till-vidas-ara

Systerskap







Jag hälsade på nära vännen igår. Systervännen. Vi som gick andra stigar
i några år. som möttes igen, som om tiden stått alldeles stilla och bara väntat
på oss, på den här sommaren, den här vidöppna. Lyhörda. Vetter mot
världar vi glömt eller bara anat.
Jag nästan flög gatan fram till hennes. långa steg, längre än mig själv. Glömde
både kamera, plånbok och annat man tror är viktigt. Visar musiken, videon hon
hittat istället. Den hon sa, hon tänkte på mig när hon såg. Vad glad jag blev för
jag förstår precis. får mig att minnas den där sommaren. de där dagarna, sommar-
nätterna då jag gick med mina systrar längs gatan, natten, Gyltzaudden med alla
de träden som levde så vackert. Hur vi sjöng våra magiska sånger, åkallade.
dansade på höjden där körsbärsträdet stod i fullmånen. Hur alla blombladen
föll i en plötslig vind. Vår förundran över svaren vi fick alla Tecken, så mycket
Liv på en och samma förtrollad plats.
Igår lärde hon mig spännande trix och trolleri med foton, drack kaffe och åt en
märklig lunch, såg hus som kallar en till sig, på promenad. mötte många blickar
och pratade tankar ur en aldrig sinande källa. Vi, som är så mycket bortom
horisonten, under ytan och långt där borta på en. Bergstopparna. mellanrummen
och så mycket annat. Syster.



~Lycke