lördag 25 augusti 2012

lördag...







jo jag vet, jag blir lite av en drama-queen, ibland, om hösten..
tänkte lite på det där idag. på promenad med Liten i den mest strålande augustisol, höstsol vi
väl någonsin sett.
tänkte på hur kanske annorlunda jag kan tyckas när jag lägger ut musiken. den som får mitt blod
att rusa lite fortare. den som ger den där speciella energin. den med drama ...
annorlunda kanske motför mina mer försiktiga inlägg...
och då till tanken på hur komplexa vi kan vara. hur många jag som kan rymmas inom en..
hur många olika flickor, kvinnor jag varit......Är...
och hur alla finns där inom en ...


särskilt sista tiden har jag känt så väldigt starkt hur allt nu och då, alla delar tycks samlas till något
jag inte riktigt vet ännu ...men det känns starkt och bra. förväntansfull kikar jag bakom sammets-
gröna gardiner..

och jag ser liksom allting samtidigt. Lycke 4 år, som krupit in under de röda fransarna på dagmammans
plyschfåtölj. spänningen när hon kommer uppför trappan för att leta. Lycke 10 år, som sitter i en kanot
med bästa vännen när storebrodern välter den, så indianklänningarna blir blöta. känslan av vattnet som
omsluter, lyckan i halsen. Lycke 19 år som kysser Honom passionerat i ett skjul på skolgården. smatt-
rande underbart regn på plåttaket ovanför och hur jag inte kunde somna om natten efteråt. den blöta
grönskan utanför mina fönster kändes så alldeles för mycket....  alla kärlekar..


så det är jag. och det är du..och vi är alla så mycket mer än vad som syns och verkar ... tänker jag ..


amen och kyssar en lördag ... Lycke



translation..

yes I know, I become kind of a dramaqueen, sometimes, in Autumn..
thought a while at that today, walking with Little one in the most beaming August-sun, Autumn-sun we
had ever seen.
thought of how maybe diferent I may seem when I lay out the music here. the music that makes my blood to speed a little faster. the one that gives that special kind of energy. the one with drama...
maybe different against my elsewise more precautious kind of writing...
and then to the thought of how complex  we can be. how many I, me who one can contain..
how many different kind of girls, woman I have been...Am ...
and how everybody exists there within ...

especially most recent time I have felt very strong how all now and then, every part seems to gather to something I don´t really know.. yet..but it feels powerful and good. stoked I peeking behind velvet-green
curtains...

and I kind of see everything at the same time. Lycke 4 years old, who has creeped in under the red fringes at nannys plush-armchair. the excitement when she came up the stairs looking.. Lycke 10 years. who sits in a canoe with best friend when big brother of her rolled it over, so our Native American-dresses got wet. the feeling of water comprising, the hapiness in the throat. Lycke 19 years who kisses Him, passionated in a shed at the schoolyard. pattering rain at the sheet-roof above. and how I couldn´t sleep later at night. the wet greenery outside my windows felt just too much..... all that love affairs ...

so thats me. and thats you..and we are all so much more than whats visible and acting.... I thought ..

Amen and kisses a Saturday ... Lycke

12 kommentarer:

Titti sa...

Så fint! Alla minnen man bär med sig. Bra och dåliga, de som skapar oss. *Älskar nostalgi*.

annika sa...

Ja så underbart det är med alla vi är i en gestalt. Jag känner igen mig så fint. Lördagsomfamning!

LyckligaPraliner sa...

Ja precis så är det. Ja precis sa jag högt för mig själv här där jag sitter ensam en stund i rosenrummet, vid mitt gamla skrivbord. Ja men det är ju ganska likt mitt liv fast jag kysste ingen passionerat i ett skjul. Jag jobbade vid den åldern, bodde i lägenhet och hade en typ som inte alls ville kyssas överhuvudtaget :)) Ja bra så. Han var inte värd det ändå. Tror jag.

Jag tycker inte du är annorlunda på något vis alls. Musiken är du. Dina rader är du. Du är precis som jag tror att du är ändå. Det känns ofta som att jag vet precis ändå vad du menar. Jag är också drama-queen ganska ofta ;)

Kram!

till-vidas-ara sa...

Titti: härligt höra dina ord!love ***

annika: ikväll växlar jag mellan tre, men två vill gå till sängs nu...inte "jag"... (ler)

Ann-Louise: härliga härliga du ! ler alltid när du skriver :) vilken typ, som inte ville kyssas. tur han försvann. och jag är glad jag syns som jag är. känns viktigt på nåt sätt nu..och ditt rosenrum..mmm..låter så härligt...

kramar Lycke

Trädgården på Höjden... sa...

Fina, fina du. Just idag tänkte jag att nu känns det som om jag äntligen börjar öppna upp hela mig och ge tid för det jag vill och som får mig att må bra. Inte bara se till att det fungerar för alla andra. Det finns så många egenskaper i en människa. I mig. Och jag börjar så smått acceptera alla dessa i stället för att ursäkta mig och tänka att det kanske är jag som gör fel Tänker fel. är fel. Ge tid till mig själv. Vemod, färger, tysthet, stillhet, fart, intensitet, eftertänksamhet, utåt. jag.

När jag ser bilden på huset (ditt?) bakom trädet tänker jag så på huset i "Agnes Cecilia" boken som jag läst i sommar. Det ser så hemlighetsfullt ut på bilden. Fint.

Kramar till dig
Åsa

Wilhelmine sa...

Alltid så nydelig her inne hos deg;)) Fine bilder på en fin blogg.

Maria sa...

Visst är det så, att man är en med många sidor. Men alla bottnar i samma grund. Dagen får bestämma vilken form man får.

Losarinas mor sa...

Ja, vi er mange kvinder i en og sammen krop- kvinder vi har været, kvinder vi er og kvinder vi bliver..Og dog, er vi den samme kvinde.
Tankefuldt indlæg. Smukt. Og så med hindbær på strå:)

fröken blund slår dank sa...

Det är precis så som det är och så som jag tänker och jag förundras över det. att jag är samma nu som då, fast ändå helt olika. livet. det är så finurligt och konstigt. jättefint och jättefult. allt på samma gång.
Söndags godmorgon o kram till dig!

La Dolce Vita sa...

Hello dear ! I was away on a holiday, was very busy, so late in coming to your blog :)
Anyway, I can feel your thoughts. We are the same woman, one body but so many different characters evolving through the years, from childhood to adulthood. I, myself, am not the same anymore. I have evolved. It would not be an exaggeration to say that I am evolving daily...my moods are ever changing...change is constant...I love change although sometimes, I fear it, yet, I do take risks.
But right now, I am loving myself. at this stage.
Your photography is beautiful. Please tell me what is the first photograph ? Berries pierced through wheat stalk ?
I love how you took the photograph of your house and clothes drying from a distance- Long shot-love it !
Have a happy day,
{will catch up with the rest of your old posts today if possible}

Nanna sa...

Och du.. du skriver så fint och så klokt. Hade ett samtal med min syster igår om det där. Vem man är och vem man varit och att det ibland är så svårt att veta, just därför, hur man är nu.

Och visst måste man påminna sig lite tycker jag om att det vi läser på varandras bloggar ofta är ett ganska litet fragment av helheten. Det finns så mycket mer liksom.

Och så måste jag säga att ert hus ser h e l t underbart fint ut. Så skulle jag vilja bo i framtiden tänker jag!

kram och hoppas du har finaste tisdagen

/Nanna

sarapirat sa...

hej fina
du skriver fantastiskt här!
och mejlet, tack snälla, kommer tillbaka där! ser du, jag har prickar här...men en urgammal dator som tar långa stunder på sig, så det blir inte mycket bloggande av, åt något håll.
vilket vackert sagohus där? vart är det? jag gillar också lana!
stora kramar så länge