tisdag 16 augusti 2011

Minnen..









Minnen. Känner hur jag dras allt längre bak i tiden med saker jag omges av.
Kände hur farmor pladdrade i mitt öra i blåsten igår, men hör inte riktigt vad
det är hon säger. kanske sitter de bara där, runt bordet med oss, där
vi samlats i farfars stuga. Ja, det är lite så det känns.
Det här med att dras till gamla ting. sådant som är lite trasigt och skamfilat, som
har en historia med sig. En tung och god. Mannen skojar ofta om att jag drar hem
så mycket jox, att vi har hela källaren full i gamla underliga tavlor, att jag skulle kunna
hänga tavlor längs hela Berlinmuren om den fanns kvar..
och den där jag köpte sist var han extra skeptisk mot. Ja, den kanske var lite sådär,
men jag säger att de talar till mig, de där tavlorna. och just den där 50-talstavlan med
den lilla familjen och barnet talade till mig extra högljutt just nu. Den är fylld med
minnen det är något jag minns, sa jag och log mot hans retsamma blick.
" Det är något med den där tavlan, något med skarpa solstrålar om hösten och
prasslande löv under skorna, något med saft på ett köksbord, surrande sol-
flugor och en grusgång och en grind. en solig känsla; som morfars gamla peugeot
med hallonröda säten och femtiotalsdoft i full fart upp för backen
Jag vet inte ens om det är mina egna minnen ibland. eller om det är någon annans,
någon som minns genom mig, eller något jag läst?
Jaha, säger han och ler. ler in i mina ögon och jag
ser att det gör alls ingenting, att jag nog, skulle kunna
hänga tavlor längs hela kinamuren också..
Nu ska vi äta gröt.




~Lycke

15 kommentarer:

Malin Andersson sa...

Älskar gamla svart o vita kort. Tack för en trevlig blogg.

till-vidas-ara sa...

Malin: TAck för dina ord! Ja, de är så fina. så många jag skulle vilja förstora och rama in i gamla ramar. så svårt att komma till skott :)
kram Lycke

Wilhelmine sa...

Så koselige bilder, de nydeligste bildene på respatexbordet, me like;) Ha en fin uke videre, klem Wilhelmine

pippilotta sa...

jag fick precis hem en hela låda med gamla foton...på personer jag minns och personer som fortfarande finns...får nog visa.
Du skriver så fint Lycke och även om många sagt det redan så säger jag det en gång till, DU skriver så fint, rakt in i min egen fantasi och där startar det en film (igen). Kram

Maria sa...

Hej!
Nu har jag inte hunnit hit på ett tag så jag har fåt läsa ikapp. Först vill jag säga, så smart att sätta knappar i fula hål! Får man sno idéen?
Jag samlar också på gamla skatter. Kan inte riktigt förklara vad som gör att jag måste ha dem. Men nostalgisk det är jag, i stora mått. Som om jag vill fånga lyckan i barndomen.
Du skriver så fint, det har jag ju sagt förrut. KRAM!

Rebeccas DIY sa...

Hör du, vad vackert du skriver. Så är det alltid men idag berörs jag extra mycket, för mitt hjärta känns lite klämt just idag. Hur jag önskar att jag kunde vara mina barns skyddsängel, alltid finnas där för att hjälpa dem förbi världens vassa kanter. Men det kan jag inte och det får mig att känna mig så maktlös.

poppoeten sa...

Minnen. De spelar så vackert i hjärtat och alla fina ord som lägger sig smultron på strån!
Underbart!
Nu ska här sovas i hundra år...
Kram kram kram!
A

A Cup Of Emilia sa...

Vilka fina minnen och fina bilder! :) Kramar från Emilia

LyckligaPraliner ♥ sa...

Vad underbart du skriver och "farmor pladdrade i mitt öra" är ju en sån härlig beskrivning så man blir överglad :)) Glasen på bilden längst ner tror jag är precis lika som min farmor hade. Min farmor pladdrar också i mitt öra :)
Kram till dig! /Ann-Louise

Emmie sa...

du berör med dina texter och ord långt in i hjärtat!! det där med att någon annan minns genom dig, den tanken gillar jag.
och här inne trivs jag, på din blogg.
och ja, kjolen knep jag under Drömmas sista öppna glansdagar!:)

sarapirat sa...

och mitt bland dina minnen blandas mina in. dom där glasen...vem hade sånna? min mormor kanske? dom väcker minnen. sommarsaft.

vad fint med vardagshjärtan. min vardag är så oregelbunden just nu, den här sommaren. men jag fångar hjärtan ändå.
kramar

Emeli / lovely chaos sa...

Jag förlorade dem ganska tidigt. Före vecka 20 alla tre. Men de hade fått namn. Och jag hann planera så mycket.
Dumt har jag lärt mig nu, men det är svårt att låta bli.
Kram

Sanna sa...

Underbara ord och bilder gumman..jag samlar också på minnen.. Älskar den ombonade kärleksfulla känslan dom ger mig..något bekant och tryggt.. <3

SV: Mmm man har alltid fullt upp.. Får hembesök utav bup på fredag då näst yngsta sonen inte mår helt bra och det går ut över skola och sömn..så nu städar och plockar jag för fullt..du vet man blir lite sådär nervös och orolig att ens hem inte skall duga..trots att dom är här för att hjälpa och inte studera min inredningssmak.. =) hihi..
Ja ikea katalogen är en riktig nostalgitripp och jag dreglar över allt fint.. <3

Sänder mycket värme och kärlek.. <3
Kraaaaam
Sanna

Sussie sa...

Glasen på bordet gjorde mig helt vild! Igenkänningsfaktor mycket hög :D Jag blir så glad av såna småsaker. Att Ni retro-tjejer återanvänder och sparar så att det ej försvinner ur tiden.
Fint också med gamla ramar.
Fantisera på, det gör jag med för jämnan. Just nu får gubben leva med att vi nog levde i Gamla stan han och jag på Medeltiden :) Visst visst säger han och ler han också.
Kram

lillaicaica sa...

ja det där glasen väckte också liv i gamla minnen för mig. eller kanske inte så mycket speciella minnen utan mer.. just det! de glasen ja.. de känner jag igen. barndom. de glasen är ju faktiskt väldigt speciella och jättefina!