jo det kallas visst så. i litteraturvetenskapliga sammanhang, och det satte sig fast visst
hos mig nu. Spleen kallas det. ett svårmod, en smärre depression så att säga. och jag tror
visst jag drabbats av den, igen..
vet inte om det är mig. eller om det är det där arvet. det ryska finska kära från
min pappa, min farfar, Han som visst och bestämt faktiskt hängde sig när min pappa
var bara tre... då var min pappa redan påväg till Sverige som krigsbarn. Ni vet Finland..
och Sverige, hur svenskarna tog emot krigsbarn...
Både min pappa och min farbror fick åka över till Sverige, blev tillfälligt eller permanent adopterade av svenska föräldrar. Min pappa blev adopterad. men inte hans bror, han
blev skickad tillbaka...,han min farbror är död nu, men han följer mig när jag kör bil, för
han tycker jag kör
dåligt, han bannar mig, han ler mot mig när det går bra.... jag önskar så att det blivit
bättre...
musik nu...Lycke
10 kommentarer:
åh.. jeg ønsker også at det blir bedre!
Gode du.
dear oh dear
vet inte vilket arv det skulle vara för min del.
vilka livsöden.
så många historier.
vad blir det för musik?
kramar
vackra bilder
Drömmestjernen: tack kära! det är redan det eftersom jag skriver om honom, du vet, han fick aldrig komma fram ..på rätt sätt * hos mig bidar det. glad när ni skriver..
Sarapirat: Jag vet faktiskt inte vad det blir för musik..vad han lyssnade på! Måste fråga pappas kusin, för pappa hade aldrig någon kontakt..kraam
kramar Lycke
Kram till dig.. Lätt att bli nere i dessa tider när det bara kommer mer och mer snö.. man vill ju bara att det ska vända!
Ja det känner jag väldigt väl till. Mina stora barns farmor kom till Sverige som krigsbarn med en lapp runt halsen med en siffra på. på andra sidan i Sverige stod fosterföräldrarna och väntade på "sitt" barn med samma siffra som de redan hade fått. kram. icaica.
Svårmod är ej lätt att bära och jag önskar bort den för dig. Vad hemskt att han hängde sig och din pappa som var krigsbarn...Och han som blev skickad tillbaka... Så mycket som hänt, så många som bär på det som värker.
Kör bil försiktigt Lycke! Du bor också där det är mörkt, snörök, halka, ren och älg. Säkert.
Kram Ann-Louise
Sömnbrist gör vem som helst dyster, hoppas du får sova mer snart. Och att vi ska få se annat än snöööö. Även om det är vackert. Så fin klänning. Älskar småblommigt. Kram
Man ärver inte allt. Och du är stark på ett mjukt vackert sätt. Du bejakar det som känns, det är fint. Och svårmodet kan drabba mig varje år den här tiden på året. Tittar man vetenskapligt har jag nog för lite d-vitamin, som större delen av befolkningarna i Norden som får för lite solljus. Tittar man österländskt är februari en tid med mycket jang energi i svang. Då behöver jag lugn och ro. Kramar och kramar i ljuset
Jag har börjat äta vitaminer och hoppas att det ska hjälpa mig att komma ur detta tillstånd av trötthet som gör mig deprimerad och frustrerad.
Det gör riktigt ont när man tänker på hur familjerna i Finland fick skiljas från sina föräldrar, barn och syskonen som inte alltid fick vara tillsammans utan hamnade i olika familjer.
Min mamma brukar berätta minnen från när hon var liten och att mina morföräldrar tog emot en finsk familj på flykt som även hade med sig sina kor.
Hoppas att du snart mår bättre och TACK för ALLT det fina och även det sorgliga som man kan följa i din blogg!
Kram Anna
lillaicaica: ja visst är man väldigt less vintern nu, men det borde ju hjälpa att det blir ljusare..letar efter solen i ögonen idag :) och jo det där med krigsbarnshistorierna. det blev inte alltid bra det där, inte alltid rätt för dem som blev hemskickade heller. pappa pratar sällan om den tiden..kraaam
Ann-Louise: Jodu här är det snörök, halka ren och älg också :) så jag är glad att farbror Seppo sitter bredvid i bilen. han var väldigt förtjust i bilar. Föröker hitta ljuset idag. känns bättre när jag faktiskt sovit natten som var..åååh ***
Persilja: småblommiga sommarklänningar brukar höja humöret, men visst är det som du säger..den stora boven är nog min sömnbrist. tur jag sov som en klubbad björn i natt..gott!
Annika: hur fungerar Jang-energi i svang? lät intressant, och så skönt att höra att man inte är ensam om svårmod i denna vintertiden..ska leta solen i ögonen idag..kraaam
Anna: tack så väldigt mycket för din fina kommentar! blir så glad * och jag har också den där extrema tröttheten..kanske behöver vitaminer jag med tänker jag..!
och visst var det sorgligt hur det blev för en del. min farfar var med i kriget och mådde inte alls bra sen. och min farbror mådde inte gott av att bli skickad hit och dit..blev mycket misär för hans del och jag har alltid undrat och önskat vi hade mer kontakt..
kramar Lycke
Här plågar svårmodet mig oxå... Gubben dammsög nyss för att jag äntligen ska orka städa imorgon. Fick igång mig så att säga. Dags för vår snart. Och dags att städa efter att inte ha gjort det ordentligt på månader. Solen lyser ju in och man ser lager av damm...
Du skriver så fint om din farbror. Jag upplever också att jag har med mig några som redan gått över...
Kram på dig! :)
Skicka en kommentar