vattenstorm

Det stormar och regnar. utanför mina fönster, är världen som djupaste blå, grå vit och

magenta. fylld av vatten, rörelse, stug-stormar. mina väggar tunna som papper.

En knapp som är borta, mina kalla händer runt en kaffekopp. det ekar

när jag går över golven, i hallen...

... och vi myser under hallonfiltar, jonglerar med kuddar och torkar snor. när han är

vaken. Nu sover min Lille..

Bilderna från någon vecka sen eller två. kändes som sommar den dan.

motvikten till allt regn och rusk.

Mannen har köpt en dator men den är inte färdiginstallerad, så jag kan bara hämta

gamla bilder. kan inte redigera dem heller som jag brukar, så de är mörka,dova,

oskarpa. precis som vädret. precis som världen utanför mina fönster. men jag

känner mig lite glad ändå. för det känns som Liv.

Väldigt mycket Liv, och massor av vatten

energin som rinner till..

~Lycke

( så mycket jag skulle vilja visa er, men jag får tåla mig...)

Så lyckades jag ändå få ur mig något här. nystansdes i vansinneshärvan..alltså..!

jag varken klarar av eller förstår ett.något alls när Mannen får för sig att byta ut

allt möjligt knepigt med datorn, och sen när ingenting är sig likt och långt ifrån

klart! jag kan faktiskt bli smått vansinnig för mindre.

Hela helgen har han suttit och mixtrat och funderat, och sen jag då, som inte förstår

mer än det absolut invanda och direkt påtagligt hemkära ni vet, förstår absolut ingen-

ting av allt det nya inställda (och ännu inte inställda) ..och nu förstår inte han heller

vad som är fel eller hur han ska fortsätta. Åååårrgh, om jag bara hade fått lite lite

grann av en datorhjärna, för jag får absolut abstinens, och blir väldigt frustrerad av

att sakna er därute så mycket, av den här kontakten..när andan faller på ni vet..det

här fina med att skriva och bara få vara kontakt så där direkt trots milsvida avstånd. så

himla fint. så välgörande för själen, och allt. Just nu använder jag en lånad, ny, laptop

som det kallas, med inga invanda..eh instruktioner,,,

jag vet inte ens hur jag fick in bilderna, men de här var de enda som fungerade att ta

in och de är ju ganska talande ändå; ett stökigt garage, en skruttig och en övergiven koja

i våra kvarter. den där kojan ja! nästan så jag känner, jag borde flytta in där..och leva

på vatten och bröd..skala av alla begär, all saker, alla måsten..fast kallt. jag skulle behöva

fodra den med allt som foder är kunnigt till och massor med kärlek och några ljus..och

så fönster. jo fönster måste jag ha där, att kunna sitta och dricka kaffe till och flanera i

tanken om de som går förbi, ropa in någon om de skulle till att tordas..prata vårslask och

snöbrist..och om den där Haraldsson som visst högg ner träden på gångstigen; för utsiktens

skull då. och "Jo...,.. det är inte lätt med livet, med människorna ", skulle jag säga och så ta

en snus till, och fråga om påtår...skulle jag och det skulle vara fiint. riktigt fint, sådär, vi skiter

i tvätten och damm-hamsterrråttorna och post-eländet och jag skulle minnas en gång för alla

att det INTE ..är något värde i sakerna vi omger oss av..

det är bara V. i i slutändan. bara Vi, och till det, SÅåå mycket mer kärlek än vi först, trodde,

var möjligt. så vi glömmer det där.

om inte jag borde ju minnas..

~ Kram Lycke

jag blir galen, datorkrångel, möjligheter, som smiter genom fingrarna som silverfiskar. skarpa hörn, Just nu. Fast vi har snö. minsann...

jag blir galen

Fredag..








Älskade röra. ja jag måste ju säga det, eftersom. det är väldig rörigt här just nu, och
jag inte hinner riktigt, faktiskt (ler)
men jag kan tycka det är vackert också. det som bara har hamnat där det är av
en slump, av tidsbrist, av slarv, av..lättja. ja det är fint det som det är bara är av sig
självt. Tänker jag. för jag har blivit så lugn nu, så här på eftermiddagen. lugn i allafall,
trots en väldans massa väntan, längtan, gny och svär på förmiddagen
Jo, det är så att jag väntar fortfarande. väntar på något så världsligt som post. vet
inte, exakt, hur det kunde bli så viktigt, men jag har gått i fönstret så många gånger
idag och kikat, blängt, svurit tyst och tripat på tå med glödheta diamanter under
fötterna, har jag och det är väl helt ok.
Nu är jag lugn. jag vet att paketen inte kommer förrän tidigast måndag. Jag är lugn.
Jag ler. jag ler väldigt brett, för jag vet hur bra allting verkligen är, och hur fånig man
kan vara över ett paket. Så önskar jag att helgen blir röd. det är något alldeles särskilt
med rött såhär i väntans tider. jag önskar mig röd. jag önskar..jag önskar jag kunde
dela med mig av det till er.. av den här känslan jag har. lyssnar på klassiskt fortfarande
gör jag. det gör mig lugn. det jag lyssnar på är bara en blandning av klassiska favoriter,
men det är Verid, Orff, och Gorecki som är de jag lyssnar på mest just nu.




Kramar, långa ~ Lycke

..väntan..







Vi lyssnar på klassisk musik, och jag väntar. Trollstaven fungerar inte längre, den bara
ligger där...
Det var tal om en primadonna, med tiaror och allt, ljuva stämmoroch överdådigt..
blött, trött, grötstänk, stänk.. fläckar, vitt , svart..
och jag väntar. ni vet det där..
och jag väntar....
berättar snart


Fråga: känner ni igen denna tapet? skulle bli hjärtans glad om någon gjorde





~ Lycke

Att gråta över en stjärna




Det har varit några märkliga dagar. märkliga. men ändå bra, för jag har känt
mig alldeles nära himelen. (jo, jag vet att det inte stavas så, men i min värld..)
alldeles nära himelen, nära till gråten, nära barnen, mannen, huden och det
allting innanför den. en lugnande hand på hjärtat, om natten. så det inte rusar
så fasligt. mörkblåa skyar, vinrött med frost fast utan snö. Det har stått stilla
och andats...
så kan de också brista de där fördämningarna. bara man petar på dem lite, lite.

Igår satt jag vid datorn och hittade något alldeles underbart på Tradera. En
alldeles precis likadan adventsstjärna, som fanns i vårat vardagsrumsfönster
mina barndomsjular. Jag blev alldeles och röd om kinderna och tänkte att den
där. Den ska jag buda hem när sista minuten tickar.
Så var mannen nere och duschade och Liten behövde tröst att sova med, så jag
satt och lindade hans fingrar i mina medan minuterna tickade. jag räknade..och
räknade..och så kom jag mig till datorn, budgivningen..och den var slut!
och jag blev fullständigt förtvivlad. ansiktet sjunket i händerna och de där riktigt
djupa tårarna, strömmade, från de där djupaste skrymslena, de mest glömda
platserna djupt djup inom..
Ja det är inte klokt. jag undrade om jag var riktigt klok. men det var liksom ganska
skönt sen när det var över ändå. när den stackars oförstående mannen hade fått
trösta länge länge med alla armar lindade om..ordentligt..Så.
Kanske jag förstår de där tårarna snart, kanske inte. men de var bra. de löste upp
knutar utan att jag behövde förstå precis. det räcker för mig.

Bilden ovan har inget annat med historien att göra än att jag letat efter den halva
dagen i tron att vår gamla julstjärna fanns med på den. Det fanns den inte. men
julstämningen fanns där, och 60-talet, och min mamma med en lite lustig min, min
pappa och den lilla hunden Lotta, som levde några år efter att jag kom till världen.

och är den någon som har en sådan julstjärna och vill sälja den, eller ser en sådan
på loppis. så köper jag den mer än gärna ***








Kramar Lycke

Morgonmys..








Äntligen fick jag så in lite bilder här. har försökt sen tidig morgon men det gick
ju bara inte. frustrerad man kan bli. och ändå var det alls ingenting särskilt jag
ville säga. bara lite morgonmys med de stora små, när Liten för en gångs skull
sov över frukosten. Lilla L steg upp innan mig och gjorde sig specialfrukost.
det är visst ett hemligt recept, men det är nog lika bra att ni inte vet :) mycket
med socker i kan jag säga och en lite underlig blandning.
Svärmor har kommit hit med tåg från Jönköping, fast nu är hon och min kära på
stan och gör ärenden. suck..den som för en gångs skulle fick gå med sin kära på
stan. I vanliga fall är han liksom inte hemma förrän klockan 6..
nåja, jag tror att fredagen är god med oss. till och med solen orkar sig fram..
och titta där, vilken annan Lilleman som kom med posten igår. en Liten vän
som ska upp på väggen i Litens rum. hemropad från tradera.
det blir fint det här.
nu ska jag klippa luggen, tänkte jag..









fredagskram Lycke

Hej hej!
är de någon annan som har problem med att överföra bilder till bloggen idag?
ibland vet man ju inte om det är ens egen det är fel på..eller..alltså

fredagskramar Lycke

..






Ljumma vindar runt våra hörn och känslan av dimma. det ligger sjok av regn i luften
och den där känslan av nästan vår. årstiderna i korsning och jag nimmer ett stråk från
förr. en mistlur jag inte vet vad den vill säga. känner mig otillräcklig. gör jag, fast jag gör
det där alltihop..det bästa jag kan.
en Prästkrage till er. Den betyder ordagrant : där du finns där vill jag vara. bara då är
jag lycklig ..


kramar Lycke

Mammas fina fina klänning från förr. visade bilder på den i vintras, men trodde aldrig
aldrig jag skulle få på mig den. aldrig trodde jag det, men det gick alldeles precis idag. tog
kort och bilder när Liten ville sova. men det där med kort på en själv blir jag aldrig klok
på. tur är att man kan välja bilderna som tas är det i allafall, för jag..ja jag gillar verkligen
dem inte vid första anblicken, det känns bara jobbigt först faktiskt.., men sen när man
tittar igen så är de ok, en del och så .. är en del alldeles självklara helt sådär bara...
men det där är inte lätt. det är ett jobb med en själv det är det..
Sen våran vägg! den är alldeles snart nästan klar-rensad- på tapet, som ni ser det lite av..
så i sinom tod kommer det ny tapet..i sinom tid
och jag måste säga jag är lite stolt att snart ha fixat ner detta eländestapet...nästan all-
deles själv, för den var som sten. det sista uppe i trappen ska mannen fixa..men men
jag bävar..är ni alla lika oroliga därute? han har tänkt sig en stege - en special...och så
ta hand om det där lilla som återstår...



~Lycke

( och jag har inte hunnit förbi Er därute som jag brukar..snart..k..

...







Blått, rött och frost. och jag vandrar rätt in i evigheten.
mot den vinröda midvintern vid vägens slut. Varm.






~Lycke

Gladfärger










Hej dagen. Så mycket gladare idag. tänk jag glömmer det där varje gång.
det där med fullmånen och det månatliga. den kommer som på klockan
med månen varje månad, och som i ett trollslag blir jag glad igen, färgerna
återvänder, solen och de ljusa tankarna..
bjuder på lite vackra väskor jag kanske inte visat. den på blå stolen är min
favorit just nu. alla är gjorda av kära fru P, utom den längst till höger i hägg-
mispelhäcken. den fick jag av fina damen i Norge med denna härliga bloggen.
Liten gillar också klara färger och mönster. en favorit är den där numera för
stora klänningen med vackert mönster. den hänger nu i hallen så han kan
stanna och gosa med den när han åker runt i gåstolen...






kramar i glada färger, Lycke

november








Det är så mörkt ute nu. på våra promenader är det så mörkt, och tyst och
spegelblött i asfalten. tror aldrig att det regnat så mycket, en höst förut.
jag ser en kråka som hoppar på ett ben, en katt runt ett hörn. och jag
tyckte precis att det lyste i ett gammalt vindsfönster. men det var nog
bara ett irrbloss. bara mina steg som hörs..
Inne tänder vi ljus. stearinljus på borden, och en ny, fast gammal taklampa
med mjukrött sken i våran tysta hall, så tom på talande målningar och annat
pyssel.. den väntar på att jag ska fortsätta skrapa bort den envisa tapeten..
tror jag visst.
är bara så trött just nu. äter choklad med prassligt papper när Liten sover.
ska bara blunda lite. tänker på röda vallmor i ljumma vindar.
skulle det inte bli snö snart?







~Lycke

Gråter motvilligt








Jag gråter så motvilligt. och ibland är jag rädd, för att älska för mycket.

Vi såg en film. en som vännen P tipsat om för den fina inredningen...
Kronjuvelerna heter den, och den var visserligen bra vacker och fin, men
jag bara grät, motvilligt, men tvunget och kanske nödvändigt, Skruvade,
vred mig fram genom filmen jag ändå ville se. låg sen stilla och bad om hårda
och långa kramar. undrade varför jag reagerat så kraftigt. tror det var den
fina kärleksfulla familjen, tror det var det om olyckor som ändå händer. tror
det var det där att inte ha kontroll..att det just bara händer, och för en del
värre än för andra..
men så är det också den där tiden nu. den som lider mot Vidas ..bortgång ..
och jag går med en obestämbar, men bestämd katastrofkänning i ryggmärgen,
litegrann hela tiden sådär. Igår var vi till graven. Hela familjen, och jag är så
sällan och jag gruvade mig så innan.... det är något med kyrkogårdar jag har
så svårt att klara. föör känslig ni vet. känner allas sorg, den samlade..och får
knappt fram ett ord ur min mun. Som att obarmhärtigt tvinga blicken mot
det faktum att den älskade verkligen dog och nu ligger nergrävd där, därunder,
stirra det i vitögat liksom ... nej ont
Jag lever med min sorg och min Vida, men med tanken att hon finns här hemma,
hos oss, hälsar på ibland..svävande liten skyddsängel, en glad och go treåring och
alldeles snart fyller hon år. hon ligger inte i kalla jorden..där..
På natten sen..
vaknade jag av att något buffade i mina vader. låg tyst på sidan och kände. och
det kom igen. ett litet buffande bakom mina vader. tänkte det var någon slags
tränings värk från allt skrapande..eller... tänkte att kanske det var någon annan
att kanske det var hon, min lilla..alldeles älskade...tänker det var fint..
men det värker också. och ett vet jag. att den här sorgen, den går aldrig
över. men jag tror också det där. att rosor som vissnat lever ändå på något
vis. och bakom de största rosenbuskarna, finns fortfarande portarna öppna..
om man vill se, och bara andas,,
slappnar av och andas..så
ibland så ser man igenom..




kärlek Lycke