till-vidas-ara

Så lyckades jag ändå få ur mig något här. nystansdes i vansinneshärvan..alltså..!

jag varken klarar av eller förstår ett.något alls när Mannen får för sig att byta ut

allt möjligt knepigt med datorn, och sen när ingenting är sig likt och långt ifrån

klart! jag kan faktiskt bli smått vansinnig för mindre.

Hela helgen har han suttit och mixtrat och funderat, och sen jag då, som inte förstår

mer än det absolut invanda och direkt påtagligt hemkära ni vet, förstår absolut ingen-

ting av allt det nya inställda (och ännu inte inställda) ..och nu förstår inte han heller

vad som är fel eller hur han ska fortsätta. Åååårrgh, om jag bara hade fått lite lite

grann av en datorhjärna, för jag får absolut abstinens, och blir väldigt frustrerad av

att sakna er därute så mycket, av den här kontakten..när andan faller på ni vet..det

här fina med att skriva och bara få vara kontakt så där direkt trots milsvida avstånd. så

himla fint. så välgörande för själen, och allt. Just nu använder jag en lånad, ny, laptop

som det kallas, med inga invanda..eh instruktioner,,,

jag vet inte ens hur jag fick in bilderna, men de här var de enda som fungerade att ta

in och de är ju ganska talande ändå; ett stökigt garage, en skruttig och en övergiven koja

i våra kvarter. den där kojan ja! nästan så jag känner, jag borde flytta in där..och leva

på vatten och bröd..skala av alla begär, all saker, alla måsten..fast kallt. jag skulle behöva

fodra den med allt som foder är kunnigt till och massor med kärlek och några ljus..och

så fönster. jo fönster måste jag ha där, att kunna sitta och dricka kaffe till och flanera i

tanken om de som går förbi, ropa in någon om de skulle till att tordas..prata vårslask och

snöbrist..och om den där Haraldsson som visst högg ner träden på gångstigen; för utsiktens

skull då. och "Jo...,.. det är inte lätt med livet, med människorna ", skulle jag säga och så ta

en snus till, och fråga om påtår...skulle jag och det skulle vara fiint. riktigt fint, sådär, vi skiter

i tvätten och damm-hamsterrråttorna och post-eländet och jag skulle minnas en gång för alla

att det INTE ..är något värde i sakerna vi omger oss av..

det är bara V. i i slutändan. bara Vi, och till det, SÅåå mycket mer kärlek än vi först, trodde,

var möjligt. så vi glömmer det där.

om inte jag borde ju minnas..

~ Kram Lycke