onsdag..
inskolningsångest. jag ville egentligen inte skriva om det här för det känns ju nästan ännu
mer då.. men.. Liten har skolats in på dagis i veckan och förra. bara 15 h i veckan nu när
jag söker jobb, och han är så trygg och trivs med alla barn, alltihop. men idag märkte jag
den där oron när jag inte var med överallt. när jag skulle åka iväg några timmar..
Jag åkte runt stan och gjorde nödvändigheter och nu sitter jag här vid datorn med ångest-
monstret över bröstet och väntar att rara dagisfröken ska ringa..
åååh hur det svider och hur man undrar. hur det går, om han sovit, om oron i hans blick..?
kan inte komma ifrån att det alltid känns som ett litet svek, även om de vänjer sig fort och
trivs så fint och han är ju så trygg, men men...men...
gråten i halsen, visst bättre släppa fram, men det är ju så jobbigt...
känner jag måste sätta igång med något nu. gräva en grop i trädgården, dunka huvudet i väggen,
riva resten av huset...eller nåt..
pratar lite hallprojekt istället. Halltaket har jag målat färdigt. lamporna
gör sig så fint mot panelen tycker jag. nu fixar mannen det sista på väggarna innan vi målar väggen
till höger i mörkaste blått, påfågelstapeterna på resten. och en annan finfin lampa har kommit. Rop-
ade in den på tradera, en gammal vagnslykta som jag gärna skulle ha fler av. får mig att tänka på
" Fantomen på operan" ..de där facklorna som kommer ut från väggen hållna av händer ( ler)...
Ååh nu ringer det..! Det var dagisföken..Liten var glad men hade inte kunnat sova så jag åker och
hämtar honom nu....ååh...ångest ångest arvedel..släpp mitt hjärta nu..
~Lycke
translation : Wednesday..
anxiety..Little ones first day some hours alone at daycare..today..
we have been there together earlier this week and a little bit of last week, and he is comfortable
and happy with all the children, but today I noticed that little worry in his eyes. It´s just 15 h/week
when I´m looking for job, but still you know, always hard. today I went doing business in city, went
home and now I´m here at home, in front of the computer with the monster of anxiety over my
chest. waiting for the sweet kindergartenlady to call..
ååh how it aces and how one wonder. how it is, if he´s been sleeping, if worry in his eyes...
even if I know they get used to it soon and are comfortable, and he is so calm in himself I know, but
but ... but...
crying in my throat, know its better to let it loose, but ... so heavy..also..
Feeling I have to start something up. dig a hole in the garden, demolish the house or something..
talking some about our hallway instead. The ceiling I have finished
painting now. The lamps looks so good against it I think. in the evenings my husband makes the
walls ready before we paint the wall to the right in dark blue and the others wallpapered with the
peacock-feather-papers. and another lovely lamp has arrived. fom tradera, and old carriage-
lantern I would like plenty of. makes me think of " phantom of the opera" with that hands holding
torches (smiles) ...
Ååh now my phone is ringing..! it was kindergarten-lady..Little one was happy but had not been
sleeping so I´m going to get him now...ååh...anxiety, anxiety inheritance-share..let go of my heart
now...
~Lycke