lillebror..
Hon är med mig bredvid mig, den lilla vindpusten
i mitt hår, slingan som faller fram. där är hon,
svävande alldeles intill mitt huvud.
Jag kan sakna dig så mycket...



..hittade mina termosar. här är de, finaste R.
avdammade och tydliga står de här, blänker i min ögonvrå.
I den vita väggen var det hål efter en hylla som stått. Jag
satte dit knappar fina ljusrosa, i hålen.
Det är mycket som kommer fram nu i dagarna
jag dammar av och vårdar. ömt




~Lycke

Det där måleriet..











Det stormade och regnade igår. Idag, går allt i allra ljusaste grått.
Tänkte jag skulle städa. men så hittade jag en massa av allt det där
man gått och letat efter. I den djupaste garderoben låg de, mina
akrylfärger, pastellkritorna och mormors gamla fina underkjol i
genomskinligt aprikos. I en annan hittade jag ett gammalt linne,
en klänning att fläcka ner. Att måla
det gick väl sådär. Det mesta jag, skrynklar ihop till en liten boll,
vrider och vänder. men nu har jag i allafall börjat om tänker jag..
Så många bilder man bär inom sig. så svårt att få till i verkligheten.
men mina kinder blev röda, och mina steg beslutsamma..
Jag bara antar att det är fullmåne snart...
visst är det väl?




~ månkyssar Lycke