Ibland hör jag hennes steg så tydligt. Små och tultande
två och ett halvt år är hon nu. min Vida
ibland tycker jag, precis, som om det var en liten knubbig
småflickshand, stryker mig över håret.
Jag säger : se du har fått en lillebror..
Hon är med mig bredvid mig, den lilla vindpusten
i mitt hår, slingan som faller fram. där är hon,
svävande alldeles intill mitt huvud.
Jag kan sakna dig så mycket...
..hittade mina termosar. här är de, finaste R.
avdammade och tydliga står de här, blänker i min ögonvrå.
I den vita väggen var det hål efter en hylla som stått. Jag
satte dit knappar fina ljusrosa, i hålen.
Det är mycket som kommer fram nu i dagarna
jag dammar av och vårdar. ömt
~Lycke
13 kommentarer:
oh, så rysligt sorgligt och kärleksfullt och vackert ändå.
termosarna var söta! och så himla finurligt med knappar i borrhål, skall jag komma ihåg till när det blir hål någonstans här hemma!:)
Emmie: tack rara du. det är lite svårt det där, men vackert ändå. jag är glad att känna att hon finns. knappar är fint till mycket lustigt och nyttigt kan jag tänka.
kram Lycke
jag vet inte riktigt vad jag skall säga...men det där med förlust och sorg kan gröpa ur en och samtidigt ge en kraft på nåt konstigt sätt. en varm KRAM till dig!
pippilotta: ja, precis så kan det vara, tack för det du säger du.
kram Lycke
Såå vackert du beskriver den där känslan av någon man saknar men ändå känner på något vis.... Precis så är det med min mamma som dog för två sommrar sedan! Hon känns såå nära men ändå så långt bort på samma gång.
Såå fint och fiffigt med knapparna - smart!
Kraam Lotten
Beautiful words ~
Så vackert skrivet om din lilla Vida. Jag tror också att hon är med, tröstar, ser, skyddar...
Vackert med knapparna på väggen, fiffig o fin idé! Kanske härmar den! :)
Kram fina!
Å så underbart suckigt vackert glittertåren i ögonvrån. Och så vidunderligt glatt jag kan se hemma springa där i din ljuva trädgård, spinnandes små silkiga trådar av kärlek. Å å å så fint!
Kärlekskramen
A
Åh, jag gråter en skvätt för lilla Vida och dig! Hon skulle få vara hos dig på riktigt, inte bara som en vindpust... Så du skulle kunna stryka hennes hår. Lilla flickan. Ändå fint att du kan känna att hon är med dig. Alltid kommer hon finnas med dig. Din flicka. Alltid.
Kram,
Karin
Åh, nu önskar man att de där fina rätta orden skulle komma, men det gör de inte. Förstås. Men visst går hon där bredvid dig på tultande små steg. Förstås.
Kram
Fina du..vackert skrivit. Som alltid!! Såklart är hon med dig. Lilla Vida. Alltid.
Termosarna- utsöta.
Stor kram kommer lastad
måste vara så hemskt att förlora någon. så liten. du är en stark människa, som orkar, som klarar och kämpar. du är en idol, en hjälte.
alla mina lyckoönskningar till dig fina du!
svårt för någon som inte har barn att veta, men att förlora den lilla är det värsta som kan hända. du har klarat av det och är modig! du är verkligen en förebild. för att du är så bra! tack för en fin blogg och för underbara bilder och ord. din blogg är viktig och det är du med.
puss och kram <3
Det är så svårt att skriva rätt, för jag vet inte om det går. Det är bara så orättvist. Jag vet att hon är med. Hon vakar över er. och ja, svårt att hitta ord som sagt, men jag tänker på dig. Att du är en så stark och modig liten mamma. Du är så fin och bra. En person att vara stolt över.
och från ett till ett annat. Tack för att du visade termosarna. Dina är så mycket finare än min. Underbara. Passar dig perfekt. <3
Skicka en kommentar