tisdag 7 februari 2012

det gamla fina..











om det där med inredning, och allting vidare tidigare..
när den största och mest mörka sorgen hade lagt sig från Vida. så fann jag
liv i det här med inredning. i en lite kanske märklig inredning med historia,
gamla fina saker som känns levande och vibrerande. Jag har alltid varit svag
för det gamla, men nu blev det som en berusning. det där med patina, det där
många gånger tryckta, tummade älskade..gärna kuriosa, det lite underliga..
och så är det nu., fortfarande..
den där lampan jag nyss ropat hem från tradera, skåpluckorna som jag alls
inte vet var de hör...har ingen aning vad jag ska ha de till
ett par skåpluckor som höringenstanstill..men jag älskar dem. det gröna
färgade glaset, mönstret som minner om rosor..den där tanken att de
hör hemma här. någonstans
hos oss..
någon som har en idé om vad man ska göra med dem ?!?
jag går tre steg till och sen ropar min Lille
dags för lunch..




~Lycke

( Liten busar runt i samma gamla bebismössa om jag hade som Liten :)

9 kommentarer:

Fina sa...

Hej. Här tittar jag in igen och du står med skåpsluckor i spegeln så fint. Jag är dålig på att beklaga sorg, känner att jag tränger mig på eller att det blir banalt. Men jag vill ändå skriva hej. att jag har läst. Och kramar till dig! och din familj. Och din gosse är alldeles säkert den raraste jag sett!

Pella sa...

Hej fina,
nu känns det som om det var ett tag sedan jag kikade in här men det är inspirerande som alltid. De grönglasade dörrarna är fina bara som prydnad tycker jag!
Jag har inte upplevt något så hemskt som att förlora ett barn däremot har jag förlorat en nära vän och nära familjemedlemmar och vet allt om vakuum som uppstår i livet och hur det krävs många otroligt små steg i taget för att orka tillbaka. Det är något fint du har till Vidas ära i alla fall. Kram till dig som tar de där små stegen hela tiden... Pella

rebecka sa...

himmel, bild nummer fyra är fantasisk. grönt glas och sol. mh. poesi.

Maria sa...

Tänker att ditt förra inlägg var alldeles blått och att det här är alldeles grönt och orange.


Det är ju något speciellt med att vara de udda och gamla sakernas riddare och räddare.

till-vidas-ara sa...

Fina: tack o tack rara du! trodde ingen skulle kommentera här idag blev lite ensam , men så kom du ändå, och hej, min gosse är alldeles underbar..kraam

Pella: ja de får nog bli någon slags prydnad :) ja, bloggen och tokiga inredningsbestyr har varit en Lisa. önskar bara man hade fler rum att pyssla i..

kramar Lycke

till-vidas-ara sa...

rebecka: tack för fina kommentaren. ja jag älskar färgat glas, och särskilt grönt. världen blir så vacker när man tittar igenom..

Maria: ja, det är gott, och att vi är så många ändå som tar hand om de gamla tiderna, som uppskattar..
kan nog räkna saker som är köpta nya på en hand här hemma. det ska väl vara tv-apparater, sängar och vardagsrumssoffan då (ler)

kramar Lycke

Snövits äpple sa...

Ja visst ger det så mycket mening med att skapa sig en egen liten värld med gamla ting. Jag känner verkligen som om jag skapar en egen värld för mig i mitt hem, där är också nästan allt, allt, allt gammalt. En del av mig passar inte riktigt in i vår samtida värld kan det kännas som. Tack så mycket för att du delar med dig av din värld till oss! Jag tror att vi är många som är glada för det. Tack också så mycket för att du tycker min idé att sälja små kakor och godisar i dockporslin är en bra idé- så glad jag blir. Kram Sara

Anonym sa...

Vilken vackert skriven blogg! Så mycket närhet och eftertänksamhet. Och allt inramas så fint med dessa ljuva fotografier. Jag hittade hit av en slump - via Drömmabloggen - och kanske misstar jag mig, men någonstans tror jag att vi känner varandra lite-lite sedan tidigare i livet. Ett par ledtrådar; tror att vi bl.a. hade matte tillsammans med en lite fyrkantig finländare som levde i ett hus tillsammans med en grön riksdagsledamot. :) Jag flyttade efter bara 1,5 år. Om du är du så sänder jag varmaste kramarna, om inte så sänder jag dem ändå. /Christel

till-vidas-ara sa...

Christel: Nämen hej!!! visst är det jag! och vad himla kul att du hittade mig här!!! jag tänk hur det kan gå alltså! och vad tusan var det han hette nu då. käns som jag har det på tungan men det vill inte komma fram - våran fyrkantiga mattelärare, lite fyrkantig och lite lustig ändå! och vi som var i eran lägenhet och snyggade till oss innan innan discot, ljuslockhåriga och lyssnade på trackslåtar. parken och vad tusan hette det där discot man var på först av allt i stan? galet vad minnet sviker. flyttade du till Stockholm? jag bodde på Klostergatan och hade högstadiet tvärs över vägen. och vi var kära hela tiden :)))
Du har ingen blog man kan kika över i? maila gärna om tiden och lusten faller på : lycke.live@gmail.com
jag använder mig av annat namn på bloggen, ett litet alter ego som känns bra :)

kramar Lycke